jag minns att jag blev kvar


så här i efterhand
känns det bra
att tåget svängde
när jag jagade döden
det betyder allting nu

och jag har byggt på mitt slott
med sånt som är litet
och stort
sånt som kostar pengar
och sånt som absolut inte gör det
som bomull
och som kärlek

jag mår bra nu
fast jag saknar allt det där
ibland
trots att jag inte borde
för det var ju
en sämre tid

Annonser

~ av d. på augusti 16, 2008.

4 svar to “jag minns att jag blev kvar”

  1. jag vet inte vad jag ska skriva längre, det känns som om du använt alla fina ord!

  2. första stycket är helt sjukt bra och fint och otroligt och fantastiskt, lite som jocke bergs ”jag är livrädd för att leva och jag är dödsrädd för att dö, men älskling vi ska alla en gång dö” eller markus krunegårds ”hjärtat gör mig blind” enkelt men så himla fint. jag tror det här är det bästa du har skrivit på länge.

  3. sandra.
    hej.
    ja, jo. tack. jag försöker åtminstone skriva alla.
    tack.

  4. f.
    vad kul att du tycker det frida.
    från början var det bara det som var dikten, sen blev den lite längre. men jag älskar också första delen.
    tack. tack som fan, som joakim brukar säga.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: