ett infall


jag glöder och jag sprakar
ensamhet och tystnad
du står i hallen med uppsatt hår
en kvist
en snodd
och jag föll som jag alltid gör
fast lite hårdare
utan att ta emot
bara som en idiot

men du skrek
så jag skrek
och så här i efterhand
undrar jag vem som skrek
högst

du väntade i mörket
jag väntade utanför
mot asfalten blir allting bara till skuggor
som små rovdjur
som små spöken

och där stod jag
gjorde mina egna rovdjur och spöken
över kullen gick solen sakta ner
djuren och mina spöken försvann
men jag sprakar och glöder lika mycket för det

Annonser

~ av d. på februari 21, 2008.

2 svar to “ett infall”

  1. men du skrek
    så jag skrek
    och så här i efterhand
    undrar jag vem som skrek
    högst

    det känns som om man saknar någonting. som en mening efter andra raden som handlar om hur mycket de skrek och hur mycket de ville höras, eller lite

    men bra. jag gillar.
    /natalie, suburbankids

  2. :) jag håller helt oc fullt med.
    skulle behövas någonting som fick era halser att såras.
    för vi skrek riktigt högt. det känns inte riktigt.

    men tack <3

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: