kyrksal


en frihet
en fristad
i mig
ensam
döpt

jag har en lite för stor kofta
att försöka bära upp

stenväggar
målningar
sterilt
som om någon dött
fast ingen dör i kyrkor
och ingen föds här heller
ändå samlar jag mina bitar här
för att ta mig upp
ta mig förbi
hinder
ta mig förbi
saker jag saknar

klockorna ringer
det är tre på dagen
och jag är redan borta

Annonser

~ av d. på september 21, 2008.

4 svar to “kyrksal”

  1. jsg vet inte vad jag ska skriva. Det här berörde djupt.

  2. det är ett andetag för lite vid varje rad, så fint att det för ont<3

  3. sandra.
    det känns bra att höra!

  4. simone.
    det var lite så det var tänkt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: