laakso, laakso?! snurra då!

jag dansar till laakso
som ett barn
på mitt pojkrumsgolv
det kan jag nog inte länge till
kan nog inte riktigt slå handflattan mot bröstet i poppoppoptakt länge till
eller ha på mig svarta tighta jeans
tillsammans med min favorittröja
i svart
och vitt
kan nog inte snurra runt tills jag nästan spyr
länge till
eller ha väggarna täckta med afficher från band som får mig att snurra
när jag vill
eller ens måla naglarna om nätterna
i smyg
för alla verkar växa upp
och jag vill inte vara sen
som jag varit hela livet

men hurrni
helst av allt
vill jag dansa till laakso till jag blir tvhundratjugosex år
slå handen mot bröstet i den enda takt jag kan
klä mig smalt och tvåfärgat
pynta väggarna med nya skivomslag i 50×70
och aldrig sluta snurra
aldrig sluta snurra
snurra in i dig
ut på gatan in i dig!
snurra genom alla årstiders krig
och in i dig

imorgon är idag igår

det tar en sekund
sen är jag iväg
ett ögonblick
så är det dag
en svepande dröm
för mig över tid
i takt och ro
över moln och sol
ett steg närme
en tid med dig
ett litet steg närmre
en kyss från dig
en natt mindre
utan dig
bara att sluta ögonen
och försvinna iväg

mitt nya ess.

jag har aldrig varit så rädd att förlora någon
som jag är rädd nu
och  trots att jag inte ens är nära att förlora dig
så är jag livrädd för att förlora dig
det skulle betyda att jag förlorar
den enda jag någonsin tyckt om
mer än vice versa
och den enda
i mitt liv
som får mitt liv
att verka fulländat

fönstret är öppet
det vet jag för jag hör bruset från motorvägen
jag tror det är e4:an 
men jag är för trött för att kolla upp om det stämmer
utanför hör jag några gå förbi
några som ska hem
eller vidare på någon fest
jag vill inte gå på någon fest
eller ta mig hem
jag vill bara vara där du är
få känna blodet rusa in och ut genom hjärtat
känna dig i mig
hackandes
längtandes
självandes
som alltid annars

du är den första gnistan i solen varje morgon för mig

ensamro

jag har tappat all min form
allt jag stod för
allt jag brann för
allt upp i rök

en avtrubbad livräddare
som manar till försvar
manar till självständigt lidande
och ur det
en sorti
värdig mig

all min empati
försvann nog
när sommaren kom
och jag blev mig själv
som jag alltid varit rädd för

folk frågar var som har hänt
var jag tagit vägen
jag kan bara svara
att jag nog ljög så mycket
att jag nu talar sanning

fast jag hoppas allt det där är fel
och att någon
kan fortsätta stå ut med mig
fast det begär jag inte
jag begär ingenting
så som ni
inte kan begära någonting av mig
längre

från: borlänge

det tar nog ett litet tag till
men snart är jag där
- det stället vi måste vara “du och jag”
en säng
dun
en kudde så mjuk
vaktar försiktigt ditt hår

jag löper en risk
när jag smeker din kind
för allting kan brinna upp
så lätt
men jag är beredd att ta varje risk som finns
för att få dig att må bra

tanketid.

det låter lite som regn
eller lite som trädtoppar
alltid precis som du
högt över alla andra
och i mina tankar

nu minns jag
vad jag drömde
och nu försvann det
igen
det var nog någonting om kvinnofrid
någonting alla borde bekämpa
och fördömma
men allting av vikt glider ifrån
när du tar upp all min tanketid

alla blommor på marken

det känns som jag skelar
med ögonen
när jag ser in i dina
för
du tittar in i mina så djupt
att jag vet
att någonting måste vara fel

jag är en sån som oroar mig för allting
oroar mig för att mina läppar är för torra
eller mitt hår har blåst i väg all världens väg
ändå vet jag
innerst inne
att allt det där bara är en parantes
när det kommer till dig
för du verkar inte bry dig om allt jag orar mig för
du bara ler
och får mig att le
hela jävla tiden
som ditt stora hjärta och alla blommor på marken

jag blev inte kvar

allting är liv
jag snurrar runt
jag spyr
önskar jag kunde andas som förut
då när allting var så klart
då när allting var så skört
då när allting var uppenbart

jag dras ned
i ett hål
fyllt med känslor och med klor
som river
som sliter
som får mig att gå av
och glömma
den jag en gång var
den jag en gång
bestämde mig
för att aldrig någonsin lämna
ändå blev jag inte kvar

42 ord

genom rummet
når ljudet
nästan fram
en signal
eller två
dör ut
i bruset av allting
jag får för mig

jag får för mig så mycket
så mycket om signaler
hat
och hjärtslag
och dina ord
drunkar
i allt jag kommer på

jag ska alltid vara nära

det är väl någonting med mig
och dig
som får oss
att le

det är väl någonting med henne som får mig lugn
som får mig trygg
som får mig att må bra
det är väl någonting med henne som går runt

det var väl någonting med den där natten
som gjorde mig säker
på att hon var den enda flickan
i hela vida världen
som fick stå sådär nära mig
som hon stod
och att hon
var den enda flickan
på planeten som jag vågade ge allting med
den enda som jag ville slösa bort all tid med

men det är ingen tidsslöseri
bara vissa timmar
då hon inte är nära

myggbett igen.

det pågår ett krig
längs gatljus och trottarer här utanför
någon slåss om något hjärta
jag är vittnet till allt

det var ett tag sen nu
jag skrek in våren
skrek ut våren
det gör ganska ont

jag saknar att inte vara mig själv
och att kunna få gömma mig bakom träd och hinder av damm

det är väl bara bra
att du fått mig på fötterna igen
att du räddat mig från mig själv
förstås
men med all lycka
försvinner alla minnen från förr
då jag brukade gå runt
med huvudet snett nedåt marken
då jag brukade försvinna in i mig själv och musik
det är lite som om du gjort en svartvit bild
färgsatt
och det känns helt okej

jag drömmer mardrömmar om dig
när du inte sover bredvid
och jag drömmer drömmar om dig
när du ligger intill
och det är nog precis så det ska vara

attackhjärta

det är juni nu
men hjärtat ligger redan i juli
har sprungit ifrån tiden
rakt in i solen

och det känns
känns som om tiotusen nya känslor ska få plats
ska slåss
om en plats i mitt hjärta
i vår sol

jag brukar promenera på trottoarkanter om nätterna
för att se hur länge jag kan hålla mig i balans
men så fort du kommer in i huvudet
faller jag alltid som en dimma faller över morgonen
och som jag över dig

det är juni nu
och hjärtat har redan hunnit med att bli förälskat
blivit kär
blivit alldeles uppfyld och vimmelkantig
som om ingenting tidigare funnits

som om ingenting attackerat mitt hjärta förut.

ett, två… tre

kindben
höftben
nyckelben
du får mig ur balans
det snurrar till ett varv
pirrar till
går av
på tre
det är så det känns

din röst
är alkohol, rök
det gör mig trygg
eller åtminstone glad
för det betyder ju
att du tänker på mig
när du är som ärligast
det betyder ju
att du faktiskt vill spendera tid med mig
när du är som renast
när du är som hjärtslag

nyckelben
höftben
kindben
allting går att framhäva
och när du gör det
känns det som om jag ska sprängas i tremiljoner bitar
små spår av åtrå

om att sakna någon som heter sara

nu har jag varit utan dig
för lång tid
det känns i ögonen
som börjat svida
det känns i benen
som börjat vikas
det känns i läpparna
som börjat torka

jag vill ge dig
alla citat jag kan
för jag kan inte skriva allting själv
allt om hur jag känner
och hur jag mår
det blir mest en fånig röra av massa ord och ljud
som inte alls kan mäta sig med vad som känns
i mig

det har gått lite för lång tid nu
men den som väntar på det vackraste i världen
kan väl inte vänta för länge?

fåglarna börjar sjunga
redan vid tre nu
sjunger någonting om dig
eller det är åtminstone allt jag hör
dom sjunger om dina ord och uttryck
om din glugg och allt som formar ditt leende
allt jag saknar och vill åt
en vacker sång
som får mig ur balans
i gråt
och jag påminns återigen
om hur skör jag är

men ditt hjärta ligger på bordet
bredvid ett citat
jag tittar på det och tänker
“imorgon är det ingenting kvar”

60 000 idioter kan inte ha fel

jag vill aldrig
delta i era led
eller i era klungor av dumhet och feghet

på 520 avslöjas alltid en ny sanning om mig
varje dag ett viskandes
om att det var han
att det var jag

det blåser alltid lite extra när jag närmar mig er
och jag ser
jag känner
era blickar
som försöker tränga sig in
men dom rinner alltid bara av
jag är ju inte lika svag som ett sollentunabarn

sollentuna drar till sig så många monster
så många som jag aldrig vill lära känna
och visst
jag kanske är det största
men jag är åtminstone ärlig och rak
och kanske det betyder någonting i en annan del av världen?

jag brukar se mina barndomsvänner på bussar och tåg
eller i norrviken centrum
vi hälsar inte längre
jag blev väl för konstig för den här platsen
fast det gör mig ingenting alls
om jag nu ska vara ärlig

solen går upp nu.

jag har en penna
som bara skriver ord i kursiv text
som bara verkar vilja veta av dig
som tycks tala sanning
varje litet ord i sanning
i bläck
som inte går ur lakan
som inte går ut imorgon
som blir kvar hos oss

det här avståndet
gör att allting nära
verkar så långt borta
och tvärtom
det gör mig galen
så galen
att jag funderar på att inte resa mig ur sängen förrän du kommer hem
så galen
att du nog bara skulle skratta åt mig
men tänk igen
det var för länge sen vi log
för länge sen en ögonkontakt
och jag fick känna din parfym i nacken

ett två tre
en ny takt
vid varje tanke på dig
ett två tre fyra
en nya takt
vid varje andetag som handlar om dig

prinsessflickan

du är min tid
när du är nära och i stan
nu har jag tid för annat
som annars du tar

små röda flammor
på min kind
flockas upp när jag tänker
på dig

ligg kvar
så ska jag ge dig
allt det där du hört
och sett om på film
ligg kvar
stanna hos mig nu

du väckte mig inatt
sa:
“du min groda”
och för en sekund
trodde jag på dig
för du är ju min prinsessa
du är ju min prinsessa
som har en tendens
att gå alldeles för nära
alldeles för nära
för att låta bli
mina läppar och min kropp

ligg kvar
jag har en liten vädjan:
kyss mig inatt
så stannar jag hos dig

ligg kvar
jag har en liten tanke:
om vi kunde stanna
skulle jag vara din tills tiden tog slut

ligg kvar
jag har en liten önskan:
ta mig till dig imorgon och på fredag
så lämnar vi allt

som kärlek

på min bekostnad
blir du dig
jag klarar mig
för det talas om kärlek
i mitt huvud

här står jag
närmare än jag någonsin stått
och du bara öppnar din mun
som att allting var självklart
det är det nog
fast jag vågar väl inte riktigt tro det
eller ta oss för oss

det är en vecka nu
tills vi ses igen
det är sånt man inte vill tänka på
men kommer av sig själv
som natten
som kärlek

jag slår upp dig i en bok
och läser
“jag är för dig
vad du är för mig”
och världens längsta vecka
börjar nu
och här

tonårsbarn

det pratas bara i mitt huvud nuförtiden
massa ord om sånt där som snurrar
karuseller
blodomlopp
och hjärtan som snurrar
runt runt runt
tills vi faller ihop på golvet
i en hög
på två

jag brukar ta mig för pannan
när jag inte riktigt tror på någonting
som att nypa sig i armen
fast ta sig för pannan
se till så världen inte spelar en ett spratt
ibland när jag inte vågar tro
när jag inte riktigt kan tro
att allting är så bra som det vekar
brukar jag täcka för ögonen
med handen
och sen försiktigt sära på lång- och mellanfinger
för att kika fram
för att se om världen
fortfarande står kvar
där jag lämnade den
om den fortfarande snurrar lika snabbt
om den fortfarande innehåller dig och dina ögon
om den fortfarande får mig till dig

alexander

när jag tänker på dig
slår det till i min hjärna
någonting går sönder
och jag är tillbaka
på stenåldern
tillbaka för en tid sedan
då allting bara snurrade
utan att gå sönder

jag knyter min hand
som vilar
väntar
värker
jag är alexander
på oscars begravning
det slår slint
men allting hålls så långt inne
att jag nästan inte känner någonting alls

skrinet

det finns någonting
någon sagt
om att hålla saker i skrin
hålla fast
hålla kvar
inte låta någon någonsin
ta del

jag är fast i något mellanland nu
där handen skakar
värre än någonsin
och där hjärtat hoppar till
av minsta lilla ljud
för jag är så rädd

jag såg en film idag
och kom att tänka på hur vi två aldrig kommer bli film
men när jag får några minuter över
ska jag skriva en bok om allt det här
den kanske inte blir så lång
eller läsvärd
eller ens färdigt
men den kommer åtminstone innehålla allting som jag håller inne

tysthetsmaskinens baksida

det kanske är fånigt allt det här
men jag hatar när det är tyst
och vinden är det enda
som håller mig vaken
när ingen säger någonting
och jag får tid för mig själv

det är så läskigt
farligt
och obehagligt
att jag ibland känner för att prata med mig själv
jag vet inte
men jag tror det är ett dåligt tecken
och ett tecken på att jag behöver någon
någon särskild

när det blir sådär helt tyst det bara kan bli runt fyra på natten
brukar jag tänka på allt hemskt
allt det svarta jag upplevt
och allt det vita i det
men just nu
snurrar två tre tankar runt
som vägrar sluta snurra
jag kan inte vara utan dig
länge till
för då lovar jag dig att jag sprängs
då lovar jag dig att jag faller ihop
likt ett korthus på grus
snälla säg mig någonting som känns 

känn er inte bestulna

folk skriker utanför
någon verkar ha dött
eller så är det bara någon från sollentuna som kommit hem

jag vet inte varför dom skriker
men det slår mig
att det kanske är mig dom vill åt

sommarens första natt

det är så skönt
med lite andrum
så skönt med en livsflykt
en utflykt
från världen
i juni
det är så skönt
att bara kunna försvinna
bort från allt
bort från tankar och liv
om så bara för en natt
om så bara över västerbron
om så bara tills solen gått upp

för visst är det härligt
ja
faktiskt underbart
att leva
någon gång ibland?

stockholm såg ut att ta eld
när solen sakta steg
över varje litet stort hustak
som vi såg
på långt håll
jag tror jag tog eld även då
och allting snurrade
som om ingenting någonsin hade varit sådär
och det tror jag fan heller inte någonting varit
inte alls riktigt lika fint
inte alls riktigt lika starkt
inte alls riktigt lika vackert
som då
när jag såg solen gå upp
med någon man önskar se varje soluppgång
och solnedgång med

norrviken

det börjar bli varmt
i norr
norr om stockholm
om sollentuna
och norrmalmstorg

det börjar slå ut blommor
från stjälkar
par håller varandras händer
går genom en park jag aldrig vågat gå igenom
och för första gången
på säkert ett år
känner jag också för att hålla någon i handen
kanske
kanske inte alls
det var ju ett tag sen sist
trots allt

den där flickan i april
kanske krossade mig
men det betyder inte
att jag är så naiv
att jag slutat tro på kärlek
det betyder bara att jag måste ta det lugnt
nästa gång jag vill hålla i en annan hand än min egen

det finns en lund
i norrviken
där jag brukar sitta
när jag inte vill gå över parken…

kollisionskurshjärta

jag har ingen lust
till liv

kollisionskurshjärtat mitt
ligger och skakar
på bordet intill sängen
och jag undrar om jag någonsin ska få användning för det igen

jag tittar ut genom fönstret
det regnar
som det alltid tycks göra när jag gråter
som om någon försökte dölja mina tårar
förutom jag

jag börjar om
täcket över huvudet
pulsen strax intill noll
jag har nog aldrig varit såhär kall
ändå aldrig såhär insvept i mig själv och tyg

hon lämnade mig just
som jag var lycklig
just
som jag hittat någonting
att hålla fast vid
det är sant

idag såg jag henne på tåget
åtminstone trodde jag det
och hon berättade för mig
hur fint hon hade det utan mig
hon berättade
att hon hade träffat en annan
som inte alls var som jag
rakt tvärtemot
hon sa att hon nog aldrig mer skulle se mig
om inte på ett sånt här ställe
som ett tåg
för hon hade slutat göra sånt som vi gjorde
och börjat på ett nytt liv

jag börjar om…
hjärtat ligger vid sidan om
insvept i lager av dig och ditt sätt
kommer jag någonsin få användning för det igen?

solig undergångspoesi

jag bara andas
försöker flyga
andas
för att
komma upp någonstans
kanske i en trädtopp
på ett berg
så jag kan se hela världen
så jag kan se dig le
igen

men nu är jag lycklig
och glömt allt det där om att ta tillbaka henne
glömt allt det där som allting verkade handla om
igår

hjärtat har börjat slå i en ny takt
som känns igen
fast ändå helt ny
och kanske det är den där takten
fåglarna sjunger om
i den där trädtoppen
på berget
där man kan se hela världen

kanske

river ner, river upp

nej
jag lär mig aldrig av mina misstag
tro inte det
jag gillar mest att riva upp allting
som man river upp ett brev
när man vill veta
vem som älskar en
eller som när man river upp ett sår
när asfalten är lite hårdare än huden

nu har jag rivit upp en sak
jag knappt vågar prata om
en sån där sak
jag ibland måste riva upp
för att kunna somna
en sån där sak
jag oftast vill riva upp
men aldrig vågar
nu är det gjort
och allting kanske är förstört
eller räddat
eller bara som vanligt
jag vet inte
jag vet bara att jag kan somna nu
03.47

en hälsning

jag är också en idiot
som ältar
drar upp sår
och aldrig lär mig någonting alls
från historien
så har det alltid varit
det är därför
jag vill att du kommer den där dagen
på den där grejen
och kanske köper den där boken
där varannan sida verkar handla om dig
sen kan vi fortsätta aldrig mer ses
men då har du åtminstone fått det
du förtjänar
och jag gett
det jag helst av allt vill ge
dig

och igår började jag tänka på dig igen
sådär jobbigt mycket
som jag gjort så länge
fast inte på ett tag
för jag insåg
att du kanske tänkte på mig
någon gång ibland

glöd och eld, rök

är jag fortfarande kvar hos dig?
säg då till.
för jag brukar aldrig bli kvar hos folk jag tycker om
eller vill veta av
så det vore skönt med en förändring på den fronten.
vid den här tiden
2007
hade jag förlorat fyra av mina bästa vänner
på en månad
ändå
gjorde det inte alls lika ont som när jag förlorade greppet och taget om dig.
det är väl fånigt
och lite förutsägbart
allting jag skriver
men det kommer från hjärtat
och vissa säger
mormor säger
alla säger
att hjärta ska få styra
men om hjärnan hade fått styra
hade jag bara glömt allting
bara kopplat bort dig från allt mitt
nu tänker jag inte med hjärnan
fast det kanske du gör
och då spelar det ingen roll
vad jag tänker med
eller på