skriker åt inget alls
ingen hör ändå
vare sig jag försöker eller ej
jag vet bättre än så
det blev så tyst så plötsligt
inget leende från en jag just lärt känna men lärt gilla
det är väl så med livet
men jag undrar cirka varje dag hur det kunde blivit
bläddrar igenom bilder på folk jag inte känner
ett tidsfördriv
hur uselt det än är
för att driva tid helt menlöst
som för att söka svar
varför tiden går så sakta utan dig?
det är likt mig att trampa på
bara fortsätta detsamma tills jag slår i huvudet
tar mig upp igen
ändrar lite riktning, repetera igen
har aldrig riktigt varit glad vad jag minns
har haft den där besvärliga känslan med mig sen 15
att inte känna sig säker på sig själv
ett hål eller två i hjärtat
med en popfrisyr över ögonen stängde jag in mig
så såg jag världen
och den mig
tills nu när jag öppnat upp
ser färger
fast det är så svårt att ställa om till färg från svartvitt
lär mig trevandes
om den här nya känslan jag bara upplevd i ögonblick
aldrig burit med mig lika naturligt som ni andra
den ska bli min i år
om du ser detta
tänk för en sekund på oss
i en tid efter alla krig
innan nästa
fann vi varandra
i en axelryckning mellan vinter och vår
fick jag ett sms från dig
jag ringde för att fråga vem det var
du svarade utan att veta att du var den jag skulle slåss för
i nätter och dagar
med en belöning överväldigande
om du ser detta
tänk på när jag kysste dig
för första gången
och hur du sprang tillbaka in i min famn fem sekunder senare
hur jag inte vågade höra av mig
men väl gjorde det ändå, för att sen inte höra mer
tills du fick ett infall
din energi så oförstörd
det rörde mitt hjärta som en elchock
och plötsligt minns jag varje känsla, av värme
fast våren knappt kommit till kalmar
om du ser detta
tänk då på den andra gången jag kysste dig
i sängen, där jag knappt vågade sova
hur vi hade suttit uppe till sex
vågade inte fråga om jag fick sova över
än mindre röra dig
men till sist låg du där, med ryggen emot
tills jag vågade hålla om, vända om dig, till mig
din läppar då känns som igår
hur länge sen var det nu?
kanske exakt två månader,
vem håller koll på tid?
ändå är minnet nära
nära till hands
under nätter då vi aldrig mötts
(mitt hjärta
jag är glad nu
men det gör inte att jag inte saknar saknar saknar dig
så himla mycket att jag ibland går itu på väg hem
vaknar varje dag med en två tre fyra tankar på dig
och jag struntar inte i dig
skulle aldrig falla mig in
du förstör mig inte, tvärtom
gör du mig hel och varje klyscha som finns i kärlek
det ändras inte, jag ändras knappt aldrig
senast jag ändrades var när du fick mig att skratta
på riktigt, alltså det var då senast jag ändrades
när du fick mig att skratta på riktigt
du är som en popsång man blir glad av
så solig och full av liv
som en stund vid en brygga när solen ligger på
som att ligga och skratta på en sommaräng medan moln efter moln flyger förbi utan att störa så att det känns som att det inget kan gå fel, så är du)
tvivla inte david, inte på dig själv
eller mig
att jag tycker om dig, att du är värd allt gott
tvivla aldrig
börjar sluta tvivla
bara för att kastas tillbaka
av samma hand som tog mig upp
kanske var det lika bra så
så jag slipper tänka om och värdera någonting om
men det kändes ju så skönt
att inte behöva slå sig innan natten kom
att slippa oroa sig, att slippa döma varje steg
det var bara några ord fel
jag gillar dig hursom, ju
såg din bror idag
vid mcdonalds där vi sågs den där gången då allt kändes fel
ville ringa dig och säga något
typ som du gjorde då
när allt kändes fel och märkligt för dig
och jag ville inte alls vara ledsen
har aldrig varit så
har bara alltid blivit så
tills du kom in i mitt liv
ju
det är ju nu jag är glad
glad att möta sommaren
visst du är inte bredvid mig
men du är med mig
ditt leende i mitt
det har liksom smittat av sig, som det så lätt gör
när man känner något mer än hjärtat kan säga
och även om jag inte ser dig
och blir full
smsar över hela europa om hur fin du är
och hur mycket jag skulle kysst dig om nätterna
så vet jag väl hur det ligger till,
att du inte är här
men det gör mig inte ledsen
för jag vet, att en dag är du hemma igen
och då ska jag visa dig allt
om du fortfarande vill
om du fortfarande ser vad du sett hos mig tills nu
för du kommer inte undan mig
hur ledsen du än tror jag är
kommer jag aldrig vara så glad som när jag tänker på dig
idag har den här bloggen, eller diktsamlingen, eller vad fan det nu är, funnits i sex år. sex år. MUY IMPRESSIVE! (första inlägget btw: http://engelin.wordpress.com/2007/05/20/hello-world/).
la därför till ett månadsarkiv för den som vill GRÄVA lite. kan ju vara kul kan en tycka.
tack för alla år förresten, och NÄSTAN 100 000 views. fint. och skoj.
hörs senare. ska skriva något himla starkt och bra idag.
ni är bäst.
natten är nylagd över mig
på väg hem, tänker efter
på dig
och alla känslor går över styr
går hem från centrum
en nylagd sommarnatt
går på din gata, det skriker till
att solen just gått upp
det svider om ögonen när jag tänker efter
på allt jag aldrig sagt
eller erkänt för mig själv, du är inte kvar här
jag har i alla år lekt skadad
med ett par bristningar i hjärtat
sen kom du, ingen lekt liksom behövdes alls
du gillade mig som jag var
på väg hem igårnatt
solen fortfarande långt bort
ett sms om något som fick mig att bryta samman
om något jag aldrig läst förr, men anat mellan raderna
där blev jag sen som kvar
från ett berg i häggvik såg jag hela världen i dina ögon
hur du lutade huvudet mot min axel när du ville nära
jag pratade på om saker jag inte brukar
du lyssnade, tror du förstod lite mer vem jag var
och jag mer vem du är
världens finaste, med kastanjbruna ögon man kan se hela världen i
du måste tyckt jag var fånig
när jag berättade om mina tvivel
men du höll masken, log, förklarade att jag inte behövde tvivla
inte längre
att det var slut med det
inga mer tårar
inget mer om att jag inte kan
för jag har ju dig
världens finaste, med kastanjbruna ögon man kan se hela världen i
i en lägenhet i häggvik, mitt i natten
lekte vi med framtiden, leker med tanken
tills vi ses
KOMMENTARER