Lucka 22: 60 nätter


Som en lätt vindpust nuddar du vid mitt hjärta.
Jag skakar till och jag känner att du finns, jag ler ett leende som är fyllt av skräck och ångest, sorg och panik.
Jag skriker högt fast ändå ljudlöst in i min kudde, det gör ont i mina lungor.
Ditt namn fastnar i mina tårar som långsamt rinner längs min kind.
Sätter mig upp, månnens ljus blixtrar till i mina söndersprända ögon.
Om du bara ville se mig.
Kanske det är bäst att återigen försöka kväva sig själv i kuddens mjuka tygg.
För inget känns så hemskt som ensamhetens eko.
Allt ja kan tänka på är Dig.
Mitt hjärta skriker till, jag hostar, spottar, svetten rinner längs min panna.
Strirrar mig blind på min mobil, kanske du ringer igen.
Som förut.
Tillslut så dränker mina tårar och min svett kudden.
Jag orkar inte gråta mer, jag ber till gud om hjälp.
Varje natt ber jag för henne, ber att hon ska komma tillbaka.
Min sista tår faller ned för min kind.
Jag somnar gråtandes.
Igen, på samma sätt som i exakt 60 dagar.
Jag sover inte, jag drömmer om dig.
Önskar att allt blev som förut..
_________________________________________________________________________________
Denna dikt publicerades för första gången den 30e juli 2005, och har även publicerats den 20e oktober 2007. Då i en något omgjord version. Fram till jul kommer jag ge er en gammal dikt med titeln “Lucka xx:…”. Hoppas ni tycker om det mesta.

Annonser

~ av d. på december 22, 2007.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: