funktion
har tappat det mesta jag tyckte om
minns inte riktigt vad det var
eller dess funktion
men det fick mig att må bra
känna mig lugn om nätterna
gnistan försvann
men jag blev kvar
orklös och utan hopp
spräng mina tankar
all längtan och minnen
förstör min kropp
alla märken som lämnades
bort
sträcker mig fram
för att se vad om återstår
om jag finns kvar
det hjälper lite
att veta att du bryr dig
det hjälper mycket
att du håller mig sällskap
ibland ler jag faktiskt
trots att det inte är någonting alls
men det var länge sedan jag kände någonting
sträcker på mig
ser över vad jag har kvar
kanske blir det någonting stort av dig ändå david
kanske du överlever
då ska jag skratta
le
och vara som jag var då
fast här och nu
jag kikar in här ibland. för att jag minns det som så himla fint. och det är det ju. fortfarande.
Sandra sade detta januari 20, 2011 den 20:05 |
det värmer, verkligen. få saker värmer mer än lojalitet. ska skriva mer, bli mer.
d. sade detta januari 22, 2011 den 04:04 |