våld
kristaller
går i bitar
den där spänningen
går inte att lösa utan våld
genom slussens kalla vindar
känner jag hur kristallerna liksom etsar sig fast i ansiktet
svider till
andas ut
det går över snart
det blir plötsligt så glasklart
att ingenting kan ske utan våld
ingen förändring kan ske
utan egen offer
kanske borde det varit jag
kanske var det jag
sista sucken innan natten ger upp
den etsar sig fast hos mig
äter mig inifrån och ut
ser mig själv
som någonting stort
igen
