döv

du håller om mig
som om två år aldrig har gått
du viskar någonting
och jag hör att du ler
känner din starka puls
känner hur den slår mot min
hackar sig in

du slår undan mig hand
skriker någonting jag inte hör
jag vill inte

två år har gått
men ändå slår du mig stum
varje gång
jag har inte
och kommer väl aldrig
lära mig av mina misstag

allting blir tyst
som natten
och det enda jag uppfattar
är dina läppar
som formar tre små ord
men jag vet ingenting om ord

~ av d. den mars 6, 2008.