Innan människorna.


Sitter på mitt rum.
Regnvattnet rinner fortfarande längs ryggraden, och den där märkliga känslan som jag så lätt får av regn uppkommer.
Ryser till lite.
Det var så bra förut, ändå.
Trots allt.
Jag mår inte bra, verkligen inte.
Alls.
Det känns som om det var trehundratolv år sedan någonting var bra, så länge sen.
312 år.
Jag saknar verkligen din lilla röst som nästan pep fram ord, och dina små runda skratt.
Leendet som kunde skära.
När du viskade till mig, var det precis som om allting var tillbaka där ingenting annat än kärlek fanns.
Innan människorna.

Annonser

~ av d. på september 2, 2007.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: