Diktsvit: Tårar, orkaner och vatten

Ett av mina tre bidrag till Lilla Augustprist.

Tårar, orkaner och vatten

Elvatusen nätter

men jag står fortfarande utanför
som ett hav
alltid utanför
ständigt närvarande
men aldrig riktigt där
aldrig riktigt hemma
Mitt hjärta är bäst

vattnet kokar min kropp röd
dripp dripp dropp
brukar sätta en spegel framför mig
så jag inte känner mig lika ensam
det kanske är sorgligt
men jag hatar att bada ensam
likaså sova
mest för att det är det enda jag har gjort
hela mitt liv

kallt vatten nedför min hals
hjärtat pumpar blod
nästan så det sprängs
men det gör det aldrig
för mitt hjärta är bäst
det sviker mig aldrig
förjag har dig
har dig att leva för
 

Prinsessborgen

ibland springer prinsessor vilse
ibland blir dom bortrövade
eller kidnappade
så om du skulle sitta här i en av norrlands många prinsessborgar
skulle jag få rycka ut för att rädda hem dig
och trots att det finns berg här högre än vad jag kan räkna
och skogar större än vad jag kan gissa
skulle jag hitta dig
om det så skulle ta mig arton år nya år att hitta dig
och att söka igenom alltsammans
igen
jag skulle göra det för dig
hur många bergstoppar det än gömmer sig vid horisonten
hur många trädstammar det än finns i skogarna här om kring
hur många liter vatten det än ryms i dessa älvar som omger mig
för när allting kommer omkring
är min prinsessa den enda i min värld
som får snurra när allting annat måste vara stilla
Styrman

ett skepp
vid en strand
pojkar
män
flickor och kvinnor
en spelman spelar vid aktern
kaptenen så rörd
när han hör musik
minns han sin första kärlek
han minns sin andra
sin trejde
och fjärde med
minns flickan under trädet
minns flickan han höll för hårt
och flickan han nu föraktar
men han minns även alla tårar
som till havs snabbt försvinner från kinden
men förevigas i oceanen
spelmannen spelar på sin tamburin
sjunger en sång om sin sista kärlek
och i spegeln ser han sin kapten
Havet

kaptenen svarde
du är mitt hjärtas spikkorsett
och det gör så ont
för jag har spänt alldeles för hårt
skeppet vaggar stilla vidare
sången dör ut
vinden tar sig in
illandes genom mast
och segel
sjunger den sin sång
om frihet
och seger

kapten i fören står
med en beskymrad blick
ser han ut i det blå
hans besättning är borta
precis som hans liv
och det enda som är kvar
är hans spelman
och dröm
dröm om att hitta tillbaka
dröm om att finna det landet
dröm om att släppa taget
Kollisionskurshjärta

jag har ingen lust
till liv
kollisionskurshjärtat mitt
ligger och skakar
på bordet intill sängen
och jag undrar om jag någonsin ska få användning för det igen
jag tittar ut genom fönstret
det regnar
som det alltid tycks göra när jag gråter
som om någon försökte dölja mina tårar
förutom jag
jag börjar om
täcket över huvudet
pulsen strax intill noll
jag har nog aldrig varit såhär kall
ändå aldrig såhär insvept i mig själv och tyg
hon lämnade mig just
som jag var lycklig
just
som jag hittat någonting
att hålla fast vid
det är sant
idag såg jag henne på tåget
åtminstone trodde jag det
och hon berättade för mig
hur fint hon hade det utan mig
hon berättade
att hon hade träffat en annan
som inte alls var som jag
rakt tvärtemot
hon sa att hon nog aldrig mer skulle se mig
om inte på ett sånt här ställe
som ett tåg
för hon hade slutat göra sånt som vi gjorde
och börjat på ett nytt liv
jag börjar om…
hjärtat ligger vid sidan om
insvept i lager av dig och ditt sätt
kommer jag någonsin få användning för det igen?
Otillräcklig

otillräcklig
som en regndroppe
mot en eldsvåda
ett fyllo i en park
jag försöker
ge allt
försöker
lura mig själv
att jag är
precis som jag borde
och alltid har varit
men jag vet
att jag inte går på det
inte ens när jag verkligen vill
det är som att hjärtat
har krympt
som att hjärtat tagit slut
det gör lite ont
Vatten

i slutändan
handlar allting om vatten
orkaner i karibien
översvämningar i småland
issmältning i alaska
vattennöd i afrika
tårbrist i sollentuna

jag märker
att vi smälter bort
från våra släktträd
våra värderingar från förr
verkar ha regnat bort
i förra årets modemagsin
nu bränner vi mest fett
fett
och skog
och plast
och pengar
som man gör i usa
 

September

Det faller
smattrat mot rutan
och sätter allting
ur fokus

hjärtat säger ifrån
och plötsligt
är jag ensam kvar
med allt mitt regn

~ av d. den september 11, 2008.