det rinner vatten
jag skrev mitt namn ända in
för att få dig att känna mig helt
men du släppte alla mina hemligheter ut
och trots att jag hade jobbat hårt för att vara tyst
berättade du om mig för flickorna i husen
och jag blev tvungen att se varje hus brinna ner
jag pressade min hand
mot din kind
så du nästan blev vit
jag ville bara få dig att förstå
att jag inte alls var ett odjur som dom sa
men du gick
och jag skrek
så halsen smakade blod
och läpparna sprack
jag stack en nål i din hand
så du kunde se att det rann samma blod
ur våra kärl
men du trodde inte mig
inte ens när jag stack nålen i min hand
och tog din
jag har inte sett dig sen dess
ibland undrar jag
om det inte är dig jag ser
men det är det aldrig
aldrig riktigt
för du var lite vackrare än alla jag hittills mött

Lämna ett svar