etthundranio dagar
jag sprang hela förra natten
i jakt på svar
och i en skog
någonstans norr om allting
hittade jag allting
jag någonsin sökt efter
och kanske det gjorde ont för dig
kanske det gjorde ont för mig
att hitta någonting jag trodde jag sedan länge glömt
kanske gjorde det ont
men jag trodde verkligen du var min räddning från henne
och sanningen
nu kallar dom mig odjur
kallar mig saker jag sedan länge försökt förklara för dom
och äntligen får jag rätt
men ibland undrar jag
vad har ni gjort för henne
som berättigar er att skylla all skuld på mig?
det är bara en tanke
och igår
i den där skogen
tände jag en eld
som släcktes direkt
av regnet
som alltid dränker allt i norrviken
men som sköljer fram hela livet när det väl slutat
och det var väl någonstans där jag hittade mig själv

Lämna ett svar