du skäms
korsettklänningar,
laddade vapen,
en väg mot ingenstans med staden bakom sig
kanske var det höghusen som svalde dig,
eller kanske,
det eviga tjatet om landet långt bort,
eller bara,
ren vana
någonting gick snett,
och tusen miljoner fel,
samlades för att bli ett
du knöt hennes vrist,
runt din,
och långsamt gick ni hem genom natten
nu värker huvudet,
med kinden mot marken,
och blicken mot skyn,
gör det lite extra ont
det gör ganska ont

Lämna ett svar