Kristian Anttila – Debaser Slussen

Det var dagen efter för många, dagen efter Håkans raketkonsert. Men inte för mig. För mig var Håkan förspelet, förbandet, dagen innan. För på Debaser Slussens scen stod Kristian Anttila. Som alltid med sin svarta gitarr, som alltid med sitt charmiga kompband – som alltid beredd att ge hundratio procent.

Kristian spelade två gånger igår (9/9), först ensam på Bengans, sedan med kompband på Debaser Slussen. Den här recensionen kommer dock främst att handla om den stora konserten på Debaser, men självklart börjar vi med det som hände först, akustiskt på Bengans.
Kristian anlände en halvtimme innan avsatt tid för att ställa i ordning allting. Allt eftersom kom det mer och mer folk till skivbutiken, och efter ett tag var den i princip full. Vi pratade lite innan om gårdagens (8/9) Håkan konsert, som han tyvärr inte kunde se, jag passade på att fråga honom om han och Håkan kanske skulle åka på turné tillsamans i vår. Han verkade förstås intresserad och rätt så glad över tanken, så i vår kanske vi får dubbelt så mycket vacker pop på en och samma dag. Förhoppningsvis. Nåja, till själva spelningen.
Han spelade lite nytt och lite gamalt, “Körsbär” varvat med “Ingenting”. När han dessutom slängde in “När ingen annan ser” och “Bacon” kändes det i princip som perfekt, och återigen kände jag på mig att hans kommande album kommer bli någonting utöver det vanliga. Det hela var mycket vackert och väl genomfört. Precis som alla hade förväntat sig. Sedan var det signering och köpstund. Min vana trogen köpte jag lite saker, det blev dock en singel och affich.
Efter en så fin förshow var förväntningarna högt ställda hos mig, och säkert många andra, på att den stora spelningen skulle vara helt underbar. Och visst fick vi rätt. Kristian entradé scenen under introt till “Självmordsblond”, som allitd är en grymt bra livelåt. När han dessutom la in en snygg brygga mellan den och “Bland bovar och banditer” fick vi en sju minuter lång introlåt som verkligen visade att Kristian var beredd att offra sin själ för att få Stockholm i lågor. Precis som Håkan hade lyckats med kvällen innan. Spellistan var ungefär som vanligt, fast utan Harhjärta, vilket ändå kändes helt okej. För Kristian har ett låtbibliotek få förunnat. I princip skulle det gå att spela hela albumet “Innan bomberna”, och ändå skulle det vara en helt perfekt spelning. Nu var det faktiskt så att han nästan gjorde det, han utelämnade endast “Vemsomhelst, vadsomhelst” och “Innan bomberna”, och här kommer vi in på en kul liten punkt.
När jag satt utanför och väntade på att klockan skulle slå 19.00 kom Kristian ut och bjöd oss på chips, eftersom “jag tyckte så synd om er som behöver stå här ute och frysa”. Självklart tackade jag och tog emot, och passade samtidigt på att fråga herr k. om han inte kunde vara snäll och spela “Precis som dig” på konserten. Han verkade lite tveksam till det hela, men även lite upprymd över en sådan utmaning. Tydligen var det välidgt längesen bandet hade spelat den, och dessutom rätt så klurig att spela live. Vilket jag förstår. I skrivande stund lyssnar jag på albumvesionen, och jag måste be Kristian om ursäkt för att jag bad honom ge sig på en så konstig men underbar låt - förlåt.
Hur som helst dök “Precis som dig” upp, inflikad mellan “Paris” och “Vill ha dig”. Innan själva låten drog igång var det lite prat på scenen om att “det var ett expriment för fyra medelålders mäns minne att spela den här låten”. Själva utförandet gick mycket bra, så tack för den låten Kristian! Nästa låt var Kristians nysläppta singel, “Vill ha dig”. Och publiken drog faktiskt för första gången igån ordentligt. Allting stämde i låten, och som jag tidigare har poängeterat är “Vill ha dig” en av hans bästa låtar live, och så var det även igår. Det tråkiga igår var faktiskt publiken, som verkade vara mer intresserade av att ta kort på idolen än att hoppa och dansa till musiken. Detta var en mycket tråkig del av själva upplevelsen, och jag ställer mig frågan, vad har hänt med Stockholmspubliken? För precis som på en del tidigare konserter här i Stockholm har det inte varit lika mycket drag som tidigare, och inte är det artisternas fel. Kanske handlar det om att folk har blivit för bortskämda med konserter här i Stockholm på sista tiden. Detta fick även Kristian att gnälla lite på oss, och det var förståligt. För han gav verkligen allt på scen, varje låt spelades med sådan inlevelse att jag helt glömde bort Håkans konsert och hans lilla “Kom igen Lena” bleknade verkligen när Kristian drog igång “Bacon”.
Nej, det största minuset får pubilken, som ändå kom igång mot slutet. När extralåtarna började var jag beredd på en låt, max två. Istället gav han oss tre. Detta gillades förstås, “Hetsdöpt”, “Sockerläpp” och avslutande “Tio” var precis den avslutning jag ville ha. Förresten har jag helt glömt hur härlig “Hetsdöpt” är live - den växer kanske mest av alla låtar. Under “Tio” höll Kristian ögonkontakt med mig under i princip hela låten, och det var då jag insåg hur mycket bättre Kristian är än så många andra. Han är faktiskt kanske Sveriges bästa liveartist, dels för att han har ett låtportofolio som är så brett, och dels för att han verkligen ger allt, och brinner för det han ger. Varje liten ton är intensiv, varje liten rörelse likaså, och när man bara ser hans ögon genom det svarta håret som faller ner över ögonlocken är det svårt att förstå att det inte var han som stod på Gröna Lunds sotra scen dagen innan.
Jag vet, jag har sagt det förut, men jag kommer säga det igen, Kristian har potential att bli större än Håkan, för bättre är han redan, men tyvärr inte större. Och jag undrar, vem är det som kommer agera förband åt vem om det skulle bli en potentiell vårtunré med Göteborgs poprinsar? Jag vet, det kommer vara Kristian, och sedan Håkan, men då, återigen, kommer jag vara mer intresserad av vad Kristian har att spela, än vad Håkan har. För Kristian är Sveriges bästa livemusiker. Punkt.

etttvåtrefyrafemsexsjuåttaniotio
Plus: Kristian ger allt, precis allt. Låtarna han spelar är som skapta för att spela live, tack!
Minus: Publiken gav inte lika mycket tillbaka. Dumt.

Förresten är “När ingen annan ser” en av de mest lovande låtarna denna höst. 

~ av d. den september 10, 2007.