2008 – sammanfattning av året som gått


Hej kära läsare.
För er som har varit med mig ett år vet vad det är dags för, nämligen min årssammanfattning.  Den långa, tunga och framförallt ärliga årssammanfattningen kommer detta är inte att skilja sig på något sätt från föregående års – föruom innehållet.  I år skriver jag den dock inte natten till idag (31/12) utan just nu, på dagen. Detta görs på grund utav att jag var sjukligt trött igår natt – ja, jag börjar bli föråldrad och dum. Men jag publicerar detta inlägg nu, 12.33, och sedan lägger jag ut mer text allt eftersom jag betar av årets månader. Så om ni vill läsa den först, uppdatera sidan var tioende minut ungefär så blir det bra.

Njut!

Januari
På många sätt den svåraste månaden dels för att det var ganska exakt 365 dagar sedan den var och dels för att det är den första månaden på denna långa sammanfattning – som jag förövrigt tror blir ciraka 30 000 tecken. Nåja. Jag minns åtminstone att jag vaknade upp bredvid min dåvarande flickvän Thilde den 1 januari, helt nykter, inte alls trött men ändå ganska nöjd med tillvaron. Livet såg mest ut som det gjort sedan vi blev tillsammans, lugna dagar flöt förbi i väntan på en fortsättning. Mest ingenting hände i januari alltså.  En som vanligt ganska tråkig månad som mest väntade på att få bli vår.  Jag tror jag lyssnade en hel del på kent, Kristian och almedal, som vilken annan månad som helst 2008 allstå. Låt oss ta det vidare.

Februari
Februari började som 2007 avslutades, med en kentkonsert, denna gång var det Lindköpings tur att bli besökt av mig. Det var vårturnén som precis hade kommit igång. Spelningen var sådär lagom bra med Mannen i den vita hattens extraverser som höjdpunkt tillsammans med Socker. Där träffade jag även Frida, vi pratade inte så mycket, som vi sällan gör när vi  stöter på varandra, men ändå, frida är alltid Frida med allt vad det innebär. Och i smyg hoppades jag lite på att få återuppleva den där konserten på Hovet där dom spelade Innnan allting tar slut för oss två. Nu blev det inte så, men kent är ändå alltid kent och Frida är ändå alltid Frida.
Vad hände mer då? Jo, helt plötlsigt hade några sexrykten fått fart gällande mig, enligt dessa skulle jag vara dålig i sängen, ha haft sex med tjugo tjejer och vara ett svin därför. Ryktena kom från Örebro och är för mig fortfarande ett mysterium. Men kul med rykten, jag önskar det fanns fler. Ska nog göra som Kristian och börja sprida egna rykten om mig själv.
Min och Thildes relation var fortfarande intakt och funktionell, någonting som måste ses som en grund i ett förhållande. Tyvärr inser jag nu att intakt och funktionell bara är ”helt okej” och inte ”bra”, och var väl en av anledningarna till att jag redan här funderade på att göra slut. Jag berättade faktiskt det för en av mina närmaste vänner i februari, att jag skulle göra slut med Thilde.
Julia var en så bra vän på den tiden, eller ja, vi var så bra vänner på den tiden rättare sagt. Hon är förmodligen fortfarande en bra vän. I februari, och egentligen hela våren, var vi två som bäst vänner, och jag kan inte hjälpa att jag saknar henne allt som oftast.
I slutet av februari var det dags för sportlov och med det en resa till Gardasjön i Italien, som förmodligen är en av världens topp tio vackra platser. Vackert sommarlandskap stod i kontrast med höga snötäckta berg. Herregud vad fint det var där. Då drog jag på mig en förkylning som jag i skrivande stund ännu inte blivit av med, skrämmande vad Italien har att erbjuda. Hursom, det viktiga på den resan var att jag insåg att jag inte alls saknade Thilde under tiden jag var borta. Och jag kunde inte bry mig mindre om att hon saknade mig.

Mars
I mars tog det slut mellan mig och Thilde, jag kan för allt i världen inte minnas när på dagen det var, men det var med största sannolikhet i mars. Minns att hela världen vände sig emot mig på grund av detta, mest för att Thilde hade ett behov av att ljuga. Nu ska jag faktiskt berätta vad som hände, från min synvinkel, någonting jag aldrig gjort förut.
Det hela började i februari när jag började inse att  jag inte brydde mig tillräckligt om henne för att orka fortsätta vara tillsammans med henne. Det krävs en viss ansträngning att vara tillsammans med någon som inte vågar vistas ute i det vanliga samhället på grund av att ”alla är idioter”. Dessutom insåg jag att vi inte alls passade tillsammans, hennes och mina gemensamma intressen stannade vid kent och Nintendo, vilket man kan bygga en vänskapsrelation på men inte en kärleksrelation. Men jag gjorde, feg som jag är, dumt nog inte slut. Utan drog ut på det.
En natt sov jag hos Julia, någonting Thilde dagen vi pratade om det inte haft någonting emot. Tydligen hade thilde skämtat om detta och var väldigt arg på mig dagen efter. Inte tillräckligt arg för att göra slut dock. Jag vill förresten passa på att förtydliga att ingenting hände mellan mig och Julia den natten, och ingenting har någonsin hänt. Efter någon vecka kom Julia förbi för att sova hos mig, någonting som fick Thilde att gå i taket, och mig att göra slut. Och mer än så var det inte.
Under den tiden gick Julia igenom saker ni aldrig någonsin kommer att förså er på och förhoppningsvis aldrig behöva uppleva och hon behövde mitt stöd. Hon behövde någon som tog hand om henne och visade henne lite kärlek när hela världen hade vänt henne ryggen. Jag var en av få som visste någonting, och är nog det fortfarande, och därför blev det helt naturligt att jag tog extra hand om henne. Förstås.
I övrigt innebar mars Håkan Hellström. Mycket, mycket Håkan Hellström. Han är fin han Håkan. Men kanske mest framträdande var att min bok, Kollisionskurs, hade fått tummen upp av ett förlag. Förhandsbeställningarna flödade in, någonting jag inte alls trodde var möjligt. Min chansning var att boken skulle sälja i cirka femtio ex, nu blev det tre gånger så mycket. Vilket anses extremt bra av en diktbok vars författare är debutant. Men boken var i Mars inte släppt och inte helt klar, men ändå en verklighet som gjorde mig trygg. I och med boken skulle nu boken vara ett ledmärke genom hela våren som skulle ta mig vidare.

April
April inleddes med en Timokonsert som jag sent kommer glömma, dels för musiken och dels för förspelet, köandet och allt hat. Innan spelningen köade jag och Julia ett bra tag, redan där fanns alla våra gemensamma vänner som nu hade vänt oss ryggen. Mest ont gjorde det nog för Julia som hade känt många av vännerna större delen av tonåren. Nu var dom bara borta. Det var konstigt det där. Vad hade vi egentligen gjort dom?
Samma konsert träffade jag även Sofia lite snabbt. Vi hade inte hörts någonting under min och Thildes relationstid, men så fort det tog slut började vi höras av. Och som av en slump träffades vi utanför efter konserten. Jag minns inte riktigt vad hon sa, någonting om att jag såg cool ut tror jag, och att vi skulle höras senare. Sen var hon borta igen. Det var konstigt det där. Men det blev startskottet för en romans.
Vi började höras av mer och mer och några dagar senare satt jag på hennes sängkant och det pirrade sådär läskigt i magen. När jag gått hem fick jag ett sms: ”Jag ville bara ta på dig”. Men så blev det aldrig, det var så mycket känslor, känslor som legat och väntat i förvar dom senaste månaderna, som nu bara ville ut. Men så blev det aldrig. En vecka senare och jag var förälskad, förälskad i den flicka som var kär i mig när jag var tillsammans med Thilde. Smart. Givetvis slutade det med att hon krossade mitt hjärta. Och jag minns fortfarande att hon lämnade mig på en parkbänk med en kram, inte en kyss. Jag minns även att hon inte tittade tillbaka en enda gång när hon gick in till sin skola. Sedan försökte jag väl komma över henne bäst jag kunde, genom att gråta som ett litet barn, skriva dikter och prata med Julia så mycket som möjligt. Hela april gick faktiskt åt till detta, att försöka sluta minnas, försöka hitta någonting som såg ljust ut. Jag vet inte om hon tänkte på mig någonting, jag tror inte det, hon var väl mest glad att slippa mig. Eller så var hon rädd. Jag vet fortfarande inte. Men för första gången på länge kände jag faktiskt en djup sorg över att inte ha någon. Jag saknade henne som om vi varit tillsammans en lång tid, men nu var det inte så, det rörde sig faktiskt bara om en kort liten flamma på en vecka. Såhär i efterhand är det skrämmande hur hårt jag föll.
Kristian försökte hjälpa mig genom att rekomendera filmen Fargo med motiveringen ”När jag mår dåligt brukar jag titta på Fargo, då inser man hur mycket skit andra går igenom”. Det hjälpte mig en hel del. Jag orkade leva på hans ord, som under hela 2007.  Det kändes bra.
Det gick en tid utan att jag mådde lika uselt som i början av april, och sedan kom Håkan Hellströms spelning på Arenan. Jag var där med mina då nära kompisar Oliva, Linnéa och Julia. Och var jag än vred coh vände mig såg jag Sofia. Och allting blev återigen sådär påtagligt nära och verkligt, som jag inte alls ville ha det. Tur att Julia var där, annars hade jag nog åkt hem till Sollentuna igen.
Själva konserten var nog den bästa under hela 2008, sällan har jag sett ett så tight band och med sån energi. Låtlistanvar helt perfekt och under Ett kärleksbrev grät jag. Dessutom etsade sig extratextraden ”Och om vi ses igen, låtsas inte som om du var en vän, för jag hade ingen alls, när du var populär och överallt” från Aprilhimlen fast sig i mitt dumma lilla huvud.
Men för varje dag började jag sluta tänka på Sofia allt mer, jag började inse att hon inte var så bra som jag hoppades på och att hon förmodligen inte ens gick att vara tillsammans med. Dessutom orkade jag inte gå runt och vara ledsen mer, sånt fanns det inte plats för nu när våren var på ingång. Julia tog med mig till caféer som fick mig att komma allt längre bort från sorgen och Vasastan, vilket gjorde mig mycket gott, och snart var det maj och jag var redo för en nystart.

Maj
Maj allstå, och en nystart var behövd. Vilket kom. Flera gånger om, för genom att min debutbok släpptes och fick ett mycket fin mottagande från er. Tack för det kära läsare. Sedan genom min nuvarande flickvän, Sara. Men första saker först, boken. Boken släpptes alltså under maj, officiellt 26 maj, men många av er fick den redan den 20e eller till och med 19e. Boken innehöll dikter från 2005-2008 och var för mig ett sätt att sätta stopp, stopp för mig själv, min tonår och naiva tid. Det var nu dags att bli mer mogen, mer beläst och belevad. Mycker på grund av detta tappade jag många mina vänner som jag tidigare under våren hade känt så starkt för. För detta vill jag inte be om ursäkt eller någonting liknande, vill bara att ni skulle veta. För allting sker av en anledning, vi var inte tillräckligt bra vänner helt enkelt. Att jag har förändrats är sant, det gör alla och om ni inte har förändrats så tycker jag synd om er. Eftersom alla förändras kan inte alla alltid vara vänner heller. Tyvärr. Så var det inte mer med det.
Den 12 maj hände någonting som skulle förändra mitt liv. Jag skulle träffa Shan vid Odenplan efter skolan, det var en solig och fin dag så jag hade ingenting att träffa honom i stan. När jag väl kom till vår mötesplats, Coffehouse by George, insåg jag att han inte var ensam. Min första tanke var ”dumt”. En massa tankar flög genom hjärnan, jag såg som alltid efter skolan trött och sliten ut, vilket gjorde mig nervös. Som jag visserligen alltid blir när jag träffar någon ny.  Den här nya personen var dock bara nästan ny, då vi inte hälsat tidigare, men jag anade vem det var, Sara Holmberg, Shans tjejkompis som brukade dra med Shan på fester medan jag satt hemma och gjorde ingenting. Hon var sagolikt vacker, och jag minns att jag knappt vågade titta på henne just därför. Som om hon skulle kunna skratta åt mig för att jag var så hemskt ful. Nu gjorde hon inte det som tur var.
Vi åkte hem mot Sollentuna och så var det inte mer med det. Shan och jag hem till mig för att spela Fifa och bada i min pool, och Sara hem till sig för att skriva i sin dagbok att hon just träffat Lilla Ego, vilket var en stor händelse för henne. Ibland skrattar hon fortfarande till och säger ”Tänk att jag sover tillsammans med Lilla Ego”. Vissa namn tycks aldrig försvinna. Inte heller vissa datum. Den 12 april är ett sådant daturm.
Dagarna gick i maj, och sommaren tog sig alltid närmre dag för dag. Boken gjorde en liten succé ute i stugorna och jag fick nästan hybris. Till slut blev det dag 24 i maj månad, detta innebar en 50 års fest hemma hos mig, pappa fyllde år. Jag höll något tal, drack lite öl och sålde böcker. Livet var fint, men det skulle bli ännu finare. Shan ville nämligen iväg på en fest i Bergshamra, och ville ha med mig och Mattias. Tur var väl det, för annars hade jag förmodligen aldrig träffat Sara. Jag visste dock inte att Sara var på festen, men jag visste att det vore kul att festa med Shan. Så jag sa hejdå till pappa och tackade för en trevlig tillställning. En timme senare var vi i Bergshamra. Två timmar senare dansade jag med Sara. Jag hade aldrig riktigt dansat förut, men det gick helt okej ändå. Eller ja, Sara verkade ha överseende med mig och mitt sätt. Vi spenderade hela natten tillsammans på dansgolvet, i rum och på nattbussen hem. Det var fint. Hon gav mig sitt nummer, jag gav henne mitt. Jag hade heller aldrig riktigt raggat på någon sådär, så det gick just sådär. Men det var okej, som med dansen hade hon överseende med mig och mitt sätt. Det var konstigt det där, eller mest underbart, vi pratade hela natten utan att det någonsin blev spänt eller tyst. Och ändå kände vi inte varandra. Mer av den varan skulle snart komma.
En vecka senare och maj skulle precis bli juni, vår skulle precis bli sommar och förälskad skule precis bli kär. På nattbussen hem hade jag och Sara bestämt oss för att se soluppgången en vecka senare. Någonting som nu skulle bli verklighet. Det var sommarens första natt, vårens sista och årets vackraste. På kvällen hamnade vi i någon park där vi satt tillsammans med Emilie Forsmark, en av Saras bästa vänner, och Mattias Rothman, min bästa vän. Vi satt där ett tag tills jag gav Sara förslaget att gå och köpa vindruvor, någonting vi hade bestämt sedan tidigare. Att vi inte var ensamma hade gjort mig orolig, jag trodde väl att hon inte vågade vara med mig själv. Att hon tyckte jag var töntig, tråkig och sånt som jag får för mig att jag är.
Att köpa vindruvor var dock svårare än väntat då dom inte fanns på något öppet ställe, så vi gick till Fridhemsplan från Södermalm, vilket innebar att vi var tvungna att korsa Västerbron. Där stannade vi ett tag för att hedra Anders Götberg. Vi lyssnade på No time for us och stod läskigt nära varandra. Det pirrade i min mage, i hennes med. Kvällen började bli natt, solen hade gått ner, med gatlyktor och biljus lyste upp vägen för oss.

Juni
Kvällen hade blivit natt, klockan hade passerat 23.59 vilket gjorde att det just blivit sommar. Om några timmar skulle solen gå upp så vi bestämde oss för att hitta en bra plats att sitta på för att titta. Jag hade redan under veckans gång åkt till ett ställe jag trodde skulle bli perfekt för just denna aktivitet. Vi hade utsikt över Fridhemsplans hustak rakt framför oss, Västerbron i norr och  City i söder. Allting var perfekt. Vi pratade om allt möjligt, skrattade och log. Vi satt nära varandra, och jag tittade säkert på hennes bröst för ofta för mitt eget bästa. Jag skrev tre dikter till henne den kvällen, på baksidan av en Coldplayaffisch. Sen minns jag att jag pussade hennes huvud och hår. Mer vågade jag inte göra. Var väl rädd att det skulle verka dumt, vilket givetvis inte en huvudpuss var…dumt. Vi fortsatte att prata med varandra hela natten och plötsligt var det morgon och dags att åka hem. Sara följde med hem till mig, mest för att vi skulle få mer tid med varandra. Väl hemma hos mig gav jag ett av mina Jocke Berg plektrum till henne. Mest för att hon inte skulle glömma bort mig, som jag naivt trodde att hon skulle göra. Hon åkte hem runt nio tiden på morgonen, jag åkte med henne till Sollentuna station, återigen, mest för att få mer tid med henne. Denna vackra människa som verkade så intressant.
Dagarna gick och jag och Sara pratade med varandra varje dag, vi träffades ofta och plötsligt var det skolavslutning. Om man är uppvuxen i Sollentuna finns det en tradtion som säger att man ska fira sina skolavslutningar i Edsbergsparken. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, men så är det, och denna gången var det ritkgit bra. Jag lyckades för första gången samla mod till mig, nedsprutad med min lillebrors parfym och uppklädd fårn topp till tå, för att kyssa Sara. Detta utlöste en lång natt med kyssar, vackra ord och passionerade blickar. Natten gick snabbt och plötsligt var den över. Men fler kyssar skulle det givetvis bli.
Den 10 juni var det dag för er och mig att slutligen få träffas. Kristian Anttila och jag uppträdde tillsammans på en liten bokhandel som var till bredden fylld. Ni lyssnade så fint, klappade händerna lika fint och gav mig all kärlek jag längtat efter. Efteråt gav Kristian mig sin nya skiva, som vid den tidpunkten inte hunnit komma ut än. Han gav mig en kram och åkte sedan hem till sitt hotell. Jag älskar den mannen för allt han har gjort för mig. Fina människa.
Jag vill förresten återigen tacka alla som kom, ni har faktiskt gett mig så otroligt mycket under dom här två åren, tack som fan. Utan er vore jag inte samma person som jag är idag, och utan er vore jag förmodligen inte lycklig. Tack.
Sommaren flöt på som den brukar, fotbolls EM började bra och slutade i katastrof, för att sedan sluta i lycka då Spanien vann EM guld. Det var här någonstans jag återfick mitt intresse för fotboll som jag nu håller hårt på.  
Den 20 juni blev jag och Sara tillsammans då vi kysste varandra på årets längsta dag, det var så fint det bara kan bli. Båda respektives närmaste var där, hela hennes underbara tjejgäng och mina två bästa vänner bevittnade allt och skålade. Finare än så blir det knappast, särskilt inte med en så vacker tjej som Sara.
Juni började lida mot sitt slut, men innan årets kanske bästa månad fick vila skulle sommarens första festival avklaras. Jag saknade Sara hela festivalen och var sjuk halva, men det var en kul resa ändå. Jag fick se kent, Håkan och Kristian dessutom upplevde jag ett par oförglömliga minnen med grabbarna. Så det var fint.

Juli
I juli var det som vanligt dags för mig att fylla år, denna gång var det det 18 året som skulle fyllas. Detta firades mycket lugnt hemma hos mig och på resturang efteråt. Givetvis tillsammans med min älskade Sara.  Att fylla 18 innebar för mig inte så mycket, jag hade varken råd eller behov av att gå på klubbar eller på krogen så det kändes mest läskigt att bli stor. Efter det allting så snabbt, plötsligt var det dags för månadsdag, romantisk middag och kyssar. Allting mycket fint givetvis, och en perfekt kärleksmånad. Sara och jag fick dock mindre tid med varandra än vad vi egentligen ville, så fort jag kom hem från Peace & Love åkte hon till Arvika, och så fort hon kom tillbaka från Arvika åkte jag upp till Norrland och när jag kommit tillbaka från Norrland var det dags för mig att åka till Helsingborg och sedan skulle hon upp till Norrland och efter det skulle jag till Emmaboda. Så juli blev en månad som gick väldigt fort och med för lite kyssar. Norrland var förivsso fint, men lite för öde för min smak, dessutom tappade jag bort min älskade Broder Daniel tröja. Helsingborg var en fin stad, och kent och Håkan gjorde kvällen helt oförglömlig.
På tåget mellan Lund och Helsingborg satt jag dessutom i tågsätet bakom Håkan Hellström. Under hela resan pressade jag mina fötter mot hans ryggstöd, helt ovetande om att han var han, och Håkan tittade efter ett tag argt på mig bakom sin keps. Då insåg jag att han var han och jag tror aldrig jag har skämts så mycket i hela mitt liv. Efteråt träffade jag honom återigen på Helsingborgs tågterminal, då bad jag om ursäkt och småpratade lite, han frågade var jag åkt ifrån, jag svarade Stockholm. På konserten sa ha sedan på sin klassiska Göteborgska ”Det är så fint att ha er här! Och att ni har kommit hit från Sveriges alla hörn, jag träffade någon som kom från Stockholm för att se mig, det är otroligt…”. Då någon gång ville jag bara skrika att det var jag. Men det skulle vara dumt. Konserten var hursom väldigt bra och kommer förevigt bli ett minne. Ett vackert sådant.
Nu började även juli lida mot sitt slut, men innan det skulle få ske såg jag och Sara till att tag igen massa tid med varandra. Det var kärlek under julis sista vecka.

Augusti
Nu äntligen var det augusti och äntligen var det dags för Way out west och Broder Daniel. För första gången var jag och Sara även på samma festival. Kan ni tänka er det, sammanlagt var vi på 7 svenska festivaler men bara på samma en gång. Ganska otroligt. Men Way out west var precis lika fint som man kan tro. Eller ja, jag grät mest. Men det var ändå fint. Sara höll om mig, jag bad om ursäkt, men hon verkade återigen ha överseende med mig och mitt sätt. Som tur var.
Augusti fortsatte och det blev dags för skolbänken igen. Tyvärr. För den där sommarens skulle gärna få hålla på i tre månader till. Det var nog faktiskt den finaste sommaren någonsin. Dels för att jag aldrig varit så lycklig, dels för att jag aldrig gjort någon så lycklig och dels för att jag fick se alla mina idoler, Håkan Hellström, kent, Kristian Anttila och Broder Daniel, mer går inte att begära av tre månader.
I slutet av månaden började dessutom ett intresse för politik bygga starkare, Barack Obama hade på allvar börjat inspirera mig och få mig att tänka efter. Att han lyckades bli president är någonting av det största min generation kommer att få uppleva. En svart man lyckas bli världens mäktigaste man, bara 40 år efter att Martin Luther King mördades i samma land, i samma värld. Det är helt otroligt och någonting som får mig att tro på världen, livet och mänskligheten igen.

September
Så kom hösten, och kanske eldprovet för min och Saras kärlek, var vi bara en sommarflirt eller skulle vi klara vardagen tillsammans? Svaret blev ett ruggande Ja. Vi fyllde dagarna med varandra och varje ledig stund gick åt att älska varandra, skratta och kyssas. Som det ska vara.
Hösten var visserligen närvarandra men jag hade nog aldrig känt mig så omtyckt. Annars brukar hösten kantas av elakheter som krossade hjärtan, tårar och regn, men inte denna höst. Inte 2008 års september. Tack vare Sara, tack vare livet med kärlek.
Under septembers sista helg åkte hon och jag med hennes föräldrar ner till Öland för att spendera en helg där. Det var så udnerbart mysigt. Vi åt så gott, skrattade och lärde känna varandra ännu mer. Ja livet var verkligen enkelt dom där dagarna. Dessutom vann Barcelona Barcelona derbyt mot lokalrivalen Espñol.

Oktober
Oktober rivstartade med en Kristiankonsert. På denna konserten fick Sara träffa min kära idol, någonting jag åtminstone tyckte var väldigt fint. Dessutom stötte hon på en sur Linnéa och fick en skymt av Sofia. Och så var det med det. Tidskrock och sånt.
Några dagar senare läste jag några dikter i Sollentuna och allting var så fint så, tack för att ni kom! Ni är som alltid min bästa publik. Jag läste ett par dikter om Sara som jag tror att hon gillade, för hon log.
Mitt intresse för Barack blossade upp än mer och jag kände mig en del av hela valrörelsen, konstigt nog. Jag läste på om honom, lyssnade på hans tal och när tillfälle gavs fick jag gåshud av just dessa tal.
I slutet av månaden åkte jag till Maderia för att ta det lite lugnt. Det var så lyckat så! Tyvärr saknade jag Sara lite för mycket för att njuta fullt ut. Och om man jämför lite med min Italienresa och den ickesaknaden jag kände inför Thilde kan man lätt dra slutsatsen vem jag var ”mest” kär i. Och att jag kanske inte ens var kär i Thilde.
På Maderia mailade jag och Sara så ofta vi kunde, dessutom skrev jag dikter om henne varje dag för att på något vis kunna komma henne närmare. Hon blev min dröm, mina ord och den sak i Sverige jag saknade mer än alla andra.

November
I november fortsatte min och Saras fantastiska kärleksresa. Vi spenderade så gott som varje dag med varandra efter jag kommit hem från Maderia. Hon mötte mig på flygplatsen, så som par gör på film. Och jag minns att jag aldrig blivit så glad av att se henne. Just då insåg jag att jag aldrig varit just sådär kär, någonsin tidigare.
Dagarna gick och snart var det faktiskt dags att skrvia historia. USA:s första svarta president blev vald, och en enorm lycka föll över mig. Plötsligt kändes allt möjligt. Om en svart man kan bli president i USA, vad är då omöjligt?
I november beslöt jag mig för att döpa min nästa diktsamling till I nöd och lust. I nöd och lust började även göras då, och en inspelning till ljudbok började schemaläggas.

December
Så är vi här. Den sista månaden. Mycket hände faktiskt här. Till skillnad från den haltande hösten. Den 19 åkte jag och Sara till Göteborg för att fira vår sexmånadersdag. Vi bodde på Grand Hotell Opera, som var helt otroligt vackert och ett perfekt hotell för oss att fira vår kärlek i. Vi strövade runt på Göteborgs gator, Magasingatan upp, Magasingatan ner. Och plötsligt stod jag där, framför den butik jag så länge drömt om RockShop. Den butik so jag så många år velat gå in i uppenbarade sig framför mig. Här inne fanns allting jag någonsin velat ha som poppojke. BD-tygmärken, BD-väskor, tröjor, singlar, allt! Jag och Sara tittade på allting, jag skakade. Till slut blev det bara en väska.
Men nog om affären, det finaste av allt var att få spendera så mycket tid med den människa jag älskar mest på jorden, nämligen Sara Holmberg.
Sen blev det snabbt julafton. En julafton som kantades av min mosters ickenärvaro och mammas sjukhusbesök. Det kändes inte riktigt som jul. Men det var okej. Jag hade världens bästa familj, världens bästa flickvän och världens bästa år i ryggen.
Några dagar senare, och bara några dagar från idag, dog min älskade moster Ann. Hon lämnade efter sig två barn och en man. Och en hel släkt. Hon dog ung, för ung. Och jag har inte riktigt förstått vad som har hänt än. Men jag gråter när jag tänker på det. Hon var världens snällaste människa och ville aldrig någon något ont, dessutom fyllde hon upp varje rum med skratt och kärlek. Jag undrar om någon någonsin varit så fin.

/er d.

Annonser

~ av d. på december 31, 2008.

25 svar to “2008 – sammanfattning av året som gått”

  1. Tänkte kolla in din blogg, för att se vad som stod om mig i årssammanfattningen. Jag respekterar det du har skrivit, men jag vill ha en förklaring till ”att hon förmodligen inte ens gick att vara tillsammans med”. Jag hoppas att du menar att VI inte kunde vara tillsammans, och inte att jag kommer dö ogift.

  2. sofia.
    Kul att du tittade in. Jo, det var väl så jag menade.

  3. Känns inte som att jag fick svar på min fråga… Vilket av dem menade du?

  4. ”Vi satt nära varandra, och jag tittade säkert på hennes bröst för ofta för mitt eget bästa. ”
    bra gjort david!!! :)
    och vist berättade väl sara för dig om de ”anonyma kommentarerna”?

  5. när släpper du nästa diktbok?

  6. helt fantastiskt! jag saknar dig, kent och innan allting tar slut, fina david. kanske får vi uppleva det snart igen

  7. åh. så himla fint david.

  8. “Och om vi ses igen, låtsas inte som om du var en vän, för jag hade ingen alls, när du var populär och överallt”

    Den etsar sig jämt fast i mig också

  9. Håhå – vad härligt skiljda versioner vi har om hur våran relation slutade! :D
    Men du har lärt mig en sak, alla är idioter – precis som du alltid sagt. Inklusive dig. Inklusive mig. Det är bara jag som är påtok för fientlig. Men härligt att höra att life is working out for you!

  10. helt underbart!

  11. gulligt att vara med i din sammanfattning för förra året
    det var ju trots allt mitt mål
    så massa credd till mig
    det blir fint imorgon
    bara du inte somnar på bion
    jag älskar allt du är och allt du inte är

    och nu skrattar jag för jag tänker på din dans till ”let me see you move like you come from colombia” i mitten av alla oss igår
    HAHA
    du är tokig lillkillen<3

  12. david. tycker du verkligen det är okej att posta en sådan här sak på sin blogg? varför är du så beroende av att andra människor ska veta allt om ditt liv? på gott och ont, tänk på dem som du tar upp i din sammanfattning.

  13. sofia.
    jo, alltså att du inte går att vara tillsammans med. men du komemr säkert inte dö ogift.

  14. forsen.

    haha, jodå. fast det listade jag ut redan då, faktiskt. fast jag vågade inte svara så bra, utifall det inte var du.
    tack för nyår!

  15. malin.

    det blir i februari. 23 februari kanske.

  16. frida.
    ja, förhoppningsvis.
    vill du ses snart?

  17. sandra.
    tack så mycket! och tack för i år.

  18. freddie.
    jo, visst är den för fin!

  19. thilde.
    hoppas att allt ing är bra med dig med!

  20. simone.
    tackar!

  21. sara.
    jo, ja, du lyckades! med det och så mycket mer.
    och det känsn inte som att vi måste bevisa för någon annan hur mycket vi älskar varandra, eftersom det är självklart för oss.
    tack för livet älskling.

  22. …. .
    jag skriver ärligt, mer än så kan man väl inte begära av mig? ska jag utelämna detaljer under året som har varit grundläggande bara för att sanningen inte ska uppdagas?
    sen har jag inget behov av att någon som helst ska veta allting om mig, som alltid skriver jag för min egen skull. att över 200 personer är intresserade av det är inte mitt problem. jag skriver inte för dom/er, utan för mig själv och för mitt eget bästa.
    att hålla på och försköna allting under året är ingenting jag sysslar med. men tack för åsikten.

  23. tack David för allt du skriver-vi följer det! Tack särsilt för det du skrev om Ann.Det var sant-det var rätt-det var fint!
    We love you!
    morfar och mormor

  24. jaså vi ska vara såna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: