ensamro


jag har tappat all min form
allt jag stod för
allt jag brann för
allt upp i rök

en avtrubbad livräddare
som manar till försvar
manar till självständigt lidande
och ur det
en sorti
värdig mig

all min empati
försvann nog
när sommaren kom
och jag blev mig själv
som jag alltid varit rädd för

folk frågar var som har hänt
var jag tagit vägen
jag kan bara svara
att jag nog ljög så mycket
att jag nu talar sanning

fast jag hoppas allt det där är fel
och att någon
kan fortsätta stå ut med mig
fast det begär jag inte
jag begär ingenting
så som ni
inte kan begära någonting av mig
längre

Annonser

~ av d. på juli 2, 2008.

6 svar to “ensamro”

  1. wow. den är klockren. och den känns ända in *pekar på hjärtat*

  2. tack så mycket, jag hoppades att den skulle träffa någon som var lika vilsen som jag.

  3. bullseye.
    totalt.
    ”att jag nog ljög så mycket
    att jag nu talar sanning”
    älskar det.

  4. sandra.
    tack så mycket!
    ja, det är så det är. ganska sorgligt, men ändå uppriktigt.
    tack!

  5. det är så härligt att läsa saker som man kan relatera till, du vet när man känner att en annan levande människa har skrivit en sak som faktiskt stämmer in på hur man själv tänker eller mår.
    det är så fint.
    mycket fin text.

  6. dani.
    jag förstår vad du menar, det är fint. eller inte så mycket fint som det är nervpirrande.
    tack så mycket för dina snälla ord, dom känns!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: