när tid ger plats, då


det fanns ett stängel en gång
där jag stängde in mig själv
där jag hatade det mesta
där jag såg allting svart
utan att se mer än skit

sen kom du
skrattade, log
ett kapitel för sig

vill skriva ett par rader om hur du grät
första gången du satt i min soffa
men det är privat

hur vi aldrig vågade
vågade kyssas
för hur allting kunde gå fel

ibland hatar jag ändå mig själv
trots att du säger att jag inte ska göra det
du säger att jag är bra
att jag inte ska tvivla alls
men du är en på tusenen
som vill få mig att må bra, alltid

så jag väntar, väntar på dig
tills du kommer hem igen
för då
ska jag ge dig allt
allt om oboy och ägg
allt ska jag ha lärt mig
alla dina preferenser

den tiden kommer nog
när du och jag får stå bredvid varandra
vid det där stängslet
som fängslade mig som ung
men som gav mig kraft
att bryta isär

när du sa
david, hitta mig i framtiden
det var då jag kände mig för
och kände igen
den där kärleken jag inte känt på år
och som du kanske aldrig känt
men då var jag där, anna

du är min kärlek att finna
och din kärlek att ta
så länge tid ger plats

Annonser

~ av d. på maj 25, 2013.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: