Betongväggen – novell (utkast)


En ny novell från mig kan ni läsa här under. Som förra gången det var dags för en novell här ligger bara utkastet uppe först, för er att bedömma och bemöta, sedan kommer en färdig version. Så våga kommentera och tyck till nu, jag blir inte ledsen.

Betongväggen.

Han vaknar upp, på ett kallt golv, till synen av endast en betongvägg. Sprickorna i den grå väggen vittnar om ett långt och levt liv, kanske inte väl levt, men tillika levt.

En post-it, gulblekt – naturligt eller av  ålder, sitter fast på väggen med orden:

Systemet
Svara Malin ang. söndag
Lämna in dokumenten
Bokningsnr.: 044526 73

Talet

En blåbläckstjärna tillhalvt pryder, tillhalvt döljer orden på den gula lappen. Kanske allting redan är gjort, kanske allting måste göras, han vet inte, han minns inte – minns inte mer än att han just vaknat till synen av en betongvägg.

Ett svartvitt fotografi ligger till höger om honom. En pojke och en något äldre man blänger allvarsamt mot kameran, ögonen sticker till som is. På baksidan står tre namn, ett yrke och ett årtal. Han känner inte igen något utav namnen, inte heller årtalet eller yrket, men han får en obehaglig känsla av att han har sett ögonen förut. Fast det var länge sen nu, och egentligen helt oviktigt i detta rum.

Två manschettknappar ligger i otakt mellan honom och väggen, båda dessa utsmyckade med varsin blå blomma, som han för allt i världen inte kan minnas namnet på. Han tar upp en av knapparna, den är sval, på baksidan är två ord kursivt ingraverade: I nöd.

Till vänster om honom ligger en linneservett, broderad med spets och indränkt i någonting som luktar kallt, lite som manschettknappen – och färgat rött.

En man nickar till under ett tal, bara för att lika snabbt vakna upp och somna om igen.


6 svar to “Betongväggen – novell (utkast)”

  1. du får inte sluta efter så kort tid david!
    jag älskar det. det är poetiskt, mystigt och fint.

  2. får huvudvärk av dina skills<3

  3. du är så sjukt jävla bra så det är inte klokt!

  4. hej. nu ska jag bryta trenden och hacka lite istället.
    det här behöver du verkligen utveckla mer innan ordentliga kommentarer kan ges. vet inte om jag kan godkänna det här som ett utkast av en novell. den har liksom ingen tydlig röd tråd, inte start/stopp och inte en hel mitt heller.
    först och främst behöver du hitta på hur du vill att allt ska sluta och vad som är poängen hela storyn. det är ett ganska smart drag för att få en berättelse att bli bra har jag fått höra/lärt mig. men det här är onekligen en bra grund. lite osammanhängande (som när man har något i huvudet klart och tydligt men berättar delar av det för omvärlden och tror att alla ska fatta för det är ju så självklart i ens egna lilla värld), en del ord kan man köra erase/replace på, fippla lite med skiljetecken och sånt också. det här kommer nog bli något fint till slut.
    men okej. målande språk, check. intresseväckande, check. lite känsla av fångenskap, eller fängelse, fast inte alls på samma sätt som med den andra novellen. snarare det där med att inte ha koll alls, att inget veta. en fångenskap i sig. ungefär som när man får en stroke.
    gillar att du har lite udda metaforer. bra. ser fram emot att läsa den när den är klar.
    lycka till nu mannen. hejdå.

  5. haha fan vad jag låter dryg. men du borde fatta vad jag menar hur jag menar.

  6. ärligt talat: Du är inte bra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: