kapitel fem.
By: d.
tags: d., d.poet, david engelin, david engelin bok, dikt, dikter, engelin, engelin poesi, engelin.wordpress.com, kärlek, kollisionskurs, Poesi, poesiblogg, poet, poeter
Category: Poesi
jag tror du dödade mig
igen
som i höstas
under det där
trädet
i den där
parken
med alla dom där
känslorna
som känns igen
som bara vill ut
bara vill in
men jag vet inte vad du vill
så allting gör bara ont
och vissa höstlöv
sitter kvar på träden
för vintern var för varm
kanske dom faller nu
när nya kommer fram
nya gröna höstlöv
gröna som din sån där jävla hårgrej
gröna som ingenting alls
jag hade ju gjort mig extra fin
försökt se söt ut
se bra ut
för att jag hoppades, trodde och ville
att du skulle tänka
”okej
han kanske är ett odjur
men han är åtminstone söt”
och sen skulle du pussa på min kind
och jag skulle bara le
och du skulle kunna försvinna för alltid
och jag skulle bara sitta där
nöjd
lycklig
gråtandes
men äntligen varm
jag lämnade några bokstäver på den där bänken
som jag inte alls vet
vad dom står för
men jag vet att jag aldrig någonsin kommer glömma idag
igår
eller den där dagen för ett halvår sen
jag förstår inte att du kan lyckas gång på gång.. förstår verkligen inte hur någon enda människa kan få ur sig så många ord som känns sådär jätte mycket <3,
jag…jag vet inte. för känslor är det.
antar att jag går igenom mycket skit, åtminstone verkar det så, antar även att jag är en överkänslig jävel som kan göra världens minsta problem till världens största.
fast just den här dikten är riktigt känslig på flera olika sätt, och har fått mig att gråta en skvätt faktiskt.
tack. du är så jävla fin.
fin dikt.
”jag hade ju gjort mig extra fin
försökt se söt ut”
där kommer naw-känslor. du är ju söt
oh. tack.
n har det gått ett tag sedan jag skrev den, och det är först nu det kommer lite tårar när jag läser den.:*