du får mig så lugn, i sinnet


när jag försöker somna om
mitt i natten tänker jag på oss två som vi var förr
än utan avstånd än med tid
hur vi log mot varandra
hur vi skrattade och dummade runt i sängen
när tiden stod still, här norr om staden

satte din spår
gick över mitt hjärta 
fjäderlätta steg över rummen
som om du aldrig haft ont
din kropp, liksom svävande
förutom när du var full i ditt kök
ramlade över mig och bara låg kvar
månljuset och maggio i luften
du över mina läppar
då och då tänker jag på det
när jag måste somna
det får mig så lugn
men fylld av saknad

Annonser

~ av d. på juni 17, 2013.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: