Belöningen för allt slit är…?


Och så ligger man där, två meter under marken, barn, barnbarn och gamla vänner samlas för att se ner på en – en sista gång. Jag hör kyrkklockorna ringa en sista gång innan kistan hissas ner och jorden skyfflas på.
”Det är så här det känns, att inte kännas vid”, tänker jag stilla för mig själv.
I bröstfickan har jag kvar min bäst bevarade hemlighet, och i hjärtat slår slagen fortfarande för dig. Hårdare. Starkare. Dom måste göra mer ljud nu, när jag är under mark.
En pojke läser en dikt, det låter så hemskt att jag funderar om det är något jag själv skrivit. Men jag skrev visserligen aldrig om döden – ingen har fattat någonting. Vilken tragisk död.
Ändå är jag nöjd, för ingenting är så rogivande som känslan av att vara den enda som vet. Den enda som vet någonting. Alls.

Ingenting.

Annonser

~ av d. på juli 28, 2007.

3 svar to “Belöningen för allt slit är…?”

  1. Guh vad underbart du skriver! Dina texter/dikter får mig att tänka lite på Jonas Gardell (Trots att du skriver om helt andra saker), men jag tycker verkligen att du är jätte duktig. Keep it up.

  2. Oj. Tack!
    Jag ser upp till Gardell så tack så jävla mycket för den komplimangen :*
    Jag ska försöka fortsätta, så länge jag tycker det är kul är det bara att köra :)

  3. Jag håller med Anna :D
    Har du sett Gardells film, ”Livet”? Det är så himla kul. ^^
    <3

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: