En paus i livet.


Småflickor blir slagna av sina föräldrar, våldtagna och kränkta av sina vänner – ibland önskar jag att jag inte levde här. För jag skäms, jag skäms ihjäl. Jag förstår varför, och jag förstår precis hur allting kan gå så jävla fel. Vad jag inte riktigt vill förstå är varför vårt samhälle inte gör någonting, varför ingen hör.
Att unga levande saker som hjärtan, kroppar och hjärnor ska förstöras bara sådär, utan att någon säger emot, det är för mig sjukt – och skrämmande. Det gör ni också, ändå sitter vi här, ändå sitter vi här utan att göra någonting åt att allting förstörs innan någon hinner fylla 18.

Undrar hur gamal jag blir.

Annonser

~ av d. på oktober 9, 2007.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: