på buss 520


jag har gått här sedan -93
gått omkring så länge
att gatan kan mina hemligheter
och jag dess
varje gruskorn har jag trampat
varje sol har jag bländats av
varje lyktstolpe har jag sparat på

från tåget ser jag tunneln och ljuset
en olycka kommer inträffa i norrviken,
vi ursäktar förseningarna i pendeltågstrafiken
men jag minns ingenting om döden
inte här
inte i sollentuna

jag minns häggviks korridorer som för små
för få och förstörda
men det var nog jag som var för liten
för ensam och förstörd
bussen minns jag som för trång
kyrkan för tyst
nej
allting var fel
fast
det var nog mig
och inte sollentuna
det var fel på
då som nu

roujan
du brukade fråga mig
var vi skulle ta vägen
jag hade inget svar då
och inget nu heller
men på månen är vi ensamma
det vet jag

Annonser

~ av d. på april 25, 2008.

4 svar to “på buss 520”

  1. du minns mer än jag.

  2. tappar nästan andan för att du är så bra. du är värd allt! jag är så stolt över dig, för boken och allt annat.

  3. annonym:
    jag minns mer än du tror.

  4. j:
    oh. jag försöker alltid andas för att allting ska fortsätta kännas bra med dig :) du gör livet mer värt att leva vännen.
    tack <3

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: