otäckt kall

jag letar sporadiskt efter en lösning
försöker strö sanden mellan fingrarna
men jag har glömt hur man gör

helt ensam på en flotte är det svårt
att inte bli helt förstörd

och nu gråter jag visst
för jag minns sommaren
då allting föll samman
och jag blev den jag är

jag är så förvirrad
ingenting verkar stå still längre
och att försvinna är lika nära som göteborg
ibland

och kanske jag kan slänga ett lasso
så kan du fånga
så kan jag dra hit dig
så behöver jag inte gråta
varje natt

~ av d. den mars 14, 2008.

2 kommentarer to “otäckt kall”

  1. allt jag någonsin försökt säga.

  2. allt jag någonsin försökt.

Lämna ett svar