det sista vi har kvar.


kan ni säga mig
varför
jag alltid åker förbi här?
hon kommer ändå
aldrig
sitta här
hon kommer ändå
inte
se mig
oavsett hur många gånger
jag går här
oavsett hur många ord
jag karvar in i bänken
kommer hon aldrig märka någonting
men jag tycker ju om att karva små meddelanden
jag tycker ju om att sitta där och bara vänta
jag tycker om den där bänken
för det är nog det enda vi har kvar
som jag vågar kalla vårt

Annonser

~ av d. på maj 3, 2008.

6 svar to “det sista vi har kvar.”

  1. Jag har på riktigt aldrig känt så här starkt för poesi, någonsin!

  2. Vad skönt att veta. Skönt att veta att jag på något litet vis påverkat ditt liv.
    Skönt att veta att du bor i Solna också, vi kanske ses på något tåg någonstans.

  3. det vore kul om jag såg dig där någon dag, fast skulle väl egentligen inte våga det..

  4. äh. jag åker där varje varje dag, brukar ta 515 till solna och sen åka hem därifrån också. säg hej om vi ses, vore fint :)

  5. jag åker faktiskt också 515 ganska ofta, men att säga hej.. jag kan ju alltid försöka :)

  6. yey!
    skulle vara trevligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: