min favoritkyss var den utanför stinsen (förutom vår första som är min riktiga favorit)


röda löv runt mig
sparkar runt som om vi vore vänner
men aldrig har jag väl varit vän med hösten
aldrig någonsin
mitt hjärta föddes på våren där stod
i morgonsolen med ingenting men allting på dig

jag har levt tjugotvå höster
sett löven falla ner blivit jord, blivit snö och sen gröna igen
men jag kan aldrig se skillnad på dig
kommer alltid tro att du står där i vårljuset, i all din prakt

sen försvann du
bort
och vi kysstes utanför ditt jobb
bakom stinsen
bredvid järnvägen
på en sån där lastkaj jag aldrig kommer glömma

borde inte skriva någonting om dig
utan att skriva någonting till dig
du är en dröm
en verklighet jag kan se, men aldrig nå
min dröm

pratar om dig då och då
skriker att jag hade haft det bättre om du vore närmre
ditt skratt ibland
hör det eka i mig själv
skrattar som du och då ryser, minns jag
väntar på startplats
väntar på dig
tills graderna blivit tjugo minus

kan du stoppa mig där jag tar slut
där jag inte ser ögon längre
bara framtider
stoppa mig när jag springer
packa om mig
under lager av filtar
när jag mår som sämst
kan du inte laga något vegetariskt
med honung 
och säga ska vi inte bara ligga kvar?
lyssna på håkan, kolla på bert?
kan vi inte bara hitta på något som får oss att må bra
som en natt i soffan, där vi aldrig kan dö?
med massa godis och kanske chips
vill ibland ha det så, men bara med dig

du kan få mig att gå sönder
och allting blir så värt om jag kan få se dig le igen
min dröm

Annonser

~ av d. på september 22, 2013.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: