Dagboken 2007-2008


Jag har fastnat för att skriva sidor, det är kul. För er som inte visste det är detta en sida. Inte ett inlägg, inte en sidmeny, utan en sida.
På denna sida tänker jag samla massor av livsviktig livserfarenhet för både dig och mig. En blogg i bloggen kan man säga. Där ni kan läsa vad som rör sig i mitt lilla huvud förutom poesi. Håll ett öga här.

den 25-26e, natt. sista inlägget.
Hej mina kära läsare.
Nu är det dags att ta avsked av denna fina del av bloggen, eller åtminstone lämna över den till sin efterföljare, Dagboken 2008-2009.
Varför byta?
Jo, för att sidan knappt går att uppdatera utan att jag stressar ihjäl mig. Det tar nämligen säkert tio minuter att skriva ett dagboksinlägg som egentligen borde gå på två tre, bara för att sidan är för stor.
Men vi älskar Dagboken. Det gör jag, det gör ni – vi. Totalt har den blivit läst 4,374 gånger i nuläget, det är ingenting mot BlondinBella och allt vad dom heter, men det är min mest lästa sida, överlägset. Dessutom har det hunnit bli 191 uppdateringar, på 280 dagar. Vilket ändå är helt okej. På dessa 191 uppdateringar, eller inlägg, har det hunnit bli 29 000 ord, det är som tre Kollisionskurs böcker, för att sätta det i perspektiv.
Men nu börjar vi på en ny kula. Fast allting kommer vara precis som vanligt, så frukta inte.
Vi ses här.
/ er d.

den 24e.
Hej vänner.
Igår fyllde mitt bloggande, inte bara den här bloggen alltså, tre år. Detta var tänkt att firas med en grym videoblogg. Nu blev det inte så eftersom jag inte kunde hitta min USB-Videokamerasladd. Tyvärr. Det som hade varit så fint. Istället firade jag på egen hand med att skriva två dikter, hurra.
Men vänner, det riktiga firandet kommer, antingen 3 juni eller 30 maj, på S:t Pauls Bok- & Pappershandel, S:t Paulsg. 24, Mariatorget, Stockholm. Jag hoppas vi ses där, och att alla som vill får plats.
Redan imorgon kommer dock ett litet litet firande i form av en ny dagbok. Den kommer heta Dagboken 2008/2009, och kommer fungerar som ersättare för den nuvarande, som ni nu läser. Denna dagbok kommer då döpas om till Dagbok 2007/2008, och fungera som en slags årssammantfattning och/eller idsfördriv. Anledningen till bytet är att den här blivit så lång och stor att det knappt går att skriva i den utan att få hjärtklappning för att bokstäverna vägrar komma fram på skärmen när  jag trycker på tangentbordet. Men mer om det imorgon i det sista inlägget i Dagboken. Även lite statistik och rolig fakta om Dagboken, som blivit den mest besökta delen av bloggen.
/er d.

den 22a, natt.
Hej. Älskade människor.
Det har trillat in så mycket kommentarer och bomber den senaste dagen att jag inte kunnat svara allting, men nu, halv ett, ska jag se till att svara på allting. Och dessutom ge er en grym nyhet.
Först nyheten, som jag har flaggat lite smått för.
Jag har funderat lite, tänkt om, tänkt igen, tänkt fel, och nu äntligen beslutat mig för att ordna en liten releasefest för min bok. Fast inte fest i bemärkelsen fylla, ångest och hög musik, utan mer tystnad, min röst och en jävla massa dikter. Så ska det nu bli.
Lite som en akustisk spelning, fast jag som läser dikter, för er. Alla är välkommna, och om ni vill får ni gärna ta med lite vänner. Just nu ser det ut att bli på fredag nästa vecka, 30 maj, jag vet att det är kort varsel, men det skulle betyda hemskt mycket för mig om ni kunde komma. Platsen är nästan helt bestämd, men jag kan för allt i världen inte komma på namnet. Det är en bokhandel dock. Mysigt och fint.
Mer info om det under veckan! Kan även hända att vi får besök av en viss artist.
Men håll er uppdaterade här.
Puss!

den 19e.
På fredag firar mitt skrivande på Internet tre år! Vad passar då bättre än en diktsamling? Inte mycket vågar jag påstå. På fredag vågar jag nästan lova att alla ni som har förhandsbokat har era böcker.
Nu ska jag nämligen iväg och signera, kladda och känna på böckerna. Vissa av er får dom redan imorgon, och mamma och pappa idag. Så det kan gå!
På torsdag blir det förresten videobloggsdag. Just för att ”vi” fyller tre år, grymt – jag vet. Men redan imorgon har vi någonting stort att fira, nämligen den här bloggens ett års dag! Ett år, 33 000 läsare, och massa jävla känslor. 
Tack som fan! 

den 18e.
Oftast glömmer jag hur bortskämd jag är och vilken tur jag har haft med mina idoler, eller kanske min allra största idol åtminstone. Folk frågar mig ”Kände han igen dig?”, och jag kan bara le, och svara att ja, det gjorde han. Förstås. Han vinkade åt mig när jag kom gående uppför Götgatan. Han vinkar alltid åt mig innan spelningarna, och igår satt jag med honom i hans loge och åt godis. Herregud. Att få stå sin idol så nära, att få komma så nära är nog få förunnat, men det glömmer jag nästan alltid. Fast inte nu. Ikväll inser jag hur tur jag har haft, att han känner igen mig, att han vet att jag skriver dikter och ska släppa en bok. Att han vet, och kommer ihåg, mina kärleksproblem, att han bryr sig om mig. Det är helt sjukt inser jag nu. Men jag kan inte annat än le över det, och bara vara barnsligt tacksam och glad.
Förresten har jag äntligen Made my peace med Markus Krungård. Kommit på att det är bra musik, och fastnat. Det känns bra, så här i väntan på Kristian Anttilas Lille Napoleon. Däremot är Markusevangeliet inte tillräckligt jämnbra för att bli sådär väldigt bra att jag känner mig som en 14 årig flicka, men det kan å andra sidan bara Kent och Kristian Anttila få mig att känna. Dessutom känns avslutande Maria och jag nästan som en liten kopia av Körsbär i början, mest första raden, men ändå. Fast jag tycker om den trots det.
”men det viktigaste är ju att du mår bra”
”ja, jo, kanske det…annars har jag ju alltid dig och…”
”ja, det har du ju faktiskt.”
/ er d.

den 18e.
Ikväll var jag på Kristian Anttilas spelning, eller egentligen var det inte det, utan en fredsspelning, typ. Som Petter misstänkte vara en reklamkupp av och för Peace & Love, vilket nog mycket väl kan stämma. Trevlig var det i vilket av fallen.
Att få sitta med Kristian i hans loge och snacka om allt och inget är faktiskt svårslaget, särskilt som han är min idol. Och särskilt som att Lasse Lindh var i samma rum, och särskilt som att allting var gratis och alla var glada. Och särskilt som Kristian är min favoritartist.
Spelningen i sig var lika fin som vanlig, om en hälften så lång. Klassikerna dammades mest av, tillsammans med senaste tillskottet, Smutser. Jag dansade lite blygt, som bara jag kan, och kände mig som en 14 årig popflicka med tårfyllda ögon, men jag tycker om att känna mig så.
Snart är det dags för fler spelningar och fler kvällar med Kristian, det ser jag fram emot.
/ er d. 

den 15e.
Herregud, dagarna försvinner verkligen, och all tid med. Eftersom jag har så mycket plugg nu har jag sagt åt alla som vill träffas den här vecka att ”vi tar det nästa vecka”, nu är problemet att även nästa vecka blivit knök full, just därför.
Det blir klipptid, shopp tid, signera böcker tid, Olivia tid, Julia tid, Shan tid, Mattias tid, videobloggtid, festtid, talskrivningstid. Dessutom vill jag hinna spela tv-spel, skriva mer dikter och titta på Scrubs. Tiden räcker inte till.
Nu ska jag plugga igen! Skriva ett tal för svenska Nationella och läsa en novell för analys.

Dagens grej!
Johanna säger:
– Jag visade dina dikter för en kille, jag sökte på dig på Google, som inte alls är mjuk, och han tyckte om dom jättemycket! Dom är till för alla.
Jag vet inte riktigt om det stämmer, att dikterna passar och är till för alla, men någonstans hoppas jag ändå att det är så. Min bild av er läsare är nog ganska vag, och säkert helt fel, skrämmande.
Men jag tycker ni är fina ändå.
/ er d!

den 14e.
Hej mina vänner!
Det känns som om det var år sedan, fast det var det inte alls. Jag har så mycket plugg just nu att jag nästan glömt bort hur mycket det är. Tyvärr blir dikterna lidande då. Idag skrev jag ytterligare ett sånt där diktsvar till en låttext, denna gång föll Annika Säkert!’s låt Är du fortfarande arg? offer för mig. Jag tycker dikten blev riktigt bra, och fick en personlig vinkel som jag tycker om.
Nu till viktigare saker än dikter.
Min bok närmar sig med stormsteg, och snabbare än vad ni tror, för redan nästa vecka börjar böckerna skickas ut till er som förhandsbokat, en vecka tidigare än vad jag och förlaget beräknat. Hoppas ni kommer tycka om den.
Men till saken hör att jag vill ha en liten releasefest, ”fest”, där jag kommer läsa lite dikter för er och ni få säga hej och sånt. Det verkar vara ett bra sätt att ge tillbaka det ni har gett mig. Problemet är att jag behöver en lokal, så om ni har tips, skriv en rad! Jag har några ställen på gång, men det behovs fler alternativ. ge mig förslag!
Nästa vecka kommer även en videoblogg upp, det har jag efter mycket tvivel bestämt mig för nu, hoppas ni kommer tycka om även det inslaget. Då hoppas jag kunna avslöja en grym hemlighet – men vi får se.
Sköt om er och varandra.
/ er d. 

den 13e.
Blå himmel blues med sol. Yes!
Jag älskar fint väder, särskilt som mina snälla föräldrar för två år sedan köpte en pool till huset. Ska göra lite nachos, saft och ta med en handduk ut, sedan blir det morgondopp.
Snart har vi förresten mycket att fira, dels den här bloggens ett års dag, dels mitt bloggandes tre års dag och dels min boks en dags dag, som innefaller den 26. Allt det ska firas här i bloggen.
Inatt vaknade jag av hunger, det kändes mindre bra, faktiskt rent av dåligt. Men nu ska jag alltså äta och bli lite mättare.
/ er d.

den 11e.
Idag har jag funderat lite kring att posta en videoblogg, som det så fint heter. Trots att det är så sista kvartalet 2007. Det vore kul om ni fick en lite mer personlig bild av mig, lite nyheter och kanske rent av en dikt uppläst. Då fungerar video som det bästa formatet. Dessutom är jag övertygad om att video är framtiden på internet, rörlig bild överallt, så fort tekniken tillåter.
Jag funderar på att döpa bloggen till ”‘Du skriver bara dikter som Sofia'”, fast det ska jag nog inte, för det stämmer inte längre. Fast nu loggade hon in på msn och då hoppar det till lite extra äckligt i hjärtat. Fan. Någon gång måste jag fråga henne om hon fortfarande vill ha boken eller inte, hon vill säkert inte ha den, men med tanke på att det står så mycket om henne i den kan jag tänka mig att det finns ett visst ego intresse i att ha den. Det skulle jag tycka åtminstone. Vi får se. Om inte annat kan jag kanske skicka över ett gratis ex till henne, fast det är väl nästan lite för patetiskt, även för mig.
Pusstuss!
/ er d. 

den 10e.
Oj, det har redan blivit den 10 maj. Tiden bara rusar iväg och plötsligt är det nästan bara två veckor kvar tills boken är klar, herregud.
Folk jag ibland tänker på – och varför.
Nathalie K.
Eftersom vi var så bra vänner, men sen bara bröt…egentligen helt utan anledning.
Anna, vad hon nu har för första bokstav i sitt efternamn.
Eftersom vi så sällan pratar, och jag inte riktigt kan ta på vår vänskap.
Sofia.
Mattias.
Shan.
Jag saknar Shan, Mattias och Sofia.
Freddie flickan.
För att hon verkligen verkar se upp till mig, det tycker jag är fint.
En tjej som heter Josefin.
För hon var den första jag hade sex med.
Kristian Anttila.
För att han gör mig glad.

Äh, den här listan kan pågå i flera år, dagar och sånt, så vi sktier i det.
/ er d.

den 6e.
Snart är det dags för sommaren, och det känns. Idag var hela Sollentuna märkbart grön, blommorna har äntligen trotsat kylan och alla barn springer runt lekandes. Sånt tycker vi om här på engelin.wordpress.com. En sak vi inte tycker om är Stockholmspulsen. Eller snarare när man tar med sig den in i förorten. När jag gick hem från tåget idag märkte jag hur onödigt stressat och snabbt jag gick, till ingen nytta. Men när man är inne i stan lägger man alltid på en växel, för att hinna dit, hinna över vägen, för att hinna någonstans överhuvudtaget. Det måste se jävligt dumt ut att gå sådär hetsigt när ingen annan gör det, antar jag.
Men.
Kristian Anttila på Södra Teatern nästa Lördag, för er som har åldern inne, vi ses där!
/ er d.

den 4e.
Jag har tappat allting igen. Det var ett tag sedan jag kände mig såhär vilsen, ett bra jävla tag sedan. Och ibland hjälper det inte att man har världens åtta bästa vänner, ibland hjälper det inte att skriva hundra dikter om det, ibland hjälper bara sömn.
Och när jag ser henne på bild går mitt hjärta itu, och när jag ser henne i drömmarna går mitt hjärta ännu mer itu, och när hon finns, när hon ler, när hon mår bra, när hon inte har ont, när hon är, då går det också itu.
/ er d.

den 3e.
Sånt som inte händer händer ibland, ändå. Som att jag råkar sätta mig på 43an mot tanto, gå av någon hållplats senare, sätta mig på den där jävla bänken och sedan skriva lite grejer. Ibland händer det. Idag hände det.
Idag träffade jag även sockersöta Sophia som är i Stockholm i dagarna, det var väldigt trevligt.
Men just det där med att skriva saker på en bänk där man en gång satt för sista gången, det är något visst med det. För man vet att det aldrig kommer gå att snurra tillbaka tiden, man vet att det aldrig kommer gå att få tillbaka henne. Men samtidigt hoppas man (läs: jag) att hon kanske sitter där någon dag, tänker lite på mig, och sedan ser vad jag har skrivit.
Det lär ju aldrig hända, men det är skönt att fly lite ibland, det är skönt att ljuga för sig själv. Om det hela skrev jag en liten dikt om idag, kommer upp på sidan om ett litet tag.
Puss!

den 30e.
Idag är det valborg. Och framförallt var det dags för radiopremiär för Kristians kommande singel ”Smutser”. För er som inte hört den, spring in på P3 Populärs hemsida, leta er fram till arkivet, välj 30 april, lyssna sedan. Kristian börjar prata en liten bit in i del tre.
Vad tyckte David då?
Ja. Smutser har jag lyssnat på i säkert nio månader nu, så det är väl lite som att barnets föds i radio. Pånyttföds. Lite omixad mot tidigare versioner, lite mindre strikt än live- och svtversionen, vilket efter några genomlyssningar känns väldigt befriande. Men Smutser är ändå bäst live, precis som nästan samtiliga av Kristians låtar. Med detta sagt innebär det inte att jag tycker illa om denna studioversin, tvärtom. Om hela albumet går i dess spår har vi nog en grym sommar framför oss.
Drick inte för mycket nu. Det gör bara ont i slutändan.
Jag tänker på er varje dag, och som jag längtar tills ni får boken i era händer.
/ er d.

den 28e.
Skrev för några sekunder sedan klart min novell ”Jag vet inte”, den som legat här är som jag skrev bara ett utkast. Men den klara novellen skiljer sig knappt alls från utkastet, ett nytt stycke, lite strykningar och nya formuleringar främst. Fast nu är den bättre än den var förut, så nu ska den bara få ”kylas” lite, ligga och vänta, sen ska jag läsa igenom den igen, och efter det posta den på sidan, igen. Grymt va?
På horrisonten kan ni förresten förvänta er en ansiktslyftning gällandet headern under kommande dagar, dessutom har jag börjat skissa på en kortare bok, en barnbok, eller kanske godnattsaga – förmodligen båda. Den ska också upp här om ett litet tag, eller när den nu blir klar. Kanske den ska hete Sigge och Malin, eller Jimmy och pinnen. Inte för att Jimmy är med, eller någon pinne, men det skulle vara ett passande namn för en barnbok.
Det är skönt att skriva en barnbok, dels för att den inte alls är lång eller krävande rent innehållsmässigt, och dels för att alla känslor för en gångs skull kan utelämnas. Hur bra jag lyckas med det återstår för er att dömma. Jag tycker om att skriva annat än dikter, som ni säkert har förstått, därför passar barnboks-mediumet mig bra, just för att det nästan är totala motsatsen. Jag är för en gångs skull riktigt intresserade av vad ni kommer tycka om boken, eller jag är alltid intresserad av vad ni tycker och tänker om mig och mitt skrivande, men nu kan ni på ett helt annat sätt berätta vad ni tycker. Just för att jag faktiskt inte alls är med i historien eller ens känner igen mig, så alla stenar är fria att kasta.
Efter barnboken ska jag nog testa att skriva en sexnovell, fast det blir nog aldrig av, men om det blir av kommer den garanterat upp här. Sexnoveller är intressanta av den simpla anledningen att det är precis lika äkta som dikter, dom kan skära precis lika priksäkert. Dessutom kan sexnoveller, precis som dikter, förmedla känslor, och det är nog det näst viktiga när det kommer till skrivande för mig. Men som sagt, först barnboken.
Ni är finast i världen, och idag tycker jag vi passerar 32.000 besökare!
Ni håller mig vid liv.
/ er d.

den 27e.
Nu var det ett tag sedan jag skrev här känns det som, och det är nästan sant. Just nu sitter jag i min säng, halvnaken, halvtrött och halvt förstörd. Men det är bättre än att vara helt förstörd, helt klart. Så jag gnäller inte. Inte över mitt eget nederlag åtminstone.
Däremot Norén-klanen känner jag gänra för att gnälla lite på. Särskilt Lars, som i dagarna gav ut sin ”dagbok”, vad nu det egentligen betyder. Här har vi återigen en duktig, högt stående, kulturell man som går ner sig i tramset. Varför i helvete släppa en ”dagbok” där hans största ambition är att pissa på så många som möjligt? Nej. För mig försvann faktiskt den sista bit respekt jag hade för Norén-klanens kulturella verk i och med Lars bok.
Nu ska jag titta på Fanny och Alexander, få i mig lite mat och kanske, kanske skriva lite mer på ”David och livet”. Vi får se.
/ er d.

den 25e – runt 16.00.
Hej. Idag, nu snart, ska jag till rålis, sätta mig under det där trädet jag kysste henne för alldeles för länge sen och bara vara. Bara sitter där och dö i takt med solen.
Hon lär väl inte vara där, eller ens ha mig i åtanke, men jag tycker ändå om att sitta där. Sitta där som hon har gjort.
Hon kanske inte vet det, men idag var det exakt fem månader sedan hon sa att hon älskade mig. Och det betyder någonting för mig.
Om ni har vägarna förbi kom och säg hej eller sparka ner mig – mig kvittar det egentligen.

Och jag älskar Jessica Axelsson.

den 24e.
Som ni har sett har det dykt upp en till sida, döpt till ”Kontakt/Press”. Hittills har den inte varit så mycket kul där, mest en mailadress. Men, idag, precis, just, la jag in den första press grejen, spring dit.
Sidan kommer uppdateras i takt med att det skrivs mer om mig, om det nu skrivs någonting mer om mig, men det kan man ju hoppas, det kan man lätt tro. Kanske.
Idag är den torsdag, sedan är det fredag, och efter det helg. Underbart. Funderar på att spränga mig själv framför henne så hon upptäcker mig. Det vore fånigt, dumt sagt. Men lite så känner jag.
Jag minns hur hon och jag satt på det där fiket, minns allting som om det vore igår, som om ingenting hänt. Det kommer göra så ont att glömma henne.
Helvete.
/ er d.

den 22a.
Nästa vecka sätter en lite mer massiv reklamkampanj för min bok igång, (för er som inte har hängt med släpper jag i maj min första bok, en diktsamling på 135 dikter, boken kommer heta Kollisionskurs och kosta runt hundralappen). Så räkna med en omgjord header, lite mer info och kanske även en överraskning. Men vi smygstartar redan nu.

För att förhandsboka min bok skicka ett mail till antingen david.engelin@pop-sverige.se eller d.engelin@hotmail.com, där ni (1) skriver att ni vill ha boken, (2) skriver er adress och namn, så förlaget kan skicka ut boken till er och (3) även om ni inte vill ha ett personligt litet brev från mig, om ni inte skriver någonting alls kommer jag ni alltså få en fin liten hälsning från mig.
Om ni förhandsbokar boken får ni den lite billigare och ganska mycket tidigare än den stora massan får lägga händerna på den. Dessutom får ni som sagt en fin liten hälsning om ni vill, kan det bli bättre?
Ja.
Om ni förhandsbokar kommer ni få vara med och bestämma ödet för vissa dikter i diktsamlingen. Men mer om det nästa vecka!
 

Frågor och svar angåenda boken:
Fråga: Hur sker betalningen?
Svar: Betalingen skrev via en fraktura som kommer hem till er tillsamans med boken.

F: Hur många dikter kommer det finnas i boken?
S: Runt 135, kan vara en mer eller en mindre.

F: Är det bara nya dikter?
S: Nej, det är en samling dikter från 2005-2008, dock finns en helt ny dikt med. Kan kanske tyckas fattigt med bara en ny, men när den trycktes fanns helt enkelt inte mer material eller plats.

F: När släpps den?
S: Någon gång i maj, det är allt jag vet just nu.

Mer info kommande veckor.
/ er d.

den 20e, kvällsstund.
Hej.
Igår var det Håkan, och jag kan bara inte släppa det.
Särskilt inte Brännö, då rann det nog mest tårar.
För då kom Sanna tillbaka till mig på riktigt, och den där natten, och alla andra nätter jag bara låg här på mitt rum och grät för att hon inte var här, samtidigt som jag lyssnade på Brännö Serenad. Det var så länge sen nu, men allting kom tillbaka igår. Alla minnen.
Och hon kommer tillbaka i maj, den helgen hon spenderar här tänker jag vara med henne tills hon spyr av för mycket David.
Kanske blir det fem minuter eller tre dygn.
Tack för att ni finns, ibland är det ni som håller mig vid liv. Och kommande vecka kommer jag avslöja någonting som kommer få er att må riktigt bra. För er skull.
/ er d.

den 20e. morgonstund…vid lunch.
Godmorgon.
Klockan tickar på mot 13.00, ändå ligger jag kvar i min säng helt utan en tanke på att röra mig utanför sängens ramar.
Det är rätt behagligt.
Förutom det faktum att min lillebror, Martin, spelar trummor och gör mina redan ledsna öron ännu mer ledsna. Dessutom ligger det en viss ångest över allting idag, jag måste ta mig upp ur sängen någon gång, rummet måste städas, läxor måste skötas och dessutom har Mattias ringt några gånger. Han vill säkert träffas, eller bara prata – vi får se.
Gårdagens konsert då?
Jo, den var grym.  Allting bara föll ihop för mig, allting kollapsade. Alla låtar som påminde mig om henne, henne och henne fick mig i tårar, och allting var precis sådär verkligt att det gjorde lite ont.  Jävligt ont. Men frågan är förstås: var det den bästa konsert jag varit på?
Jag skrev någonting om det inatt när jag hade kommit hem, då trodde jag det var så, nu vet jag inte helt säkert. Men det var topp tre, åtminstone, vilket är ett jävligt bra betyg eftersom jag har sett kent, som är mitt favoritband, och Kristian Anttila, som är min stora idol, sex respektive åtta gånger. Det var någonting särskilt med gårdagens spelning, kanske var det för att jag insåg att Håkan hade ramat in hela min tonår , genpom hela min tonår, eller kanske för att jag just där, då, mådde precis tillräckligt bra, men ändå dåligt, för att uppskatta varje text och ton till fullo. Jag vet inte säkert, det var förmodligen en blandning, som det mesta annars.
Jag kom i vilket av fallen fram till att Håkan ramat in min tonårstid, kent fått mig att förstå den, och Kristian att överleva den. Ungefär. Och kanske är det därför jag nog aldrig kommer växa ifrån någon av dessa tre, för mig, giganter.
/ er d.

den 20e.
Det är en blogg. Bara en blogg.
Men.
Ibland skriver jag för rakt, för ärligt, och då vill jag att ni ska veta: det är aldrig mina intentioner att göra illa er, utan bara mig själv. För om jag ser hur det verkligen ser ut på pappret, känns allting lite bättre. Trots att det gör ont, och trots att allting kommer tillbaka.
Idag var den dags för Håkan Hellström på Arenan. Nu så här i efterhand funderar jag lite på att våga utnämna spelningen till den bästa jag någonsin varit på. Men jag vet inte om det verkligen är så, just nu känns det så. För den överträffar alla tidigare Håkan konserter känslomässigt och låtmässigt, samtidigt är det svårt att ta kents 18/11-07 gig, men jag tror nästan dagens spelning tar priset.
Mer om det imorgon!
Nu blir det snart sömn, drömmar och dikter.
/ er d.

den 19e.
Hej mina enda kära vänner.
Nu sitter jag på mitt rum, mitt i natten, äter någon spaghettirätt som kommer få dela säng med mig inatt, eftersom den är så hemskt svåräten. Min lilla middag är nog det enda jag kommer få dela säng med för en lång tid framöver, så känns det åtminstone, men jag kan ha fel.
Ingen verkar svara på mina sms inatt heller, det är lite tråkigt,

Bra människor.
– Elin.
– Julia.
– Linnéa.
– Jessica.
– Kristian.
– Mattias.
– Shan.

Kan inte någon bara ta mig bort?
/ er d.

den 17e.Inatt drömde jag konstiga drömmar som jag egentligen inte alls borde göra. Men det är okej, för man vaknar ju alltid precis innan man dör eller kysser någon, så det är okej.
På lördag är det Håkan på Arenan, det ska bli kul, riktigt kul faktiskt. Håkan brukar alltid vara grym live, så förhoppningsvis blir det dansdansdans och en hel del lycka.
Ni anar förresten inte hur jobbigt det är att skriva i den här dagboken, i och med att den har blivit så stor kommer inte bokstäverna fram så fort jag skriver, utan måste bearbetas i några sekunder innan någonting syns på skärmern. Frustrerande? Ja. Funderar därför på att byta Dagbok, göra en Dagbok 2, men det får vänta tills bloggen fyller ett år. Då kommer vi fira ordentligt, det vill jag lova.
Dags för påklädning och kaffe.
/ er d.

 

den 15e.
Dagbokdagbok, hej. Drygt 24 000 ord har skrivits här, det är en hel del, tror jag.
Som ni kanske har märkt har dikterna blivit mycket mörkare, mer sorg, mer svarta tankar, men det är så jag känner just nu, och jag tror ni tycker om det. Åtminstone själva dikterna, sedan finns det väl någon där ute som njuter av att jag mår dåligt – men det är okej, det skulle jag också gjort.
Igår mådde jag dock bra, riktigt bra. Tyvärr höll det inte i sig över natten. Men nu ska jag inte gnälla mer faktiskt, jag lever åtminstone och har världens bästa vänner, och läsare.
Snart är det Håkan Hellström på Arenan, vi ses där!
/ er d.

den 14e.
Idag skrev jag en sån där dikt jag bara vill spy på, falla i gråt till och glömma bort så snabbt jag bara kan. Den är för stark för mig, det gör lite för ont att minnas och känna sig levande i den, men jag tror ändå den är nödvändig.
Nu är helgen slut förresten, hoppas ni har haft en bra sådan! I veckan som kommer kanske det kommer lite mer info om boken, förmodligen en drös nya dikter och om vi har tur en liten överraskning, den som lever får se.
/ d.

den 13e.
Jag tror det var i september jag senast skrev om den person jag nu tänker skriva några rader om, nämligen Elin Å. i min klass. Då skrev jag att hon var snäll, nu tänker jag skriva exakt samma sak. För Elin är verkligen snällheten själv, nästan så man mår dåligt över sig själv när man tänker på hur jävla självisk man själv är. Men bara nästan. För Elin får en alltid att må bra, och man märker verkligen att hon bryr sig om andra, på riktigt liksom. Det är inte allt för många som bryr sig på riktigt, jag vet att jag inte alltid gör det, men när jag tnker på Elin ser jag hur lätt det kan vara. Jag ska bli lite mer som hon, och jag önskar fler kunde få träffa henne, inspireras och sedan ta efter henne – för ärligt talat tror jag vår värld skulle se bättre ut om fler var som hon.
/er d.

den 11e.
Hej.
Idag har jag varit igång sedan sex, vilket känns hemskt jobbigt med tanke på att jag redan har gått igenom en sjukt jobbig vecka, dels med massa skola, och dels med alla jävla känslor som jag nog inte riktigt tror vill försvinna, men jag hoppas lite på det ändå.
Ibland tror jag faktiskt jag inte riktigt lever, och det gör jag ju inte heller. Min svensklärare ska åka till New York nästa termin, bo där ett tag. Hon sa att hon ville leva lite, att hon inte ville sitta och rätta Nationella Prov – och jag förstår henne. Kanske för att hon verkade så övertygad och lycklig över sitt beslut, eller kanske för att tanken på att leva i sig var så lockande. Hursomhelst. Jag ska nog börja leva, ordentligt, jag vet bara inte hur. Jag har faktiskt ingen aning om hur, men kanske det är tjusningen. Det kanske inte är så svårt, det kanske bara gäller att försvinna någonstans, hitta något nytt, se världen, se sig själv i världen, hitta någon som har samma hjärtrytm.
Som vanligt vet jag inte, men jag tycker om min svensklärare, hon blev tårögd när hon pratade med mig om min diktsamling förresten, det kändes bra på ett lite jobbigt sätt.
Nu ska jag få mig lite välbehövd sömn.
/ er d. 

den 9e.
Igår natt var inte en bra natt. Jag frös nog mer än jag frusit under hela vintern. Oc jag vet att jag tjatar, men ibland måste jag få göra det med; jag mår inte bra. Så är det. Det är skönt att så många bryr sig, det är nog få förunnat att ha en så pass underbar kompiskrets, det är nog få förunnat att ha ens en av er.
Men nu är det så att jag bara vill…försvinna. Bara se hennes jävla ögonpar igen, var som helst. Och visst fan sprängs jag lite så fort jag tänker bakåt, och visst fan sprängs jag lika mycket lite när jag tittar framåt, jag vill inte stanna här heller. Vill som sagt bara stänga in mig i en kokong.
Men ni kämpar emot så jag inte kan göra någonting alls.
Ja, om det inte vore för att Jessica och jag träffas varje dag i skolan, om det inte vore för Julia, Linnéa och Olivia, om det inte vore för att jag så jävla gärna vill tro att hon kommer tillbaka, så hade jag nog inte suttit här, alls.
Det är nog bara när man är 17 man kan skriva såhär jävla ärligt om sig själv och sitt hjärta.
Läser förresten allt du skrivit, och nu skrämmer jag iväg dig, för du läser nog ingenting jag skrivit, inte ens det här ser du nog. Men om du gör det…minns du att du var hes?
/ er, david.
 

den 8e, efter skolan.
Klockan är halv två. För exakt två timmar sedan insåg jag att jag frös så mycket att jag förmodligen inte skulle ha någon känsel kvar i kroppen om jag satt kvar där jag satt.
Så jag gick.
Klev på någon buss. Åkte igenom Stockholm, vände, och åkte tillbaka, och sedan tillbaka igen, och efter det hem. Regnet smattrar rätt fint mot taket, men jag mår så jävla dåligt att jag varken har lust eller känslor nog att uppskatta regnet. Jag vet varken in eller ut, eller vad jag ska ta mig till. Känner mest för att somna nu, sova länge länge länge. Kanske väckas av ett sms från den ena jag vill ha sms från, väckas av någonting som gör gott.
Hjärtat slår tiotusen slag per sekund, och allt jag vill ha är dig…om så bara för en halvsekund, om så bara på avstånd. Någonting som känns som igår, bara.
d.

den 8e.
Nu är det morgon här i Sollentuna, en rätt ljus sådan dock. Dagen började med en underbar kopp kaffe, tack för kaffemaskiner och koffein. Dessutom en mindre bekväm dusch eftersom min lillasyster hade beslagtagit det ”bästa” duschrummet. Hursom, nog om sånt.
Dom senaste dagarna har jag insett att jag kanske börjar bli för gammal för saker, för gammal för att gå på konserter och stå längst fram, för gammal för att gå på skivsigneringar och nu senast att ha på min bandpins. Jag hoppas och tror att jag har fel, och hopppas och tror att jag ska inse det snart, men jag börjar ändå känna mig rätt gammal, oavsett. Dessutom hade jag helt glömt bort nya kent-singeln och dess b-sida, tills jag vaknade imorse och insåg att jag för första gången på en hel del år glömt bort ett viktigt kent-datum, är det ett ålderdomstecken eller är det bara jag som har blivit mindre fanatisk? Tråkigt i vilket av fallen. Som tur är släpps singeln fysiskt imorgon, så jag har inte missat världens grej, men ändå!
Nu ska jag iväg till min numera ökända skola, Jensen Norra, Blondin Bellas skola – härligt! När jag släpper den där boken ska det fan bli min skola. Tveksamt.
/ er d. <3  

den 7e.
Hej älskade.
Ni är det finaste i världen, nästan varje dag. Det går inte att säga för få gånger, ni håller mig verkligen vid liv, som i den där kent sången – vad den nu heter.
Snart är det dags att släppa den där bokjäveln också. Problemet ligger, som nästan alltid, i ekonomin. Vilket är synd, men på onsdag hoppas jag att allting är på gång ut härifrån, in i tryckeriet och sedan ut till er.
I övrigt då?
Jo, jag mår så fint så. Våren till trots. Visserligen känns allting sådär jobbigt tungt, men samtidigt jävligt kul. För en gångs skull känner jag mig relativt nöjd med mig själv, och en känsla av lycka börjar sakta skölja in.
Därför skriver david nu en vår-önskelista:
1. En Kristian turné, gärna då Stockholm, Uppsala och Göteborg, fast det är nog rätt självklart.
2. Att detta lilla rus fortsätter och så småning om ebbar ut i någon slags eurforisk flod av självförtroende.
3. Drömmar. Jag har börjat drömma sedan jag började umgås mer med Julia. Underbart.

Dagens länk, som är någonting kul jag vill börja med men aldrig lär fullfölja, är denna.
http://thechlorinesmellslikeyou.blogspot.com/2008/04/ver-allt-som-vintern-gmt-ver-allt-som.html
Särskilt härlig är den då jag faktiskt är livrädd för katter, om ni undrar varför rekomenderar jag er att läsa min bok som finns här någonstans.
Nu ska jag skriva en dikt.
/ ER

den 3e, nattetid
Godnatt!
I natt har jag skrivit klart min diktsamling, helt klar. Den är nu redo att skickas ut till förlaget för tryck och allt som den måste genomgå innan den når hem till er. Hittills har ingenting varit helt säkert gällande pris, men nu är det äntligen helt klart, eller inte helt, men jag vågar gå ut med ett ganska exakt pris, 105 kronor för dom som förhandsbokar, 120 kronor i handeln. Om ni förhandsbokar kan ni även få boken signerad av mig och ett litet brev, om ni vill.
Det pågår väldigt stora planer i mitt huvud just nu, som inte alls är helt otänkbara att genomföra, mer om det nästa vecka, då blir ni dom första som får veta. Och jag lovar, det kommer vara en riktig bomb.
Idag var jag på Timo, det var så väldigt fint. Allting.
Allting.
Jag mår förövrigt bra, vissa har undrat lite särskilt sedan det kommit till kännedom att det tagit slut mellan mig och min flickvän. Särskilt idag mådde jag bra. Jag mår fortfarande bra, men klockan tickar mot 4.50, så det känns inte riktigt stabilt.
Förresten är det kul med det lokala allmänintresset som har ploppat upp om min och Thildes relationsslut, faschinerande att det kan engagera så många. Jag har hittills stått helt utanför när det kommer till att prata med mina vänner om allting mellan oss, tydligen valde inte hon riktigt samma väg, vilket jag visserligen förstår. Bara tråkigt att folk dömmer en helt utan att ha hört min version av allting. Jag kommer fortsätta stå utanför allt det där, då jag anser att det tillhör det förflutna och ingenting jag vill ta upp igen.
Men, för er som undrar ändå, och kanske är lite halvsura på detta utspel, här kommer en hemlighet: I förrgår pratade jag och Thilde igen, som vanligt, som förr, som vänner, mer än så vill jag inte avslöja. Men om ni fortfarande känner att ni vill vara arga på mig så visst! Thilde verkar visserligen inte arg längre, men det är ju kul att vara arg på någon, det vet jag med.
Nåja, nog om det, för alltid.
/ er d.
 

den 31a.
Det har gått något år nu sedan jag lämnade allting bakom mig, allt det där som hör tonåren till. Och nu är det dags att lämna ännu mer saker bakom sig. Kanske sig själv. Jag vet inte, men någonting måste göras, för just nu känns allting bara helt fel.
Kanske borde försöka hitta någon slags kompiskrets. Fast jag vet inte, det verkar så jobbigt det där. Att anpassa sig, att bli påverkad, nej, jag vet inte. Jag vill forma mig själv, så länge det går.
Borde kanske ändå bara försvinna, ta mig någonstans där jag aldrig varit förut. Vore kul. Och säkert jävligt mycket bättre än att sitta och halvdö inomhus.
Jag gjorde slut med min flickvän igår, det gjorde rätt ont – förstås – men vissa saker får ta och göra lite ont, det måste få kännas lite extra ibland för att man ska förstå vem man är. Jag passar nog egentligen inte ihop med någon, ingen alls, men jag behöver ändå någon som får mig att må bra. Det är det viktigaste i världen, och det svåraste.
För vem fan vill vara meed någon som inte passar ihop med någon, men ändå begär att må bra? Det finns nästan inte, och om det finns, så sumpade jag mina chanser till det igår.
Frågan är nog om jag verkligen vill ha någon, om jag verkligen orkar  ta hand om både mig själv och en till, plus alla vänner, plus alla som jag annars vill hjälpa, plus skola, plus poesi, plus familjen. Jag vet inte.
/ er d.

den 26e.
Ibland känns allting bara helt ut och in, som om man aldrig byggt upp någonting.
Men det vet jag att jag har, någonting har jag lyckats med. Det måste jag ha gjort.
Men just nu känns verkligen ingenting. Ingenting
Pratar med Sofia, det var väl ett år sedan, känns det som. Fast det var nog bara ett par månader.
Och jag skrev en dikt idag, och det kändes som elvatusen år sedan, fast det var bara här omdagen.
Och helevete. Allting bara sprängs inom mig just nu.
Jag är väl bara trött.
Fast jag sov igår, det gjorde jag verkligen.
Någon måste kunna döda mig.
/ er d.

den 23e.
Äntligen en ledig stund. Äntligten lite andrum.
Hoppas ni har haft en bra påskhelg, det har jag haft. Tyvärr kommer almedal-recensionen bli uppskjuten några dagar eftersom mitt ex inte har kommit än. Vilket gör mig arg.
Det har börjat snackas en hel del om min bok, eller diktsamling, som nu bara finns i tolv ex till, så om ni vill vara säkra på att få en bok, förhandsboka nu.
Diktsamlingen komemr heta kollisionskurs, för det är just vad allt detta är, en fet jävla kollisionskurs. Som när som helst, imorgon, idag, om tre år, efter min död, snart kommer leda till att jag och mina dikter förstör varandra, eller andra. Men till dess ska jag aldrig ge vika.
Dagens musiktips är förövrigt Anna Ternheim, sådeså.
/ er d.

den 20e.
Okej, hej. Ni får ursäkta den senaste tidens poesitorka, men ni har nog överlevt. Anledningen till torkan är, som många vet, att jag håller på att färdigställa min poesisamling. Den är nu helt klar, och jag väntar bara på svar från förlaget. Idag skrev jag dock en dikt, en mycket fin sådan, som jag hoppas ni kommer tycka om.
I övrigt är jag mest spänd på hur boken kommer bli. Kul att se sitt eget namn i bokhyllorna liksom. Nåja.
Tack till alla er som förhandsbokat, och tack till alla läsare på sistone, ni är helt fantastiska. Lev väl!
/ er d.

den 18e.
Hej folk. Ni kanske har hört att jag har tänkt släppa en diktsamling inom kort. Förhoppningsvis. Om ni vill se någon särskild dikt med i samlingen, säg till så ordnar jag det. Just nu har jag gått igenom ett halvår gamla dikter, och det är verkligen skitjobbigt. Skitjobbigt att minnas allting. Tack för att ni gjorde allt det här möjligt.
Jag behöver förresten veta om någon vill förhandsboka boken? Det behövs nämligen rätt många förhandsbokningar för att förlaget ska vilja ge ut boken. Så om någon är intresserad, skriv här. Alla som förhandsbokar får, förutom boken, ett litet personligt och unikt handskrivet brev av mig.
/ er d. 

den 16e.
Dagens tips är att läsa min novell som är mitt examenarbete för min kurs Litterär Gestaltning. Läs den, kommentera gärna, och kom gärna med förslag på förbättringar!
Hoppas vi ses på Lasse Lindhs spelning på onsdag förresten.
/ er d.

den 14e.
Vilken natt. Stannade uppe hela natten för att prata om allt och lite till med Frida. Det var verkligen befriande. Jag berättade saker jag aldrig riktigt  berättat förut, och det kändes bra. Och jag behöver fler sådana nätter, och dagar, jag behöver fler som Frida. Jag behöver er.
/ er d.

den 13e, natt.
Jag har fyra saker som jag, i skrivandet stund, vill berätta och ta upp med er här, det kommer säkert bli fler.
1. Dagens, eller egentligen gårdagens dikt. Ja. En liten solskensdikt i gladvårskrud, dom behövs också. Och det där Italien tjafset har jag burit med mig i lite drygt en vecka nu, och äntligen hittade jag uttrymme för det.
2. Tack, tack alla som stödjer mig, eller läser det jag skriver. På sistone har många av er berömt ”den nya bloggen”, jag vet ungefär vad ni menar, och tackar ödmjukast. Ni är verkligen helt underbara. Så tack.
3. Denna Dagbok krossade nyligen 20 000-ordsgränsen. Vilket är en jävla massa ord om mig själv, helt makalöst att ni dag efter dag kommer hit för att läsa om mig. Men, här måste jag få vara stolt över mig själv, för jag trodde verkligen aldrig att jag skulle stå ut med att skriva så mycket om mig själv, eller ens hitta upplevelser nog. Men det har jag gjort – imponerande.
4. Ni bör läsa gårdagens Dagboksinlägg, det under detta, det är ett måste.

Ah. En till sak vill jag ta upp innan jag somnar. Jag älskar Kristian Anttila, här är varför:
Han gör underbar musik som får mig att må bra.
Han är genomsnäll och behandlar folk med respekt.
Han känns väldigt jordnära och har bra självdistans, dessutom är han ytters genuin.

Att folk kallar honom pedofil ser jag som ren dumhet. Ni har för det första ingenting med Kristians sexuellaliv och drift att  göra, och ni vet ännu mindre om den. Anledningen till att det går så många rykten om honom är inte för att han faktiskt har haft sex med minderåriga, utan för att han, tillskillnad från resten av Sverige, vågar ta sex upp i ljuset, och inte gömmer undan det.
Kristian är min hjälte och idol, dels för hans texter, och dels för att han förstår sig på folk som ingen annan.
/ er d. 

den 12, natt.
Min vardag brukar flyta förbi rätt obemärkt, men inte idag. Inte nog med att jag fikade med söta Julia och tittade på fotboll med Shan, idag åkte jag även tåg. Pendeltåg. Någonting jag visserligen gör varje dag, men den här gången var det verkligen speciellt, helt unikt skulle jag våga påstå. Lyssna.
Som ni kan tänka er så är jag inte särskilt social när jag sätter mig på pendeltåget, jag fäster gärna blicken ut mot landskapen som far förbi, drömmer mig bort ett slag med lite musik. Som alla andra. Men inte idag, för första gången i mitt sorgliga lilla liv tog jag faktiskt kontakt med någon okänd på pendeltåget, eller någon tog kontakt med mig. Det har visserligen hänt, men inte så här… Jag måste verkligen berätta detta, och ni måste verkligen förstå detta, så försök hänga med. Jag tar allting från resans början.
Jag gick på vid Centralen, för att ta mig till Häggvik, oturligt för mig fanns det inga sittplatser, förutom brevid en enorm dam; inte lockande. Så jag stod upp vid den ände av tåget jag skulle ut på. Jag stod där och allting var lika grått och trist som alltid, folk kom och steg av, jag stod kvar där utan att bry mig om att slåss om sittplats. När tåget öppnar dörrarna vid Solna station kommer en massa folk in, vanliga idioter, sist kliver en flicka i tolv års åldern in, svartsminkad i ansiktet, med ett kryss av kajal på kinden och med ett nit armband. Ja, ni har sett typen, emos, eller vad ni nu vill kalla dom, eller er för den delen. Hon satte sig ner på golvet, mittemot mig där jag stod. Jag såg hur allas blickar vände sig mot henne, och hur alla blickar och människor i vagnen verkade fördömma henne för sitt utseende, sin dystra uppsyn och kanske även för hennes placering på golvet. Jag såg ner mot henne, för att se hur hon klarade av alla blickar, en sekund senare visade det sig att hon inte alls klarade blickarna. Med händerna för ansiktet och håret nedraget och tillrufsat framför dessa skyddade hon sig från alla blickar.
Jag tittade på henne igen efter ett tag, och då fångade hon min blick, den var förtvivlad, nästan arg. Min blick slogs snabbt bort från henne, mest för att undvika att hon skulle må sämre, om hon nu skulle tolka min blick illa menad. Jag kunde dock inte hålla ögonen i styr, utan tittade snart ner mot henne igen, återigen fångade hon in min blick. Nu var hennes ögon helt röda. Jag stannade till med blicken denna gång, log mot henne, för att sedan slå ner blicken i marken, fortfarande med ett leende på läpparna. Hon fortsatte iakta mig, såg jag i ögonvrån, hennes ögon var fortfarande rödsprängda, men jag kunde inte annat än le. Le för att jag kände någon slags samhörighet, något slags gemensamt band mot alla andra på tåget. Dessutom kände jag igen mig hos henne, hur jag hade varit för bara något år sedan, hur stjärnor runt ögonen och kajal faktiskt var en verklighet – för mig. Gång på gång möttes våra blickar, och varje gång log jag, och varje gång var hennes blick lika förtvivlad. Egentligen ville jag bara sätta mig ner där jag stod, kasta luggen för ögonen och sätta mina fötter snett mot varandra. Jag gjorde inte det. Det ångrar jag, det hade varit fint att visa hela vagnen att hon inte alls var så ensam som det såg ut. Att hon inte var ett missfoster som folk omkring verkade tro. Eller att vi åtminstone var två missfoster.
Min station närmade sig, men jag ville inte lämna tåget, jag ville bara stå där, möta hennes blick och le, tills hon också log. Häggvik kom, och jag gick av, precis som hon. Jag tror hon gick bakom mig, så jag kunde inte se henne, men när man kommit utanför spärrarna och upp för tunneln, om någon nu någonsin varit i Häggvik, delar sig vägen i två, antingen kan man gå höger eller vänster, jag skulle till vänster. Jag hoppades innerligt att hon skulle ta samma väg så jag kunde säga hej, förlåt och tack. Det gjorde hon inte. Häggvik var mörkt, klockan var runt sex, och allt jag såg var hennes konturer på parallellgatan. Men när jag gick där, med min blick fäst mot konturen, tyckte jag mig se henne vinka åt mig. Det kanske inte alls var så, men jag tror nog att det faktiskt var en vinkning jag anade. Hon kanske faktiskt tyckte mina små dumma leenden hjälpte, att hon kände sig mindre ensam, kanske hon kände samma gemenskap, trots att jag inte satt på golvet som hon. Kanske. Hon vinkade åtminstone. Det gjorde min dag nästintill perfekt. 
Jag vet inte riktigt varför, men hon gjorde mig så glad. Dels för att hon faktiskt vinkade, vilket kan ha unneburit att jag gjorde något slags positivt intryck i hennes liv, dels för att jag kände mig precis som hon och insåg först när jag stod där att jag nog aldrig kommer sluta bry mig om andra. Och framförallt kanske att jag aldrig kommer se ner på folk som är annorlunda, att ha den egenskapen är nog få förunnat, och jag är innerligt lycklig över att jag har den, och att hon bevisade det. Tack. Förlåt. Och hej.

Nu en liten annan grej jag velat skriva här, och förmodligen det enda som hade stått här om det inte vore för den där flickan på tåget.
Julia, som jag fikade med idag, är sannolikt den enda människa på jorden jag kan prata om mig själv med, utan att helt tappa perspektivet och försvinna bort i krångliga omvägar och lögner. Det är nog omöjligt för mig att ljuga för henne, just för att hon är så…innerligt rak och omtänksam. Om jag någonsin blir intervjuad vill jag att det ska vara hon som ställer frågorna, faktiskt.
Många kan få mig att prata, både via sms, msn och i telefon, men nästan ingen kan få mig att prata öga mot öga. Tack. Dig vill jag träffa mer.
/ er d.

den 11e, natt.
Nu har jag funderat lite mer över mitt skrivandet, det gör jag rätt ofta. Faktum är att jag nästan alltid tänker på olika dikter, olika små meningar och formuleringar, jag vet inte om det är så bra egentligen, men det verkar ge resultat.
Idag funderade jag lite över varför jag skriver. Det har jag gjort förut, och skrivit ner det både här och många andra ställen, men nu har jag gjort en liten lista. Listan som följer är anledningarna till att jag skriver, och ju högre placering, desto starkare anledning. Lista:
1. För att jag behöver det. Utan att få skriva dikter och skriva av mig skulle jag nog inte riktigt orka bära på alla mina, och andras, känslor. För mitt välbefinnande krävs det ett utlopp – dikter.
2. För att jag vet att jag kan förändra liv. Det låter lite fånigt, men det är sant. Jag vet inte hur många som har påstått att dom mår bättre av att läsa mina dikter. Och om jag kan göra en tonårsflicka eller pojkes uppväxt lite bättre så ställer jag mer än gärna upp.
3. För att jag en gång var så jävla kär att jag inte riktigt kunde sluta prata om det. Ja. Ungefär så. En gång i tiden blev poesin min enda utväg, och lite av det lever väl kvar än idag. Hos dikter finns inga lögner, ingen egoism eller falskspel, allting är så rent. För mig var dikter det enda rena, det enda att hålla fast vid.
4. För att ni finns. Utan er hade jag aldrig haft orken eller modet att skriva så mycket och ärligt som jag gör. Fortsätt kommentera och läsa, jag tycker om er mer än ni tror.
/ er d.

den 10e.
I dessa Facebook-, MySpace-, Bilddagboken-, Bloggtider har stackars stora Playahead blivit helt smutskastad. Men, jag kikade in här om dagen och fick mig en konstig överraskning. Det ska sägas innan att denna blogg började just på Playahead där den växte sig rätt stark under sina två första år, så jag har egentligen Playahead mycket att tacka, och ser, tillskillnad från många andra, inte ner på sidan. Hursom, jag ögnade igenom min blogg och fann att i princip alla inlägg hade läst drygt hundra gånger, någonting som aldrig hänt förut, då en normal dag kanske maxade fem läsare. Nu hade alltså drygt hundra läst varje inlägg. Mycket konstigt. Någonting måste hänt som jag inte vetat om ”over there”. Nåja, hoppas dom fick lite njutsam läsning.
Tack Playahead, tack datorn, tack bloggar, tack wordpress.
Så, nu har jag tackat alla som faktiskt gjort det möjligt för mig att skriva här. Rättvist ska det vara.
/er d.

den 9e.
Av någon läskig anledning, som förövrigt kallas chockdödsalarm, tror jag nästan alltid att jag ska bli skjuten i ryggen när jag är ute själv. Det är kanske inte riktigt hälsosamt, men ingenting jag vill göra åt.
/er d.

den 9e.
Jag är trött på det och det och det, men mest av allt är jag trött på alla skitnödiga indiepojkar och flickor som vill att artister ska låta si och så, för att passa in. Här kommer hemligheten, alla artister som har någon som helst självrespekt, och alltså är värda att lyssna på, artisterna bryr sig inte ett skit om hur ni vill att artisten i fråga ska låta. Detta verkar ni inte ha insett, och det där därför det utbryter mindre världskrig så fort kent, håkan eller någon annan släpper ifrån sig något nytt. Och jag lovar, om några veckor när Håkan har släppt lös sitt album kommer folk klaga på att albumet låter för gubbigt, att det inte alls är indie, här kommer kicken: Håkan Hellström har aldrig varit, eller ens velat låta, indie. Möjligen i Broder Daniel, men då hängde han mest bara på Henriks dumheter, som visserligen är älskvärda, men tillika dumheter.
Äh.
/ er d.

den 5e.
Jag har funderat lite över var jag befinner mig i mitt skrivande, det enda jag hittills har kommit fram till är att min korta skrivperiod, som kan sammanfattas mellan 2004-2008, kan delas in i olika album – som musikartister. Min första skiva, alltså ungefär mitt första halvår, från maj 2004 – december/januari 2004/2005, präglades av många nybörjarmisstag, men ändå en jävla massa sanningar. Och i efterhand kan jag tycka att det var då jag var som ärligast, brutalast.
Andra skivan vet jag inte riktigt var den tar vid eller slutar, jag kanske fortfarande jobbar på den. Hursom tror jag den tog slut sommaren 2005, här kan man se att jag nog lärt mig språket lite bättre, vågat hålla igen för att publiken ska orka med, dragit ner på allt lite, men ändå gjort allting lite bättre.
Tredje skivan påbörjades i den här bloggen, maj 2007, och pågick till och med höstlovet 2007 ganska exakt. Under tredje skivan tog jag det bästa av dom två tidigare världarna och satte helt enkelt samman allting. Ganska väldigt underbart, och ett klart mognadstecken. Allting kändes och allting framfört vackert.
Fjärde skivan tog just precis slut, igår tror jag. Den innehöll ungefär samma som skiva tre, fast renare, smatare och lite deppigare. Livets frågor behandlas tillsamans med mina egna små helveten till relationer. Jag har först här börjat hitta min stil på skrivandet.
Femte skivan började precis igår, där den fjärde tog av. Men nu när jag vet vad jag kan, var jag står skrivmässigt kan jag våga exprimentera lite mer, ta ut svängarna och våga göra helt jävla fel. För jag vet vad jag kan, och det jag gör kommer alltid kännas rent. Så det närmaste halvåret kommer ni få se dikter som tar ut svängarna ordentligt, vågar testa nya senvägar till bättre dikter. Lite som att gå tillbaka till första skivan, fast helt annorlunda. Likheten stannar vid att jag inte vet vad som är rätt längre, och givetvis att allting kommer vara mer äkta och brutalt än någonsin tidigare. Och snart ska allting explodera, och ingenting ska få lämnas kvar efter mig.
/ er poet. ja, poet.

den 5e.
Efter en två timmar lång, eller egentligen kort, flygresa från Italien kan jag nu äntligen få skriva för första gången på snart en vecka, härligt tycker jag. Härligt att vara tillbaka i lagom kalla Sverige, med alla dessa idioter som berikar vårt land. Det känns verkligen skönt att vara här igen.
Jag har fått lite mer perspektiv på saker och ting tror jag, jag har insett att världen är rätt stor, att det som finns i Sverige inte alls har en säker plats någonannanstans i världen. Men här i Sverige är just nu min plats, det är här jag lever och andas.
Mina dikter ska bli ärligare, hårdare, lite mer kraftfulla, inte bara jag ska få lida över att jag lever, även dom som står nära – det är dags nu. Allting ska brännas, för att se vad som står kvar.
Dags för en dikt, en dikt jag har klurat på i tre dagar nu, vet inte hur bra det är egentligen, men vi får se, den heter ”Min vän Olivia”, och handlar just om min vän Olivia. Enjoy.
/er d.

den 27e-28e, dagsskifte
Nu ligger jag här i sängen igen, en halväten skål youghurt på en trave böcker, en dubbelvikt pizza jag inte riktigt orkade ta mig igenom – den smakade ingenting alls – och mitt i allt en barndomsbok brevid mig. Det är svårt att undgå barndomen, det är ett som är säkert. Ingen kan fly från den, dom som försöker blir ändå bara misslyckade svin, som ändå kommer få leva om barndomen, i det vuxna livet – så varför försöka fly?
Någonting annat vi inte kan fly från är döden. Döden, som går vid vår sida, tills stunden då äntligen är kommen för honom att ta till orda. Vi kan dra ut på döden, följa kyrkmålningarnas anvisningar, uppehålla döden för att vinna tid, men vi kan aldrig fly från den. För den liksom bardomen är en del av livet.
Ironiskt nog är livet en av få saker vi kan fly ifrån. Vi kan stänga in oss i varandra, eller i oss själva, spela tv-spel, titta på film, skriva böcker, läsa böcker, lyssna på musik, ha sex, dricka, röka, snusa, knarka, slåss, skära sönder handleder, åka buss, skriva dikter. Jag är skyldig på alla punkter, förutom knarket, rökningen, snusningen, slagsmålsintresset, handlederna och även drickandet på senare tid. Dessa finner jag relativit oviktigt, men å andra sidan förstår jag folk som gör det, eftersom jag själv har mina egna brister.
Alla saker på listan förutom ovan nämnda gör jag, och dessa av en anledning – att komma bort från livet. Sex är enbart till för att komma bort från sig själv, sina innersta bördor, och dessutom få göra en annan människa en tjänst utan att behöva säga ett ord. Det är precis samma sak med resten, det gör jag bara för att bli av med mig själv för en stund. Alla behöver sitt sätt, annars står man nog inte riktigt ut med sig själv. Eller så är det bara jag.
Nu ska jag sova, sedan åka till Italien.
Tack.

den 26e
Hej igen, mina vänner. Det är inte okej att uppdatera såhär sällan, jag vet. Jag saknar er, av hela mitt hjärta. Faktiskt. Jag vet att det låter fånigt. Men jag är rätt fånig, så det är väl okej antar jag.
Jag ska försöka bli bättre på att skriva dikter, verkligen. Ska bli bättre på allt, men just nu finns det så  lite tid. Ni är världens bästa, det har jag sagt förut, och kommer säga det tills ni slutar vara det.
Tack för allt.

den 19e
Idag har jag skrivit lite mer i boken, som jag äntligen har hittat mer idéer ur. Hoppas den kommer igång ordentligt. Jag mår bra, jag lever, jag mår dåligt, jag överlever.
Ville mest kolla att ni finns. Jag har nämligen helt slutat kolla besöksiffor, vilket i sin tur har medfört att jag inte alls har koll på om någon längre bryr sig. Men eftersom kommentarerna droppar in antar jag att ni fortfarande lever.
Förövrigt blir det Peace & Love och Emmaboda i sommar, vi ses där.
/ er d. 

den 11e.
Jag hatar det mänskliga i allting. Eller i det mesta. Därför föredrar jag nog att vara ensam, framför att träffa massa nytt folk. Jag hatar att behöva berätta saker för folk om mig själv, hatar att vara i centrum för andras åsikter. Och allting är ändå lögn. Jag är livrädd för det mänskliga, kanske det är därför jag föredrar dikter och ljud snarare än andras tankar. Att behöva finns för alla är också ern skrämmande känsla, fast den klarar jag inte av att leva utan å andra sidan. Sex är inte mänskligt, inte heller film, musik eller tv-spel. Det behöver inte vara det, och därför är det så underbart. Mina verklighetsflykter. Fast visst, jag älskar den mänskliga faktorn lika mycket som jag hatar den. För ingenting känns så bra som att komma någon riktigt in på skinnet.
/ er d.

den 8e.
Igår var jag på kent, i Lindköping. Jag är från Stockholm, och har fakiskt bara varit på spelningar med kent när dom har spelat i närheten, igår var alltså första gången jag såg kent någonannanstans än i huvudstaden. Detta innebar framförallt två saker:
1. Mer vanlig publik
2. Mer peppad publik
Med punkt ett menar  jag att pubilken inte alls verkade ha koll på lika mycket om kent som jag har blivit van vid när pojkarna har spelat i Stockholm. Detta var ett litet orosmoment, och kanske framförallt är irritationsmoment, till en början då jag var rätt säker på att ”okunnig” publik innebar mindre drag.
Detta var dock helt åt helvete fel. Publiken i Lindköping verkade till 95% bestå av just Lindköpningsbor, dessa var så grymt taggade på att se kent att dom verkligen gav allting för att visa det. Detta ser jag inte alls i Stockholm längre, oavsett konsert så har allting blivit lite tråkigare på sistone. Lite mindre drag och hopp. Men nu var allting återigen sådär underbart som det var när jag lärde mig älska konserter.
Jag vet inte varför Lindköpingspubliken var så peppad, kanske var det för att det inte är ofta dom får se stora konserter, kanske det var för att vi i Stockholm är värdelösa som publik. Förmodligen bidrog nog båda orsakerna.
Bandet då? Jo, det var samma grej, igen. Fast nu med Socker och Sundance Kid, lägg till en fet mix på Om du var här/Dom andra så inser du varför gårdagens spelning var riktigt vass.
Förmodligen blir det två, möjligen tre, åtminstone en, splening till under deras vårturné. Då blir det Gävle och Malmö, hoppas vi ses där.
/ er d.

den 7e.
Hejhejhej! Idag är det kent för mig, oc jag har fortfarande inte riktigt förstått det. Det ska bli så kul. Hoppas på en bra låtlista också. Lilla Ego vore inte helt fel om dom spelade.
För er som inte ska till Lindköping idag, POP:

Ha en bra vårdag i februari
/ er d.

den 4e.
Snart är det Kent, och snart är det Håkan, och efter det Kristian. Det verkar bli en underbar vår. Hoppas solen skiner också, det vore inte helt fel med lite solsken.
Det är aldrig fel med solsken.
/er d.

den 2a.
Tiden flyger rätt mycket nu för tiden. Och det är lustigt när man vaknar upp, och plötlisgt inser att alla hatar en, trots att man egentligen inte gjort någotning alls. Ibland hör jag saker om mig, det är lite konstigt, för varje grej jag hör om mig är dels negativ och dels falsk. Men det betyder ändå att det finns ett visst behov av att ge en dålig bild av mig. Jag bryr mig ärligt talat inte om vad folk säger om mig, inte alls, men det finns ändå någonting hos mig som blir lite mer less på allt för varje grej jag hör. För ett tag sedan hörde jag rätt mycket konstiga saker om mig, allt det hade någon som bor i Örebro startat. Jag känner ingen i Örebro, men ändå har nåon i Örebro bildat en uppfattning om mig, mitt sexliv och hur många jag har varit med. Intressant.
Hursom helst finns det bara en lösning på allting, och det är att skita i alla dom som inte är värda att bry sig om, och göra allt för dom man vill ha nära sig. Men jag vet, jag är värdelös, falsk och idiotiskt, det är bara tråkigt att höra det i tredjehand.
/ er d.

den 27e.
Inatt bestämde jag mig för att lägga ner bloggen. Idag bestämde jag mig för att inte göra det. Och för en timme sedan vaknade jag tillsamans med massa sveda och verk.
Jag har bestämt att inte skriva mer dikter, på obestämd framtid. Kanske skriver jag nästa dikt imorgon, kanske om en månad, eller ett år. Jag vet ingenting just nu om det, allt jag vet är att jag behöver en paus från allt skrivande. Dels för att hämta andan och nya insperationskällor, och dels för att jag ska samla ihop hundra dikter jag faktiskt är stolt över och kan stå för, för att sedan skicka in dessa till alla förlag i Sverige. Tanken är, och har alltid varit, att få någon utgivare att ge ut en diktsamling, och nu är tiden mogen att skicka iväg dikterna. Hoppas någon nappar på mina små känslor.
Jag vet som sagt inte riktigt när vi hörs igen, det kanske blir imorgon redan, men mer troligt är det nog att vi ses om en månad, eller om vi har riktigt otur några år. Vi får se. Det har varit ett nöje att skriva, ett nöje att vara en del av era liv, ett nöje att leva. Tack som fan för allting, ni håller mig vid liv.
Vi ses snart igen.
/ er d.

den 22a.
Imorgon ska jag lyckas boka  Håkan biljetter, hoppas det går bra. Brukar alltid lösa sig med biljetter, men är ändå alltid lika nervös innan. Dumt, ja.
Idag har jag klippt mig, igår hade jag vädligt mycket hår, idag inte alls lika mycket. Inte kul alls. Men å andra sidan en rätt nödvändig grej att göra, att klippa sig alltså.
Nu ska jag göra min nattnacho och skriva en dikt om hur det är att sakna en tid.
/ er d.

den 21a.
Idag har det varit en rätt halvtrist dag, ingenting särskilt har hänt. Går mest och väntar på imorgon då jag ska klippa mig och träffa Thilde. Dagen efter det ska jag lyckas boka Håkan biljetter, blir bra bra bra.
En kul sak som hände idag var ändå att en viss Cecilia kände att min dikt ”din hjälte” var så bra att hon ville äta upp den. Efter lite prat så blev så fallet, fast tyvärr inte fysiskt, istället sa hon varje ord baklänges, och sedan gjorde om den till framlänges…ungefär. Förstod inte riktigt, men riktigt kul var det, och spelas just nu i iTunes. Mer såna komplimanger gör David världens lyckligaste.
/ tack för att ni finns.

den 20e.
Jag har startat en ny blogg, eller rättare sagt: en till blogg. Ni som blev lite rädda och ledsna kan alltså luta er tillbaka och le lite. Den nya bloggen ska gå hand i hand med den här, och egentligen inte skilja sig särskilt mycket från den här. Förutom det fakutm att den nya bloggen inte bara har en författare, utan minst två. Jag och min vän Olivia sköter den just nu, men vi letar efter fler sugna poeter som vill skriva skriva skriva.
Tanken är att det ska bli en liten poesigrupp, en poesisida på Internet. Jag har just nu massa idér och tankar om sidan och dess medlemmar, men det kommer jag nog berätta mer om sen när vi har blivit upp mot sex sju stycken. Nu ska ni få den heliga adressen, anteckningsblock.wordpress.com. Lägg till i favoriter, tatuera in i armen eller bränn fast med stål, titta in när det gör lite ont.
Hör av dig om du vill skriva med oss förresten, du behöver inte vara genialisk inom området, det räcker med lite vilja så får du vara med.
Tack.
/ er d.

den 19e.
Klockan är två, och jag borde sova. Gör egentligen ingenting vettigt ändå, och ögonen känns tyngre än på länge. Men, inatt har jag ändå skrivit lite på Boken och skrivit en dikt jag är stolt över – äntligen.
Framsteg.
God natt kära läsare.
/ er d.

den 16e.
Ibland händer det att jag somnar senare än jag borde, nästan alltid rättare sagt. Anledningarna är dock nästan alltid olika, igår lyssnade jag till exempel igenom Petter’s senaste skiva, eftersom jag tycker ”Logiskt” är en så bra låt. Skivan visade sig vara ungefär lika bra, fast lite sämre efter första genom lyssningen. En gång i tiden lyssnade jag på hip-hop, det var ungefär precis innan jag började skriva, vilket gör att jag fortfarande är väldigt svag för bra hip-hop. Mest för att orden och beatsen kan få en sån kraft tillsamans. Petter lyckas med detta i ungefär hälften av låtarna tycker jag. Ingen superplatta alltså, men heller ingen dålig, utan faktiskt rätt bra.
Den fick mig att tänka till lite, om vem jag är, och varför jag är som jag är. Mest kanske varför. Jag kom fram till en sak: sann kärlek finns inom mig. Det låter äckligt självgott, och extremt olikt mig att säga, men det är nog sant. Om det inte vore sant hade jag inte skrivit, hade jag inte försökt hjälpa människor som har det värre en jag och jag hade verkligen inte varit den jag är. Nu är det inte så att jag slår mig på bröstet och påstår att jag är den enda som har sann kärlek inom mig, jag tror alla har det, någonstans. Ungefär som Musse Pigg tror att alla har något gott i sig. Det gäller bara att hitta det, och viktigast av allt, använda det.
När vi ändå är inne på musik, jag tycker ni borde lyssna igenom The Plans ”Embrace my beauty”. En fantastisk platta som idag blommade ut till sin fulla storlek för mig.
/ er d.

den 15e.
Idag skrev jag lite mer i min bok. Mest för att jag ville skilldra hur nära livet man kan vara, utan att ens se det, men också för att jag vet att ni tycker om min bok, och jag har inte uppdaterat den så ofta som jag borde. Bättring på den fronten av mig!
Ett stort tack till alla kommentarer som har kommit in dom senaste dagarna, ni förändrar mitt liv till det bättre för varje liten kommentar ska ni veta.
Oliva skriver riktigt bra poesi förresten, idag fick hennes ord mig att inse vad ni kanske ser hos mig, jag har uppmanat er förut, men nu ber jag er verkligen, te en titt på hennes små ord som får mig att förstå varför ni kommer hit dag ut och dag in. Läs.
Ni är världens bästa publik.
/ er d. 

den 15e.
Jag har en lite smårolig funktion här på WordPress som gör att jag ser hur folk tar sig hit, ibland är det riktigt kul, som idag. Under en längre tid har jag märkt att folk sökt på orden ”Young Leafs” som är namnet på en dikt jag har skrivit och gett ut här, på så sätt har dessa ”sökare” hittat hit. Detta har hänt ända sedan jag skrev dikten, och idag beslöt jag mig för att sjävla söka på orden för att se om det var så att det dagligen söktes på min dikt eller om det var någonting annat som lockade. Jag misstänkte alternativ nummer två, vad jag inte misstänkte var att Youngleafs.com är en porrsida. Mycket lustigt sammanträffande, och ytterligare ett bevis på att sex säljer. Dessutom rätt komiskt att jag har döpt en dikt till samma sak som en porrsida.
För övrigt kom jag på en bra sak att säga om jag skulle bli intervjuad angående bloggen: ”Den handlar inte om pälsmössor eller Caffé Latte, inte för att jag inte älskar pälsmössor och Latte, utan för att ingen jävel borde bry sig om det.” Nu lär jag aldrig bli intervjuad, men jag tyckte ändå det var så bra sagt att jag var tvungen att få det skrivet någonstans.
Nu ska jag försöka svara på lite kommentarer jag inte riktigt är värd och sedan försöka få i mig ett vettigt mellanmål.
/ er d.

den 13e.
Nu är det verkligen mitt i natten, allting börjar snart vända mot morgon. Det är rätt mysigt att sitta uppe och prata med likasinnade på msn. Jag tycker om mitt liv, fast inte mig själv riktigt än. Vi får se om jag någonsin kommer göra det.
/ er d.

den 11e.
Jag är svag när svenskmusik gör crossovers, särskilt när man vågar gå över gränser, som den här videon till Petters ”Logiskt”. Säkert! lånar ut sin refräng till ”Någon gång måste du bli själv”, Petter fyller verserna med härlig rap. Petter har tidigare använt både Kent och Håkan Hellström till hjälp när han gör låtar, så Säkert! är bara ännu en i raden lyckade samarbeten. Mer sånt av svensk hip-hop, tack.

den 9e.
Kent vann två grammisar, egentlinge tycker jag det åtminstone borde varit fyra små statyer, men men. Annika var väl värd sitt pris, fast å andra sidan kommer hon inte ens i närheten av Joakim när det kommer till skrivandet.
Extra roligt var det att Kent faktiskt vann dessa två grammisar tack vare folket, och inte juryn. Så tack folket för att ni förgyllde min lilla kväll.
Grammis 2008, summering:

ÅRETS LÅT
LARS WINNERBÄCK I DUETT MED MISS LI – OM DU LÄMNADE MIG NU- vinnare!
 Davids kommentar: Vad hände med Kent’s ‘Ingenting’? Visst att inte vinna, men att inte ens nominera?

ÅRETS KVINNLIGA ARTIST
SÄKERT! – SÄKERT! – vinnare!
 Davids kommentar: Bra, mycket bra vinnare

ÅRETS MANLIGA ARTIST
SALEM AL FAKIR – THIS IS WHO I AM – vinnare!
 Davids kommentar: Nej. Tråkigt. Winnerbäck förtjänar den där, särskilt som han har toppat alla listor sedan hans album släpptes.

ÅRETS ALBUM
KENT – TILLBAKA TILL SAMTIDEN – vinnare! 
 Davids kommentar: Mycket riktigt.

ÅRETS GRUPP
KENT – TILLBAKA TILL SAMTIDEN – vinnare!

 Davids kommentar: För tredje albumåret i rad, Sveriges största band, överlägset.

REGERINGENS EXPORTPRIS
BLOODSHY & AVANT – vinnare!
 Davids kommentar: Märkligt, undrar om regeringen har hört Peter Bjorn and John? Märkligt, precis som Calles kostym.

ÅRETS NYKOMLING
SALEM AL FAKIR – THIS IS WHO I AM – vinnare! 
 Davids kommentar: Vad? Nej. Jag är så trött på den där killen. Trist val. Annika förtjänade den där, dels för att hon vågade ta steget till svenska och dels för att hon gjorde ett grymt bra album.

ÅRETS DANS/HIP HOP/SOUL
ADAM TENSTA – IT’S A TENSTA THING -vinnare! 

 Davids kommentar: Bra nomineringar, kul att Adam vann. Hade dock sett Familjen som vinnare, men som sagt, bra nomineringar. Starkt av Adam.

ÅRETS LIVEAKT
THE HIVES – vinnare!
 Davids kommentar: Återigen konstigt att inte nominera Kent. Hur resonerar man om man inte ens nominerar ett band som först sålt ut hela Skandinavien på en dag, och sedan gör en fenomenal höstturné?

ÅRETS KOMPOSITÖR
SALEM AL FAKIR – THIS IS WHO I AM – vinnare!
 Davids kommentar:  Nej. Joakim, någon?

ÅRETS TEXTFÖRFATTARE
ANNIKA NORLIN – SÄKERT! – vinnare!

 Davids kommentar: Kul för Annika, särskilt som hon inte fick sitt givna pris för årets nykomling. Tråkigt att Joakim inte fick det dock, men det är smällar man får ta.

MTV-PRISET FÖR BÄSTA VIDEO
FAMILJEN – DET SNURRAR I MIN SKALLE (REGI:JOHAN SÖDERBERG) – vinnare!
 Davids kommentar: Familjen, ett pris. Välförtjänt, och ett tecken på att grammisgalan är en vettig liten tävling. Men jag tycker ändå Adam Berg är mer värd priset. Ingenting videon var den snyggaste 2007, helt klart, trist att grabbarna inte vann.

ÅRETS PRODUCENT
SALEM AL FAKIR – THIS IS WHO I AM – vinnare!
 Davids kommentar: Nej. Jag kan tänka mig hur det gick till: ”Ja, vi ger priset till killen som har gjort allting själv, det är han värd efter allt slit”. Å ena sidan kan jag i många fall hålla med argumentet, men inte det här. Salems skiva är genomgående tråkig och inte alls tilltalande. Nej, priset borde ha gått till Jon och Kent.

/ er d.
 

den 7e.
Skolstart, omstart och en fika med Sofia. Tänk att det där nästan rimmade. Hur som helst sammanfattar det min dag rätt bra.
Idag sa Jessica att hon hade läst igenom min årssammanfattning två gånger, det gjorde mig glad, hon förtjänar ett pris av något slag. Tror nog inte någon annan har gjort det faktiskt.
Idag kom jag på att Mutty är ett bra smeknamn för Mattias, och att jag borde köpa festivalbiljetter, vilket nu är gjort. Hurrahurra.
Människor runt mig. Var jag än står. Och ibland, ibland, älskar jag varje sekund av det.
Nu ska jag fördriva kvällen med Wii och Dorris Lessing. Bra mix av nukultur.
/ er david

den 6e.
Lyssnar på broder daniel, halvdeppar ikapp med Henrik. Men jag vet inte riktigt, det är något som inte stämmer, jag är inte tillräckligt nere för att verkligen uppskatta allt gnäll. Kan inte heller lyssna på någonting annat, för ingenting känns. Har försökt läsa lite dikter till och med, bara för att få känna någonting. Det gick lite bättre. Gick in på Olivias blogg och fann lite tröst. Tack.
Egentligen borde jag lyssna på almedal, det piggar alltid upp.
/ er d.

den 6e.
Jag är hungrig. Inte mätt.
Jag saknar Thilde.
Allting blir lite mer ensamt utan henne.
Ska boka Emmabodabiljetter imorgon, det blir bra.
Jag är jättehungrig, verkligen så det känns. 
Undrar om man inte skulle ta sitt liv…
/ er d.

den 3e.
Upptäckte idag att bloggen finns på någonting som kallas bloggkoll.com. Vad det är har jag inte riktigt greppat, men det verkar vara någon slags RSS Feed grej som gör att ni kan premenurera på min blogg, få ständiga uppdateringar när den nu uppdateras. Tanken är god, och tydligen finns det även ett slags rankingsystem där man kan ligga högt upp eller långt ner beroende på hur många prenumeranter man har, givetvis vill jag ligga högt upp. Mest eftersom jag är tävlingsmänniska, men också eftersom jag är stolt över min blogg.
Så om ni redan är medlemmar, eller vad man nu är, så kan ni väl kanske börja prenumerera på min blogg. Det vore kul. Om ni inte är det behöver ni inte ta er tiden att gå med där.
/ er d.

den 2a.
Jag förstår inte riktigt hur filmbranchen kommer undan med så mycket. Eller jo det gör jag, men det är tillika dumt att den gör det. Jag skulle bli hånad, lynchad och totalt övergiven om jag lyssnade på Britney Spears eller liknande fabriksproducerad musik som är till för att dra in pengar, men om jag skulle titta på världelösa Hollywoodfilmer skulle ingen bry sig alls. Trots att Hollywoodfilmer egentligen är ännu mer skit, och att filmerna faktiskt tar upp en jävla massa tid. Jag förstår faktiskt inte hur det kan vara okej att tycka om Amerikanskt Hollywoodproducerat skräp, men inte okej att tycka om Britneys musik. För mig är det ett mysterium att inte männskligheten i större grad hanterar detta lilla problem.
/ er d. 

den 1a.
Snart ska jag ta världens djupaste andetag och börja svara på kommentarer. Det kommer ta ett tag, därav det långa andetaget.
Hoppas alla har haft en bra första dag på ett helt nytt år.
/ er d.

den 1a. 2008.
Dagordningen:
– David Engelin önskar er Gott Nytt År.
– David Engelin gnäller lite över att han är trött.
– David Engelin hittar något positivt i 2008.
– David Engelin säger tack för 2007.
Kör.

Jag vill önska er ett gott nytt år, och hoppas att 2008 kommer bli ett riktigt bra år för er. Det förtjänar ni. Brider Daniel fans och kent fans i all ära, jag vill ändå påstå att jag har världens bästa publik, överlägset. Ni är bäst.

Just nu är jag så trött att ögonen vill falla ihop, kollapsa tillsamans med hjärnan. Vet inte hur många timamrs effektiv söm jag fick inatt, men det var nog inte mycket. Därför är jag trött, och därför äter jag ostbågar.

Men 2008 kommer bli ett bra år. Kristian släpper ni platta, Håkan också, och även Lasse Lindh. Sen verkar det som om det blir minst två festivaler för min del i år, det ser jag fram emot. 2008 inleddes, och kommer innehålla massa tid med flickvännen, vilket jag givetvis älskar. Så 2008 kommer nog bli lika bra som 2007, om inte bättre.

Tack för att ni har följt med mig under större delen av 2007, och tack för att ni bryr er, sköt om er.

/ David Engelin

den 31a, 5.20
Klar. Mer orkar jag inte skriva. Och månadslistorna kommer imorgon. Natti.

den 31a, 0.45
Jag har laddat upp helt galet med mat och tilltugg för att orka skriva hela natten om året som har gått.
Vi får se om jag överlever inatt. Tack.

den 27e, middagstid
Igår pratade jag lite med en som har läst min blogg ett tag, och hon fick mig att inse att jag ändå, vad jag än säger, har någon slags påverkan på andra människor – och med det kommer ett ansvar. Jag vet inte riktigt om jag vågar ta det ansvaret, jag vet inte heller om jag vågar inse det faktum att folk jag inte känner litar på mig. Det är skrämmande. Sen finns det väl antagligen en del förväntningar runt allt det jag skriver. Att det kanske kanske ska kunna hjälpa er, att få er att känna er mindre ensamma. Jag vet inte.
 Jag vill hjälpa er, och det värmer som fan att veta att jag faktiskt hjälper. Så tack, jag vill hjälpa varenda en av er.
/ er david engelin.


den 27e.
Boken. Ja boken. Det har varti dåligt med uppdateringar i den, men nu idag uppdaterades den äntligen igen. Jag tycker om min bok. Den berättar om mitt liv på ett helt nytt sätt. Hoppas jag orkar skriva klart den bara.
/ er d. 

den 25e, natt.
Min blogg snönar i en vecka, hoppas ni tycker det är lika fint som jag gör.
/ er d.

den 25e.
Julafton är över. Det var en fin julafton för mig, med tårar, klappar och massa godis. Den 28e blir det till att fira flickvänens föddelsedag, sedan nyår några dagar senare. Och efter det är det 2008. Då fyller jag 18. Då vill jag ha ett jobb. Och sånt.
/ er d.

den 24e.
Massa dagar sedan Jesus föddes, och här sitter jag. Jag har tagit en paus, tagit mig tid, från allt julfirande, för att önska er en God Jul!
Idag avslutades min kalender med gamla dikter, den sista dikten var en av dom älsta jag skrivit. Visserligen finns det dikter från innan -00 som jag skrivit, men dom känns inte så bra, alls. Den här är visserligen inte heller bra, men har åtminstone ett fint tema. Särskilt passande såhär på julafton. Hursomhelst.
Nu ska jag öppna paket, hoppas ni har en fortsatt bra jul, och att vi ses någonstans på nyår!
God Jul! 

den 23e.
Jul, eller något liknande. Det är ingen snö, men en jävla massa ljus, och en jävla massa tid till annat än bloggen. Vilket å ena sidan är bra, å andra sidan tråkigt. Ibland hatar jag mig själv, inte för att jag tycker jag är en dålig människa nödvändigtvis, utan för att jag är en bra människa. Det låter dumt, jag vet, men ibland känns det som om för många tycker om mig, för många tycker det-och-det, men jag vet ingenting alls. Jag vill bara vakna ur denna dröm. Vakna. Vara lika jävlig som alla andra, lika falsk, elak och känslokall. Fan.
Fast rätt ofta tycker jag illa om mig själv. Oftast tycker jag illa om mig själv.
hursom, imorgon är det julafton. Det är alltid kul med jul, släkten samlas, folk är glada och höga på ljus. Dessutom tillkommer det presenter, god mat och den oslagbara lyckan i att få och ge. Jag tycker om julen.
God Jul <3

den 20e, kväll
Tre saker jag hatar med Sverige:
– Aftonbladet, låtsas tidning
– Kristdemokrater, låtsas människor
– Miljonprojekt, låtsas liv

Tre saker jag älskar med Sverige:
– Mentaliteten, äkta falskhet
– Jantelagen, äkta diktatur
– Folkpatriotismen, äkta hjärtan

den 20e
Det finns så mycket jag måste göra nu, så mycket som ska hinnas med – detta är en av sakerna. Ibland vill jag ha mer tid att träffa nya människor, men jag tar mig sällan den tiden numera. Jag kanske är för trött på människor, eller så har jag tillräckligt många bra.
Har börjat tänka allt mer på den där boken jag skriver, den är rätt bra att ha ibland. Det hjälper mig komma ihåg saker jag glömt… skulle vara kul att få den tryckt.
Nåväl, jag ska skriva lite mer nu.
/ er er er d.

den 18e
Idag har jag varit på Rosenbad för att intervjua vår Justitsieminister Beatrice Ask, det var väldigt spännande och kul. Sen har jag även träffat Länspolischefen Karin Götblad, som förmodligen snart bli Rikspolischef. Nu är jag klar med mitt arbete hos Brottsförebyggande Rådet, i slutet av Januari kommer ni få se resultatet.
Julstressen börjar nu min hjärna också. Dock stillade sig stressen snabbt när jag kom på att jag ska skänka bort merparten av min julklappspengar till BRIS. Jag slipper köpa en massa halvbra budget klappar, och kan istället skänka 800 kronor till barn som har det sämre än jag. Det tycker jag är rätt juligt, och rätt avkopplande.
Nu ska jag plugga.
/er d.

den 17e.
Kommer fram i tö… nåt sånt. Minns inte uttrycket, men jag hittade en video från alla hjärtans dag 2005, då jag gick i nian. Samma dikt som jag idag, nu, publicerar som min kalender-retrodikt.
Jag har inte lyssnat på den, eller sett den för den delen, men jag minns att publiken tyckte om den väldigt mycket. Nåja, ni borde få se den tycker jag. Och kanske även jag vågar titta. Antar att ljudkvalitén är piss, och att jag ser ut som piss i bildkvalitén, men ni får härda.

/ er d.


den 17e.
Usch. En mycket hektiskt dag börjar gå mot sitt slut. Idag har jag för…femte gången i mitt liv provat på att vara journalist, eller åtminstone gjort mitt femte journalistiska uppdrag. Idag intervjuade jag Jerzy Sernecki å Brottsförebyggande rådets vägnar – statens vägnar, om man vill dra det till det grövsta. Men så grovt vill jag inte dra det. Det gick jättebra, tror jag. Jag har inte vågat se på dom små bitar som är klara, eftersom jag både hatar min röst och mitt utseende, men dom som har sett påstår att det är riktigt bra.
Imorgon ska jag intervjua vår Justitsieminister Beatrcie Ask, det ska bli ännu lite roligare och ännu lite mer spännande. Hoppas det går bra.
/ er d.

den 16e, lite senare
Mystiskt. Jag är lycklig. Det är jag väldigt säker på. Precis lika säker som jag är när jag är ledsen, är jag lika säker nu på att jag är lycklig. Har nog aldrig varit riktigt lycklig. Det skulle då vara för tre år sedan… men det var inte samma sak det heller. Visst, jag har inte alltid varit direkt olycklig, men alltid mer eller mindre likgilltig. Aldrig riktigt lycklig, inte ens som barn. Inte för att min uppväxt var dålig, mina föräldrar är bäst i världen och jag skulle aldrig någonsin vilja ha några andra, men jag minns inte att jag var lycklig då heller. Men glad. Åtminstone.
Men nu är jag lycklig som sagt, för första gången. Tidigare förhållanden har inte varit lika äkta, om ens äkta alls. Har bara kännts på utsidan, där sex- och sockerlust mest av allt har dragit. Nu är det kärlek som drar, lyckan att göra någon annan lycklig. Det är det som drar mest, som får mig att le. Ingenting är konstgjort, allting är äkta och ärligt. Men det känns nästan fela tt vara lycklig, känns nästan som att ljuga. Samtidigt är jag glad över att jag kan älska någon så mycket som jag älskar henne.
/ er d.

den 16e
Jag vet, jag har varit dålig på att blogga. Men tiuden har bara inte funnits, det gör den inte nu heller, men jag får ta lite tid från annat viktigt.
Igår var jag på en spelning med lite band i Farsta, det var mycket trevligt. Har settt att det finns en hel del folk som har sökt efter The Truth About Mondays, som spelade igår, och på så vis kommit hit, här är deras MySpace. Gårdagen var alltså mycket lyckad, och helt opartiskt kan jag säga ett dom kan bli något stort, eller åtminstone något litet stort. Slingorna och trummorna känns härligt samtids popiga, samtidigt som rösten andas rock.
På dagen igår hjälpte jag min älskade flickvän i hennes stall. Det gjorde givetvis gårdagen ännu lite bättre. Det lilla minuset var problemet som kallas sömn. Hos henne sov jag inte mycket, och inte heller inatt, dels för att jag och min kära vän Mattias kom hem till mig sent, och dels för att vi var tvungna att gå upp tidigt för att spela innebandy. Detta innebär att jag har sovit dåligt två nätter i rad, och har en helvetes massa grejer att ta itu med. Att mamma vill att jag ska övningsköra, och att jag själv vill träffa flickan gör allting lite svårare. Usch.
Nåväl, dags att ta itu med dagen.
/ er d. 

14e.
Helg. Visst är det en underbar känsla? Själv har jag svårt att få helgen att räcka till. Det ska pluggas, köpas julklappar, skrivas massa, vara med kompisar och dylikt, julstäda och baka. Allting. Dessutom vill jag vara ensam och bara ta hand om mig själv någon dag. Men icke. Sånt finns det inte tid för.
Snart är det förresten julafton, bara det är sjukt tycker jag. Har funderar lite över min årskrönika, och har kommit fram till att jag ska vara helt ärlig i den, berätta massa skit jag inte vågat, skriva namn och sånt halvjobbigt, som jag inte annars gör.
Den 28e februari blir det förövrigt kent i Eskilstuna, det blir en bra dag.
/ er d.

den 11e. skoltid.
Alltså. Skoltid. 45 minuter till sista lektionen, 45 kvar av ett 90 minuters hål. Hurra! Dom första 45 fördrev jag genom att skriva ett drama, och nu, nu tänkte jag blogga lite. 
Tre bra låtar med tre bra artister:
Lisa Miskovsky.
– Please
– Been through this
– As daylight fades

Anna Ternheim
– I say no
– Somebody outside
–  Loneliness is gone

Bright Eyes
– The Center of the world
– Method Acting
–  The movment of a hand

äh. lyssna på alla. hej.
/ er d.

den 11e
Igår hann jag inte posta min kalenderdikt, detta ber jag hemskt mycket om ursäkt för. Istället har jag postat två idag, mycket logiskt. Dessa två tycker jag väldigt mycket om – den senaste är så söt.
Nu sitter jag här och dricker det svartaste kaffe jag någonsin bryggt, på gott och ont. Å ena sidan blir jag pigg av det, å andra sidan kommerdet göra ont i magen om jag inte äter någonting. Men det är nog mest en vanföreställning jag har, för jag har aldrig haft ont i magen efter kaffe, trots att jag inte har ätit något efter eller före. Nåja.
Jag är lite orolig för min kommande årssammanfattning. Förra året satt jag en hel natt och skrev, med ett halvtaskigt, men mycket intressant resutltat. Får väl bli samma visa igen. Hursomhelst så ser jag både fram emot att skriva den, och våndas till max – mest för att den är så ärlig. Herregud, nu har min fot somnat, dags att svara på Olivas fina kommentar. Jag är en hemskt dålig sittare, och kommentaror svarare. Jag är dålig på att sitta för mina fötter alltid somnar, och dålig på att svara för jag aldrig vet hur man svarar på beröm. Men tack, jag blir väldigt glad ska ni veta.
Aj, serisöt. Hela benet blir helt tungt och det sticker till. Fan. 
/ er d. 

den 10e
Jag kan inte riktigt hålla mig för skratt, etthundra dagboksinlägg. Men jag kan inte skratta idag heller, så jag skrattar inte åt det. Mitt liv är bra, det är det. Men…jag är livrädd. Men jag vill göra henne trygg. Jag är en dålig pojkvän. Eller vad jag nu är. Och jag har insett idag hur mycket hon är värd. Och jag vägrar släppa taget bara därför.
Och jag skriver korta felaktiga meningar med flit. För det finns bara små saker jag vill säga.
Men hey, hundra.
/ er d.

den 8e
Man kanske borde ta sitt liv nu,
men jag trivs ju så bra i min svit.
Alltså. Livet blir inte mycket bättre än så här vågar jag nästan lova. Men…den som lever får se.
Och vi lever på lågan vi har.
/ din d.

den 6e.
Idag har det hänt en hel del, och en hel del har inte hänt, detta sörjer jag mer än det som har hänt. Vad som har hänt:
David var på möte med statliga Brottsförebyggande Rådet för att planera deras kommande ungdomssatsning där ni kommer få se mig intervjua viktigt folk. Det blir kul och mycket spännande.
Den andra stora saken som hände idag, som egentligen inte är särskilt stor är att jag blev ombedd att agera konferencier åt en massa band nästa helg. Även det ska bli kul. Särskilt som jag hoppas att några av er kanske tittar förbi, lyssnar på banden som spelar ljuv musik, och tittar på mig som kommer göra bort mig totalt. Den 15e december i Farsta är det som gäller, kom kom! Fast som sagt, mer reklam om det senare.
Dessutom har jag kommit till instikt att väldigt många bryr sig om mig, och kanske framförallt min hälsa. Frågar saker, ”hur mår du david, mår du bra?”. Det är jättegulligt att så många bryr sig, och att så många faktiskt orkar ta sig tiden att bry sig om mig. Jag vill be alla som har frågat, och jag bara svarar kort åt, om ursäkt. Det är inte med avsikt jag är så dryg och trist. Men…jag har inte alltid lust att öppna upp mig för alla som frågar, berätta samma historia ännu en gång.
Men tack, ni är bäst. Ni får mig att le.
/ er d.

den 5e.
Det är hemskt att förlora vänner, det är nog det värsta som finns. Särskilt när det inte finns någon annan utväg. Fan. Det får livet att vara rätt mycket sämre. Skrev en dikt om eländet också, det får mig att må lite bättre. Men det tar emot att skriva så riktat, dom närmaste stryker med. Ibland undrar jag om det är värt det, men ibland säger ni att dikterna hjälper er, och då vet jag att det är värt det. Om jag kan hjälpa en liten människa på något sätt med det jag gör så är jag nöjd, och det är värt allting för mig.
Imorgon ska jag på möte, det är alltid kul att gå på möten, se att saker växer, frodas. Jag ska på uppdrag av skolan, och vår bitr. rektor Martin Widholm, få arbeta med Brottsförbyggande rådet och intervjua kända personer och andra makthavare om brott, antar jag. Det ska bli mycket kul. Dessutom är det underbart att Martin litar på mig och känner ett så pass stort förtroende för mig så han vågar skicka iväg mig på sånt här.
Allt för mig, läs min bok.
/ d.

den 4e.
Ibland går allt i kras. Och ibland håller allt. Och ibland vill bara inte livet riktigt lämna ifrån sig det förflutna. Men jag orkar inte, jag orkar inte tänka mer på det. Vill bara få det bästa i mitt liv att ta fart ordentligt. För när jag är med henne känns det som om hjärtat slår hårdare än någonsin, och andetagen är knappa, men tunga. Och det känns så jävla bra. Så jävla bra har ingenting någonsin varit.
Anyhow.
Ni som har hängt med i min blogg sedan start vet att december innebär en årssammanfattning. Förra årets blev drygt  400 000 tecken, för att få perspektiv är den här sidan drygt 10 000, så fyra gånger så lång text i ett. I år ska den bli kortare, och mycket bättre. En annan kul sak är att jag kommer posta en gamal dikt per dag fram till jul, som en adventskalender! Hurray! Den gamla dikten kommer det stå ”Lucka X” framför, och jag vet att jag har kommit på idéen lite långt in i december, men jag kör från imorgon. Så första luckan blir Lucka 5. Givetvis kommer jag forsätta skriva vanliga dikter också, så ni har massa att se framemot.
Boken då, ja, den kommer ni få se massor utav i december. Stay tuned.
/ er d.

den 3e.
Jag är livrädd. Faktiskt. Frågorna vill aldrig riktigt ta slut, och samtidigt vet jag, jag vet att det är så rätt – fel. Ryser till av bara tanken. Känns farligt, livsfarligt, dödsfarligt – hon kommer döda mig. Jag är rädd.
Men, samtidigt så trygg så trygg, så där trygg Stina verkar vara i Nära Livet. I slutet ligger visserligen Stina och gråter sig till sömns, för allting har just gått åt helvete för henne, det väntade man liksom på, att allt skulle gå åt helvete. Men det här är inte Nära Livet, det här är verklighet – livet som känns. Och det ska inte gå åt helvete alls.
/ er d.

den 2a.
Idag har det regnat, men jag har inte känt något som helst av det.
Ibland blir det bara så, att det finns andra saker som kommer imellan regnet och kroppen, trots att man står mitt ute i ingenstans. Och trots att regnet öser ner från en svart himmel känner man sig varmast i världen, ibland blir det så.
Andas david!
/ er d.

den 1a.
Första december. Ny månad, nysnö, nytt välgörenhetsprojekt. Det kanske inte är så mpnga av er läsare som bryr er om den här sektionen av bloggen, det kan jag förstå. Men om en av alla bryr sig är min lycka gjord, för då har jag påverkat, så därför fortsätter jag.
Denna månad är det organisationen Rädda Barnen som jag vill lyfta fram. Främst för att jag vill få er att vakna upp ur vår trygga tillvaro i Sverige. Ni kan säga att ni blir slagna hemma, blivit våldtagna på gatan, mobbade i skolan, listan kan göras lång – och problemen är hemska. Men i Sverige har vi det relativt tryggt, det finns en säkerhet i samhället barn i andra länder inte ens i sina vildaste fantasier kan fantisera om. I länder där soldater kämpar mot polisen, staten mot sig själv, brevid en grupp bortglömda barn, där finns det inget som helst trygghet. Det finns länder där vattnet innhåller maskar, som förgiftar vattnet, men ändå är man tvungen att dricka för att överleva. Samtidigt kan man inte få tillräckligt med mat för dagen, där du måste se dina syskon svälta till döds, när du själv äter, för du måste. Du måste.
Jag är i tårar just nu. För…vi har det så bra, vi har allt. Allt man kan begära.
Jag har gjort ett litet kollage med bilder, titta om ni vill, men bilderna är starka – precis som i verkligheten. Om ni inte vill kolla kan ni scrolla ner, efter bilderna finns det lite mer text nämligen.

Det gör lite ont i hjärtat att veta vad som händer där ute, det gör lite ont att vakna. Men alla kan göra skillnad, alla kan göra en värld lite bättre, vi kan göra mycket lite bättre, och kanske även mycket mycket bättre till sist. Vi bär ansvaret att hjälpa, att vakna, så agera nu – eller gör ingenting. Ingenting.

Sms:a ”AFRIKA” till nummer 72 105 och 50 kronor dras via telefonräkningen. 35 kronor går till Rädda Barnens insatser i Västafrika.

Tack.

den 30e.
Sista november. Lycka lycka lycka. Eller bara sömn.
Häromdagen var det poliser på min skola, vilket var rätt skrämmande, fast inte då, men nu. Nu när jag vet vad som var på väg att hända – eller vad som kanske var på gång.
Allting kommer närmre och närmre, snart ligger man väl död under någon spårvagn någonstans.

Nåja. Snart är det Kristian i Göteborg, funderar på att dra med mig Thilde dit för att lyssna på musik och intervjua självaste herr k.. Vi får se hur det blir med det.
/ er d.

den 29e.
Jag blir så elak och ironisk när jag är lycklig, det är lite hemskt. Tror inte folk uppskattar det, alls.
Hursom.
Den här dagboken uppnår snart 100 små sidor, ett stort steg för männskligheten, ett litet litet för david.
Funderar på att ge ut en bok här. Det kan vara en bra idé.
/ er david

den 28e.
Jag har upptäckt att jag skriver fel här hela tiden. Eller ofta. Skriver fel dag – det kanske ni också har märkt. Den sundaste förklaringen till det är att jag helt enkelt tittar på den senaste dagboksposten, och lägger sedan till en dag – även fast det är samma dag.
Anyhow.
Ni kanske även har märkt den lilla skillnaden att allting har blivit vitt. Det känns rätt snyggt, och ser rätt snyggt ut. Vet dock inte om jag ska behålla designen eller inte. Jag ger det några dagar så får vi se vad som händer.
/ ert lilla d.
den 27e.
Det är något visst med att känna sig ensam tycker jag. Känner en massa som inte känner sig ensamma, och nästan ännu fler som känner sig ensamma.
Jag tycker det finns något vackert i att vara ensam, något svalt. Något avskalat fint. Lite som en röst som skär sig så alla hör.
Jag känner mig ofta ensam, men jag påminns ständigt att jag inte alls är det – tvärtom. Då blir jag glad. Trots att jag trivs i min ensamhet är det skönt att veta att någon där ute bryr sig.
Hoppas ni har någon som bryr sig.
/ tack.

den 26e.
Människor jag älskar:
Nej. Jag tänker inte lista er här som om ni vore objekt. Nej.
Men….under dom senaste dagarna har jag tänkt en hel del på er, eller på att älska någon.
Och…till er jag sagt det till det senaste halvåret, ni betyder mest för mig. Och kan alltid alltid räkna med mig.
Tack.
Jag älskar er.
/ d.

den 24e.
Ni borde tycka om Cecilia, jag talar som du mer än ni visat mig. Det är en underbar liten dikt. Tycker jag.
Förlåt
/ er d.

den 24e.
Hej. Idag var tanken att jag skulle skriva någonting väldigt sorgligt om mig själv och göra det till min avslutande del i ”a. b. c.”-serien. Men icke. Jag mår lite för bra för det. Fick just kanske världens gulligaste meddelande från kristian, och det var nog det som vägde över lite. Sen har andra hjälpt till ännu lite mer denna morgon, ni vet vilka ni är, men just kristians meddelande var den avgörande faktorn till mitt välmående.
Jag skiter faktiskt fullständigt i vad folk säger om han och hans sexuella vanor, ni vet ingenting om sånt. Alls. Han är min hjälte i alla lägen, och som han en gång sa ”…det finns förklaringar till allt…”. Just det lilla citatet försöker jag leva efter så mycket det bara går. Allt han säger försöker jag faktiskt leva efter, det är han och två till som har den effekten på mig. Anyhow. Idag är en bra dag.
/ er d.

den 24e.
Fördelen med att aldrig läsa sina dikter mer än en gång och att totalt skita i om det är ”bra” eller inte visar sig klart som glas dagar som dessa. Nu har jag läst lite gamla dikter som jag själv har skrivit, fast inte har haft någon aning om att jag skrivit. Så det blir soma tt läsa någon annans dikter, vilket är skönt, för det känns som ett stöd.
Så jag skulle väl lägga en sån här kommentar ”Tack. Jag känner igen mig, det hjälper.”.
Och det hjälper. 
/ er d. 

den 23e.
och nu kan jag gråta.
helvete.
jag brukar sällan göra det, men nu verkar det vara dags igen. fan.
man tror man gör allting så jävla rätt, och…man får en bild av sig själv som en rätt okej människa, men nej.
upplagt för en sorgsen dikt.
hejdå.
/er d.

den 22a. och det är natt.
Jag hatar att vara ensam, det är nog det vackraste som finns. Ändå hatar jag det. Jag har hittat en ny vän, och den här gången ska jag hålla fast henne, och inte låta henne försvinna in och ut ur mitt liv.
Idag fikade jag för övrigt med Julia vilket var mycket trevligt! Det gjorde min dag bättre och mig själv gladare, och ibland är det allt som behövs för att stå ut med sig själv.
Det finns två typer av folk jag känner viss avsmak för – dels kentare, och dels poeter. Med kentare menar jag den lilla skara som lyssnat på bandet sedan -95, eller tidigare, och fortfarande följer deras karriär – och som dessutom ser ner på varenda jävel som börjat lyssna på kent efter -98. Visst, dom har lyssnat på kent längre, ja. Men inte fan betyder det att kent är deras egendom eller att dom har ensamrätt på bandet. Det värsta är ändå inte att dom ser ner på i princip alla, utan att dom tror sig veta allting om bandet, mer än bandet själva vet. Just dessa attribut hos kentarna sätter stämningen bland övriga fans, som blir allt mer fientliga mot andra fans – helt utan anledning. Och det är därför kents forum är helvetets helvete. Sen kan jag visserligen känna att jag lätt ser ner på folk som bara lyssnar på Vapen & Ammo. och ändå påstår att dom är kent-fans, men jag försöker att låta bli för alla trevnads skull.
Poeter. Poeter är lite som kentare. Hemska jävlar, som gärna tror dom vet mer än allt och alla. Allting luktar kvasi med inbakat i ett pretto överdrag, vilket givetvis får mig att spy. Poeter som tycker sig veta mer, kunna mer, ja helt enkelt tycker sig kunna se sig själva bättre än alla andra, bara för att dom lyckats skriva en dikt ingen försår, är faktiskt den grupp människor på jorden jag avskyr mest. Om man inte går inte på politik och andra liknande fenomen. En annan grej som verkligen stör mig med sådana poeter är sättet dom ser all poesi som en slags uppmärksamhets tävling. Man ska synas överallt, men på rätt ställen, skriva si, skriva så, men inte så, utan bara si. Då blir det rätt, då gör man inte fel. Idioti. I slutet bottnar all deras jävla poesi i en kronisk uppmärksamhetstvist, och känns därför bara oäkta.
Nu har ni säkert redan hunnit tänka tanken ”han-är-poet-och-han-lyssnar-på-kent-vad-dum-han-är”. Nej, jag är inte poet. Det har jag aldrig påstått, och kommer heller aldrig påstå. Däremot skriver jag dikter, känslor, som jag vill ska sätta sig långt inne hos er – jag vill bara få er att känna er vid liv för en sekund. Att kalla mig själv poet vore hursom fånigt, eftersom jag varken gör det för pengar, eller gör det särskilt bra. Jag skriver endast och bara.
Och ja, jag lyssnar på kent. Men jag passar inte in i min ”kentare” mall.
Dessutom får ni inte glömma att jag nog hyser mer självförakt än hela bloggvärlden gör tillsamans.
/ david.

den 20e.
allt kent är slut.
och nu börjar vardagen igen. hej.
/ er d.

den 19e.
Ni är Sveriges bästa publik, faktiskt. Jag tror det finns få som blir så lyckliga som jag av att se att ni ständigt, dag ut och dag in, återvänder till min tafatta poesiblogg. Tack.
Snart är det dags för den fjärde kent spelningen i Stockholm, men jag är inte ledsen eller ens lite små bitter över att det är den sista, för jag har haft en så underbar helg med upp mot sex timmar live kent. Igår fick jag höra Innan allting tar slut, och då började jag gråta för första gången på en konsert.
Jag har varit på upp mot trettio konserter och sett dom flesta av mina favoritartister, hört många låtar som har hjälpt mig genom jobbiga nätter och dagar, men aldrig fältt en riktig tår. Men när Innan allting tar slut började spelas kunde jag inte hålla mig. Tårarna blandades med svetten, mina ögon föll rakt ner i marken och jag bara snyftade med i texten. Ingen låt är lika signifikativ för hela min tonår som just den, och antagligen var det därför jag bara stod där och grät.
Bara jag tänker på det skiner jag upp i ett stort leende och känner hur klumpen i halsen bildas på nytt. Hoppas dom spelar den idag med, för det är nog det finaste konsertminne någonsin.
/ er david.

den 18e.
Hej. Bloggen uppdateras lite för sällan nu tycker jag. Men igår fick ni två nya dikter, enjoy. Den dåliga uppdateringen beror färmst på att jag har tillbringat två dygn utanför Annexet i väntan på kent. Idag blev det dock sovmorgon och frukost. Men vid fyra ska jag börja min resa in dit igen för att se kent en tredje gång. Underbart. Recensioner och tankar kommer efter måndagens konsert.
Hoppas ni har haft en lika underbar helg som jag har haft, och att ni värmer varandra när det är som kyligast där ute.
/ er david engelin.

den 15e.
ibland, eller rätt ofta för mig, hamnar jag i ett vägsjäl där jag måste välja mellan två människor. Ofta gäller det kärlek. Jag har nog aldrig ritkigt gjort rätt val. Eller jo, i våras gjorde jag det för första gången – helt klart. Nu är jag sådär jobbigt osäker mellan två igen…och det finns få saker som är så irriterande som just det. Hoppas jag väljer rätt den här gången.
I övrigt flyter mitt liv på rätt vanligt, min städerska pratar mer i mobil än städar, mina pengar försvinner lika snabbt som dom kommer och jag lär känna nytt folk hela tiden. Nu ska jag snart iväg.
Ha det underbart, och hoppas vi ses på kent.
/ er david.

den 14e.
Hejs.
just nu går livet uppochner. Som mycket annat.
Hoppas ni mår bra, åtminstone.
Tack

den 8e.
hej allesamans.
jag har varit långsam och dålig med att uppdatera här, förlåtförlåt.
snart är det kent, och det ska bli helt jävla underbart!
kent är sveriges bästa band. punkt.
idag skrev jag en ny dikt, den tycker jag om. hoppas ni gör detsamma, tack för att ni fortfarande finns.
/ er d.

den 7e.
hejhej.
hoppas allt är bra med er. snart är det kent, och ni är finast i världen.
tacktack.
om ni ser mig där säg gärna hej, och le lite smådumt.
back to work.
hej så länge
/ er d.

Den 6e.
Nu sitter jag här och är butter igen. Jag har nämligen glömt mitt skrivblock med alla fina nya dikter som jag tänkte visa er idag, som tack för att ni har varit så tålmodiga och snälla. Blocket ligger i mammas bil, som nu står i Solna där hon jobbar, så det suger lite.
En sak jag dock är oerhört glad över är det fantastiska besökarantal som jag hade igår, utan att göra något som helst väsen av mig förrän vid 21-tiden. Jag kollade siffrorna över veckan då jag varit borta, och det var väl ungefär som jag trodde, men igår var siffrorna över all förväntan. Tack för det, det värmer hur mycket som helst, särskilt nu när det är höst, att veta att ni vet att jag finns. Tack som fan.
Ni är Sveriges finaste.
/ er david e.

Den 5e. mest hemma.
Nu är jag hemma. Äntligen Hemma. Det känns skönt. Och kul.
Resan var underbar! Massa sol, bad och sånt kul. Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Kanske ska tacka, tack ”min vän”, det var jättesnällt att du ställde upp, jag älskar dig.
Där borta, där jag var, fanns det inga popflickor, det var lite tråkigt. För…jag tycker popflickor är söta. Men jag kom å andra sidan på hur mycket jag tycker om en viss brunbränd brunett. Henne ska jag få.
Har skrivit en hel del dikter också, och börjat skissa på två nya böcker dessutom. Framtiden ser ljus ut.
Nu ska jag sova, eller svara på alla meddelanden jag har fått.
/ er d.

Den 4e. Snart eftermiddag.
Hej. Columbus är en finfin låt att somna till. Yesh. David kommer hem imorgon. Då slipper ni mig. Ännu en dikt postad idag. Så. Trevlig läsning osv. Ta hand om er osv. 
Hejrå!
/davids vän 

Den 2a. Morgon.
Ta vara på solen! Alla ni som bor i Stockholm (jag vet inte hur det ser ut på andra håll i Sverige men här skiner den i alla fall). Ärligt talat. I ett helt halvår kommer vi behöva överleva med lampor och tända ljus. Ta vara på den nununu. Så. Det var bara det. + ny dikt. Hejrå!
/davids vän 

Den 1a. Morgon.
Ännu en dikt postad, för alla som inte märkt det. Hoppas ni njuter av era höstlov trots att det regnar och är mulet och grått och kallt och trist och läxorna vill begrava oss alla levande. Åtminstone mig.
Jag har verkligen ingen aning om vad jag ska skriva här. I alla fall. David kommer hem på måndag. 
/davids vän  

Den 30e. Morgon.
Hej allihopa. Eh. Eftersom david är bortrest nu har han bett mig posta några dikter åt honom. Så. Nu gör jag det. Första dikten postar jag nu: ”jag vill bara be”. 
Ha det nice!
/davids vän 

Den 29e. Morgon.
Hejsan. Nu åker jag snart snart till spanien, det ska bli härligt, men jag kommer sakna er. Bloggen kommer dock inte dö, som ni kanske läste här, utan en väldigt god vän kommer ta hand om den. Och kanske kanske även skriva sina egna små dagboksinlägg. Hoppas alla har det bra här hemma, och tar det lugnt med kärlek, hjärtan och sprit. Ni är bäst.
Tack och adjö.
/ er david engelin

Den 27e, 23.21
Jag kan vara uppe jättesent och vara jättecool och och och…skriva att mitt liv är hemskt och att ingen tycker om mig, och och att den första kärleken var den enda sanna, och att resten bara suger, och att jag saknar henne henne henne varje dag. Det skulle jag kunna skriva om varje dag – men jag tror inte ni hade tyckt om det.
Men. Jag är arg idag, för ingen verkar tycka om mig längre. Ungefär. Ibland för jag den känslan, som tur är bevisar någon snäll jävel mig alltid fel. Ungefär.
Men den första kärleken var faktiskt den enda sanna, faktiskt. Oj vad länge sen det var nu, man kanske skulle försöka igen med allt det där. Att försöka bli omtyckt, förståd och kär. Men jag vet inte, ingen skulle någonsin förstå.
/ er d. 10000ordnu

Den 27e, vid fem.
Nu blev det till sist friends som fick lite länkar och sin logga i min. Varför? Det säger sig självt. Jag har aldrig blivit mobbad själv, inte ordentligt, trots att jag inte är svensk i grund och botten, trots att jag skriver poesi, och trots att jag förmodligen är världens nördigaste. Men jag har själv mobbat i mina yngre dagar, och det skäms jag så oerhört mycket för. Om jag skulle kunna göra någonting ogjort i mitt liv skulle det nog vara just det. För jag inser nu hur jävla mycket jag har förtstört för andra människor, och andra har förstört för andra. Det värsta är att det fortfarande pågår runt om i Sverige. Liv förstörs innan man har fått sin första kyss, hela tonåren blir ett enda stort svart hål. Problemet kan förstås aldrig försvinna helt, dels för att i åldrarna innan puberteten så har många ett behov av bekräftelse, detta kan då göras i form av att mobba andra, och dels för att vi i samhället ofta slår dövörat till. Jag är en del av samhället, och jag skäms över både mig själv och andra i samhället som inte försöker göra någonting åt mobbningen. Därför försöker jag nu ge tillbaka en bråkdel av det jag gjorde när jag var yngre. Hoppas fler visar sitt öppna stöd för Friends och liknande organisationer, och att någon någon där ute vågar ringa Friends för att hjälpa en kompis, eller sig själv.
Ni är vackra.
/ david.

Den 27e.
Idag mår jag illa, och det gör ont i mitt huvud, så det suger. Å andra sidan börjar lovet idag, och det är inte helt fel. Egentligen har jag väl inte så mycket mer att säga här än just det. Har visserligen börjat att fundera på vad nästa månads ”Välgörenhets Reklam” som ska få pryda bloggen. Kanske blir det Friends, det skulle passa fint med ett av deras hjärtan ovanför mitt namn i bannern, och framförallt är det en bra stiftelse. Annars finns miljön på schemat och även fattigt folk i världen, svältande folk. Vi får se.
Har även tänkt lägga till en ”Citat Widget”, som egentligen är en text widget, men som jag skriver ett citat i. Kan kanske var kul läsning. I min tanke ska citaten vara lite från här och där i världen, låttexter, uttryck, vardagsprat, dikter eller bara något som man inte behöver tänka på. Det är en idé.
Nu mår jag hemskt illa, ska nog upp för att lägga mig framför TVn.
Ha det bra!
/ d. 

Den 24e.
Se mig se mig se mig, igen. Är trött på att hela bloggsverige skriker efter uppmärksamhet. Alla vill synas, vill visa sina åsikter, och allting inpakat med en bild på respektive författare och länkar till diverse modebloggar. Jag ser inget fel i att skriva en helt vanlig blogg, inte alls, men när folk gör reklam för denna gång på gång, dag in och dag ut, blir jag jar riktigt trött. Själv försöker jag akta mig för att göra reklam, utan istället försöker jag låta bloggens kvalité tala för sig själv. Undantag ges dock när jag har skrivit en recension eller någonting annat lite större som har med musik att göra.
På ett sätt kan jag förstå varför man vill göra reklam för sin egen sida, varför man vill visa hela världen var man står, å andra sidan tycker jag det är lite patetiskt. Om nu ingen kollar in en blogg, om nu ingen kommenterar efter ett halvårs bloggande, så är det inte för att du inte har synts tillräckligt, utan för att du inte har gjort en tilltalande sida.
En av dom viktigaste sakerna med den här bloggen för mig är att aldrig skylta med den, och personifiera mig med den. Den är bara en av många sidor inom mig, och borde alltså inte förknippas med hela mig. Att den dessutom nästan är unik i sitt slag gör mig väldigt stolt. En annan sak som gör mig stolt och som visar på att ”less is more” konceptet faktiskt fungerar är att jag skriver en poesiblogg som läses av relativt många per dag, men ändå är helt utan reklam. Från Maj har allting pekat rakt upp i besökarväg, vilket visar att ett starkt koncept kan stå på egna ben. Dessutom känns det smått overkligt, och i början helt otänkbart, att så pass många läser den just nu. Tack.
Nåja. Det var bara lite tankar, och lite självgodhet som jag kommer spy över om någon timme.
/ er david.

Den 23e.
Jag är jobbigt trött nu. Har mått illa i ungefär ett dygn och är i desperat behov av sömn. Ska nog faktiskt lägga mig i soffan och somna in. Nu är förresten allt mitt fiffel med alla kentbiljetter äntligen slut. Känns bra, och kul! För jag ska gå med Frida den 18e, det ska verkligen bli hur roligt som helst. Hon är en av få som tycker lika mycket om kent som jag, känns det som. Därför blir det extra underbart att få dela den upplevelsen med henne.
/ er jättetrötta och allmänt sorgsne småbarnspoet.

Den 22a.
Ja. Hej. Börjar närma mig 10 000 ord på den här sidan, det är en hel del ord. Helt sjukt att ni orkar läsa.
Inatt sov jag knappt alls, det var nog rätt dumt. För nu känner jag mig riktigt borta och huvudvärk är bara förnamnet. Ändå har jag varit relativt trevlig hela dagen, och knappt gjort någon ledsen. Huvudvärken till trots.
Jag vill att någonting ska hända i livet nu igen, så jag kan krossas och vara allmänt disträ igen, det var skönt. Vi får se.
Hej alla som läser, ni är det finaste jag har just nu.
/ er d.

Den 21a.
Saker jag har känner ångest inför, the list.
– Att posta en dikt jag skrev en gång.
– Att ringa ner till HotStuff och be dom om ursäkt för att jag bara skickade tillbaka en tröja, och dessutom be dom skicka tillbaka tröjan i en storlek mindre.
– Att få pengarna att räcka till.
– Att jag måste lyssna på Samtiden nio timmar till.
– Att jag sedan vill lyssna på Lasse Lindh, och ta upp mitt Hellman lyssnande igen.
– Att jag måste köpa ett par jeans.
– Att jag måste se till att träffa någon jag tycker om.
– Att åka ner till Göteborg.
– Att bygga klart min helvetes pop sida.

Så.
/ er d.


en störra folksamling. Det var kul. Ska nog hitta klippet i helgen, så får ni se hur jag låter och ser ut. Eller snarare, hur jag lät och såg ut på ”Alla hjärtans dag 2005”.
/ er d.

Den 20e, ännu lite senare.
Jag tror alltid att den senaste dikten blir den sista, tror aldrig att jag kan hitta samma känsla igen. Men hitills har det gått bra att komma tillbaka efter varje misslyckande.
Har kommit på att jag varje månad ska köra något slags välgörenhetstema på bloggen, i stil med nuvarande rosabandet. Vi får se hur det går med det, förhoppningsvis är det en idé som blir till verklighet, för en gångs skull.
/ er d.

Den 20e, lite senare.
Nu ligger den där hardtjafs dikten uppe. Vet inte varför jag har fastnat för den. Den är inte särkilt bra, eller genomtänkt. Men den känns ändå. Den beskriver en hel jävla sommar så exakt och ärligt, kanske är det därför jag har den i bakhuvudet ständigt och jämt. Nu har jag snyggat till den lite, men lät det mesta vara kvar. Tycker den blev helt okej, och ännu lite ärligare. Äh. Det är hursom helst min favoritdikt, och den enda jag läser, då gärna i orginalform, mest för att aldrig glömma hur det känndes då.
Nu är det snart dags för sömn.
/ er nostalgiske d.

Den 20e, natt.
Sitter här å funderar på att skriva en liten dikt om mig själv. Men jag vet inte om det blir så. Kanske börjar på en novell istället.
Heh. Totalt har jag nu fått 500 kommentarer, hälften av dom antar jag dock är mina, eftersom jag har svarat på i princip varje, så låt oss säga 250 istället. I david-mått räknat är det inte så illa, det är faktiskt rätt bra. Att dessutom många många av dom är positiva kommentarer gör även det gott för mitt hjärta. Det värmer alltid att höra från er ska ni veta, utan er skulle kag nog inte skriva lika mycket, och förmodligen inte våga skriva alls publikt. Men nu gör jag det, och ni verkar göra det, så jag fortsätter med det tills någon av oss tröttnar, deal?
Tänker förövrigt posta en riktigt hardcore d.-dikt nu snart, den som känner igen den vet lite för mycket – på gott och ont. Den som vet vilken det är får en tia av mig, och kanske en puss.
/ er d.

Den 18e, kväll
Alla lever med saknad, i större eller mindre skala, tror jag. Eller vill jag gärna tro. Det får en att känna sig lite mindre ensam. Känns bättre om man är fler som är ensama, än om man skullev vara ensam själv. Jag saknar folk lite hit och dit. Mest för att dom jag saknar en gång lyste upp min vardag. I stort och smått.
Som idag, då saknade jag Jessica som fan. Inte för att hon har försvunnit ur mitt liv eller på något annat sätt har tagit avstånd från mig, utan bara för att hon inte var i skolan. Det saknades någonting, och det var hon som saknades. Hon lysser alltid upp vilken annan dag som helst för mig. Oavsett hur jag mår så är det alltid skönt att komma till skolan, för jag vet att om hon är där försvinenr all skit på nolltid. Det är en trygghet, och även lyx, som jag får leva utan när hon nu har APU. Usch. Men det får gå ändå.
På tal om saknad, ensamhet och Jessica, så är det läskigt hur mycket man börjar sakna någon så fort den försvinner. Man märker på något sätt vad som fanns där innan, eftersom det inte finns längre. Blir ett hål, en frånvaro och distraktion i en annars så fin vardag. Som Jessica just nu. Som Kristian på heltid. Som kärleken i livet. Och kanske livet i döden. Men inte tvärtom, inte än.
Tack för att du alltid lyser Jessica.
/ er d.

Den 18e, natt.
Hej. Jag mår skit. Så är det verkligen. Det kan ni säkert lista ut om ni läser lite mellan kent recensionerna visserligen, men kändes bra att få det sagt. Få det förtydligat. Igår var jag åtminstone på kent signeringen, det var jättefint. Jocke log mot mig, tror jag, och signerade snällt mitt favorit skrivhäfte. Det är svart. Nu har den en silver Jocke touch. Jag var riktigt lycklig för stunden och ramlade med orden ordentligt när jag försökte få fram att han var den största i sitt slag. Följden av allting blev hursom detta, en uppesittarnatt. Och två dikter till följd av det.
Två rätt mörka dikter. Usch.
Världen har blivit så jävla mörk, ensam, kall, stängd, bortkopplad, svår och helt svart. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till för att ta mig ur allt. Så jag skriver istället. Skriver tills jag dör. Eller blir räddad av någon snäll.
Någon snäll. Någon som bryr sig om mig, utan att tycka synd om mig. Bara någon bryr sig.
Nu ska jag sova en stund, det är tanken.
/ er d.

Den 15e.
Snart känner jag mig redo att recensera ”Samtiden”. Snart.
Det står och väger mellan det sämsta sedan Panic!, och det bästa sedan Isola. Men imorgon är jag redo.
/er david.

Den 14e.
Tillbaka till samtiden blir bara bättre och bättre. Tack som fan.
Idag är verkligen en sån där dag ingenting alls händer, men det är rätt mys ändå.
Förresten, om man nu är riktigt david engelin hardcore, som jag vet att några är, så kan det vara kul/intressant/bra att kolla in dikternas url-adress. I avslutningen står det diktens ursprungliga titel. Det händer ofta att dom döps om, men i url fältet står alltså det första namnet. Tänkte att det kunde vara kul att veta. Ha det bra!
/ er d.

Den 13e dagen i den 10e månaden i den 2007 året sedan kristus föddes och vår tid blev till
Nu har jag lyssnat på kent så mycket att jag nästan inte har någonting annat i huvudet. Ensamast i Sverige får mig till tårar.
Och jag orkar inte vara jag längre. Men det är bra, för jag hatar ändå mig själv.
Minns alla pinsamt fånig förhållanden, alla små pinsama tårar som aldrig kom. Fan.
Jag vill känna mig kär igen. Känns som om det var tusen år sedan nu. Fast det bara var några veckor sen. Men..jag menar..kär på riktigt.
Så man inte kan sova för man är så sjukt kär. Bestatt.
Det var snart tre år sedan. Such fool.
/d.

Den 12. kent.
Hej.
kent.
lyssna mer..
Hejdå <3
/ d.

Den 12e, natt
Jag ska inte hata wanna-be-kentare
Jag ska inte hata wanna-be-kentare
Jag ska inte hata wanna-be-kentare
Jag ska inte hata wanna-be-kentare
…men oj vad arg jag blir när folk påstår sig älska kent, dö för kent, och dessutom ladda ner albumet.
Bäst för er att ni köper alla skivor, och inte citerar Jocke fel. Annars kommer jag slå er, en efter en.
Natti.
/ d.

Den 11e.
Hejsan. Folk.
Sitter på min pappas jobb och undrar hur allting kommer bli. Det faller lite regn utanför, och hösten är verkligen här. Snart även vintern. Och isen. Och kylan.
Förresten åker jag bort en vecka om några veckor. Har lite planer på att låta er få återse gamla dikter ur min förra blogg då. Om jag inte har lust att skriva nya. Nåja, det kommer när det kommer.
Imorgon är det dags för ”Samtiden”, och jag kommer inte kunna somna inatt.
/ er d.

Den 10e.
Hej!
Idag har jag passerat 10.000 träffar här. Jag vet inte om det är särskilt bra, eller ett tecken på att jag gör någonting rätt. Anyhow, länka gärna hit så kanske jag få 100.000 träffar innan jag dör.
FÖRRESTEN. NI FÅR EN SVERIGES FÖRSTA KENT RECENSION HÄRHÄRHÄR. PÅ FREDAG. Om man räknar bort dom där fåniga låtrecensionerna skittidningarna gjorde när dom fick höra den en gång. Jag får alltså skivan på fredag, och då kommer en liten recension, som kommer vara lite speciell. Håll ögonen öppna.
Puss på er.
/er d.

Den 9e.
Som ni kanske har märkt har det dykt upp lite länkar till Rosa Bandet hemsidor. Klicka och ta in informationen – det är bra för alla. Varför har nu David blivit så pepp på att fylla sin blogg med massa Rosa Bandet saker? Ni vet svaret, eller ett av många åtminstone. Självklart är det för att jag tycfker alla kan göra sitt för att hjälpa så många som möjligt med denna jobbiga sjukdom. Men också för att jag insåg att jag har ett visst socialt- och samhällsanvsar. Visst, den är inte stor den här bloggen, men jag vill försöka påverka så många som möjligt. Genom att lägga ut lite info här kanske jag kan hjälpa någon, eller många. Det skulle vara fint.
  Hoppas ni köper ett Rosa Band åtminstone, det tjänar alla på.
/ er d.

Den 9e.
Ledsen för det lilla avbrottet i bloggen, men jag har haft massa för mig och inte riktigt haft tid. Men nu har jag det så: hej!
Skrev en dikt idag, den blev helt okej.
Ska skriva en till ikväll är tanken, i tanken.
I övrigt är jag trött på allt och alla, nästan.
Förresten…fick ett jättegulligt PM från Hanna, tack för det, det gjorde min dag! Ska svara nu.
/ er d.

Den 7e.
Hejsan. Snart ska jag spela min första innebandymatch på ungefär ett halvår, det ska bli skönt. Och kul. Hursom.
Som någon kanske märkt är headern lite annorlunda idag, en rosa liten linje har lagts till, varför? Jo för att på något litet sätt stödja, och uppmärksamma er, och mig, om Bröstcancer. Självklart är en rosa liten rand inte världens grej, men kanske hjälper det er att öpnna ögonen lite mer och donera en slant. Det ska jag göra.
Så för att påminna er om bröstcancerfonden ligger det alltså ett rosaband på min blogg. Det är åtminstone något. En större satsning kommer att ske inom just det området, mer om det lite senare idag, eller imorgon.
Ha en bra dag!
/ er d.

Den 5e…dagskifte från den 4e.
Kom på hur mycket jag tycker om min lilla kompis Jessica. Hon är bra att ha.
Jag tror aldrig att jag har träffat någon som är så lik mig, men ändå är så pass olik. Det låter som kliché, jag vet, men det är verkligen så. Hon är en av få jag faktiskt vågar vara mig själv med, och en av ännu färre jag känner mig helt trygg med. Hon är söt. Dessutom kallas hon Barney, och Jerry, och Henry, och det är som på sexårs. Fast det sista kallas hon inte…fast det var rätt bra.
Jag klippteklippteklippte mig igår, det blev som vanligt, fast mindre – nöjd. I helgen ska jag äta pankakor med Shaniboi. Och lite mer folk. Typ bandet och min lillebror, Mattias kommer säkert också.
/d. 

Den 3e, kvällning
Hejhej.
Jag startade ju en Metroblogg. Eftersom man kunde tjäna pengar där. När jag insåg vad jag hade gjort stängde jag ner skiten. Helt.
Usch.
Nej jag trivs bättre här. Känns mer tryggt, och mycket finare.
…nu var det nåt smart jag tänkte skriva…igen, men jag tappade det helt./
/d.

Den 3e
Ibland funderar jag på att lägga ner den här bloggen. Dels för att jag är så dålig, och dels för att jag bara skadar folk med den. Jag känner sakta men säkert hur dikter kommer för nära och oavsiktiligt gör illa folk som står mig nära. Så ska det inte vara. Men eftersom att skriva är det enda som ger mig någorlunda stimulans så kommer jag fortsätta, tills jag dör. Som jag har lovat så många.
Förresten, om någon vill sammanställa en liten diktsamling åt mig på ett 20-tal av mina ”bästa” dikter så får ni gärna kontakta mig här på bloggen. Det skulle behövas väldigt väldigt mycket. En liten belöning utlovas givetvis.
/ er david.

Den 2a. 21 nånting.
Hejhej.
Idag har jag huvudvärk.
Det gör ont.
En väldigt tråkig sak hände idag. Min mamma blev påkörd av en bil, i sin bil. Som tur var blev ingen av dom allvarligt skadad. Jag och min syster bakade lite chokladbollar till henne och tröstade så gott vi kunde. Det var rätt mysigt att spendera lite mer tid med henne än vanligt. Men förstås mycket sorgligt att se henne ledsen och nedstämd.
Det är något visst med att se sina föräldrar nere, det drar ner en själv – ordentligt. Nu när jag tänekr efter är det bland det värsta som finns. Usch. Nåja, hoppas mamma blir bättre, vilket hon kommer bli!
Läste en blogg för ett litet tag sedan där en tjej skildrade och beskrev hur jag gjorde slut med henne, det var lite udda tycker jag. Att skriva det alltså. Det måste få finnas en privatlinje mellan livet, verkligeheten och bloggandet. I just detta fall är det extra sjukt, dels för att hon vinklar det hela på ett rätt udda sätt, mot vad det egentligen var, och dels för att det handlar om någonting så laddat. Mycket okänsligt av henne och dumt, enligt mig.
/ er d.

Jag har tappat räkningen, men den 2a? Det är mörkt ute, så det är nog natt.
Hejhejhej.
Idag har det varit en rätt likgiltig dag. Mycket trist.
Men jag ordnade lite så The Practically Impossibles äntligen får låna en liten studio. Kulkul. Får se när vi/dom kommer igång med inspelningarna. Idag har det förresten blivit höst – på gott och ont.
Dessutom får jag massa små tankebilder och dagdrömmar om hur allting kunde ha varit, jag vet att det är dumt och slöseri på enegri, men sån är jag.
Jag har märkt att ni har märkt att jag skriver rätt bra, stort tack till allt beröm, det värmer. Som jag brukar säga. Imorgon, eller idag egentligen, börjar jag jobbigt sent, 13.45. Skönt med sömn å ena sidan, jobbigt att … jaha, jag glömmde vad som var så dåligt med det. Synd. Det var säkert någonting smart – nehej!
Den senaste tiden har jag kommit på mig själv med att inte koncentrera mig…känns inte så bra. Faller liksom bort från omvärlden och placerar inte mig i någon slags egen box där jag är säker. Men inte lycklig. Känns inte så bra som sagt.
Nu ska jag testa en kul sak som jag inte har testat. Faktum är att WordPress svämmar över att funktioner som jag inte har testat. Here goes:

Det gick ju fint.
Nu ska jag sova länge.
/er d.

Den 29e, runt 02.40.
Allting måste försvinna. Alltalltallt.
Jag tog ett bad för några timmar sedan, det var så skönt. Märkilgt underskattat.
Jag vill förövrigt inte riktigt vakna imorgon, och inte i övermorgon heller för den delen. Vid närmare eftertanke vet jag inte när jag vill vakna. Kanske när alla tankar har tagit slut, kanske då nån gång. Fan.
Idag satt jag på lektion och bara ville bort, det lustiga är att jag inte ens vet var jag vill, bara någonstans, bort bort bort. Alla känner säkert så, men jag menar det.
Kärlek förändrar mig på så många sätt. Nu sitter jag mest helt tom i ögonen och undrar vad som hände. För ett tag sedan fanns det en viss glimt och ett sken av hopp i samma ögon. Tiden går snabbt när man har roligt, och långsamt när den svider. Idag stod jag på perrongen och dagdrömmde lite om att hon bara kom, och att hon på något jävla sätt hade listat ut att jag just väntade på henne. Men nej. Sånt händer inte riktigt någonsin.
Jessica påpekade idag mycket insiktsfullt att det inte finns några helkroppsbilder på mig i min bilddagbok, och knappt bilder på mig. Mycket riktigt visade sig detta stämma. Personligen har jag ingenting emot att inte ha bilder på mig själv där, dels för att jag skäms över min kropp, mitt ansikte och hela konceptet av dumhet som ligger över mig, och dels för att det krävs en annan fotograf för att ta bilderna. Och jag vill inte be någon, ens om jag är med någon kompis med kamera, att fota mig. För jag vet att jag kommer må dåligt över skiten.
Hursom.
Jessica är god.
Her Majesty är också god.
Precis som Korpen Innebandyn som börjar nästa vecka. 
Jag borde sova nu.
Men inte vakna.
/d.

Den 28e
28e. För mig är det pengadag, och denna dag blev det en ny jacka. Den tycker jag om.
Vecka som har gått har varit den bästa första halva på mycket länge, och den sämsta sista halva på lika länge. Så det suger.
Ibland får jag för mig att jag ska tjäna pengar på det här bloggeländet, vi får se hur det går med det. Jag menar, när jag ändå sitter här och skriver kan jag lika gärna dra in lite pengar. Nåja.
Nog om pengar.
Idag fick jag en inbjudan till ”kent exclusive album launch”. Det ska bli kul om jag kan komma iväg.
I helgen blir det Lasse Lindh för min del, någon annan som ska se honom?

/d.

Den 27e
Det värsta som finns är såna där som först läser en gratistidning, och sedan stoppar ner den i väskan. Det finns fan få saker som är så irriterande.
Scenario: Du sitter på tåget/bussen/vad som helst, framför dig sitter en sur tant med första sidan uppkörd i ansiktet på dig. Förstasidor brukar oftast locka in till mer läsande, så du blir intresserad av att läsa vad som står i tidningen. Efter tio långsama minuters väntat så är tanten äntligen klar. Och som alla andra förväntar du dig att tantet fint lägger ifrån sig tidningen för andra passagerare.
Men Nej!
Istället viker hon ihop den och stoppar ner den i sin lilla väska, och sedan, detta är nästan obligatoriskt, drar upp en annan av gratistidninganra som cirklurerar runt i kollektivtrafiken. Dumma tant.
Ibland, eller oftast, så tror  jag inte att folk förstår när jag skämtar. Det är lite sorgligt. Folk har fått en bild av mig att jag hatar det mesta, men det är åt helvete fel. Det mesta jag påstår mig hata hatar jag mest för att få någon slags vag reaktion. Som ett sätt att skapa en motpool. Få verkar förstå det. Kanske det är jag som är dålig på att skämta.
Anyhow.
Idag lyssnade jag lite på den smått fantastiska ”Underground”. Tänkte att det skulle vara en fin låt om man hade någon.

/d. som i david, diskmaskin och denise.  

Den 26e lite senare
Hejhejhejhej.
Det är märkligt hur kärlek och ditker hänger ihop.
Till min förra kärlek skrev jag inte en enda, den dessförinnan någon enstaka. Det vore kul att se vem som jag har skrivit mest om, någonsin.
MItt vanliga msn fungerar inte så jag kör på den gamla gamla versionen där det låter som två små bongotrummor någon vill säga nåt till mig. Det suger lite.
/ er d.

Den..26e?
Jävla skitdag hursom.
Låg uppe till två eller nåt liknande för att mina dumma äckel mobil inte hade någon täckning. Och eftersom jag har så livsviktiga saker för mig på nätterna var sömn givetvis inget alternativ.
Hatar den här tomma jävla känslan som kommer när allting är nattsvart. Känns som om hjärtat är gjort av is, och allting bara är skit. Samtidigt försöker någon ta sig in i mitt liv igen, en annan vill komma in för första gången, men jag bryr mig inte ett skit om någon av er två. Jag lägger allt krut på en annan just nu. Så jag är tillfälligt nedstängd. Eller något annat klichéartat.
Imorgon är det torsdag.
Torsdag är den värsta dagen på en vecka. Helt klart.
Jag måste städa mitt rum.
Jag går heldag.
Jag får ångest eftersom jag måste göra saker innan helgen.
Jag vill bara försvinna eftersom idag kommer vara den värsta dagen på länge, imorgon.
Anyhow. Den nya dikten som kom upp idag är inte bra. Jag vet. Men sista stycket är lite smågulligt och gör ont att läsa. Så kanske det är nåt.
Första stycket gör också ont. Fast är inte lika bra skrivet. Tycker jag.
Puss. Och hej.
Förlåt. /d.

Den 25e, efter skolan, efter eftermiddagen, innan middagen
Ännu en dag flyger förbi.
Idag var, är, en bra dag.
Fick tid att fundera lite över det här med musik idag också. Och kom på att jag måste göra klar min jättefula sida nån gång. Ska nog sätta mig ner med hela skiten nu.
Puss! Er, d.

Den 24e.
Hej.
Nej.
Alldeles nyss blev jag lite trött. Hatar Facebook. Hatar Friends Request. Eller nej, det sista hatar jag inte. För det behöver jag inte svara på. Vanliga Communitys har förfrågnigar, Facebook har helt skippat den delen. Så titt som tätt trillar det in ett mail om att någon nu är min vän där, på den där blåa sidan. Som ni ser orkar jag inte läsa mina mail längre, dom retar mest bara upp mig. Och visst, såklart man ska ha massa vänner på Facebook, och visst det är väl jättekul att någon av mina MSN kontakter får mig i sin samling. Men det stör mig ändå att sån skit tar upp min mailbox.
På den andra bilden är någonting lika patetiskt, fast det ligger i min skräppost. Någonting som heter Netlog, och några som vill vara min vän. Jag är precis lika ointresserad. Faktum är att jag aldrig har hört om sidan. Och här ligger problemet, jag har varken Facebook eller Netlog, så varför i hela jävla friden skulle det vara intressant för mig att få mail från dom? Låt mig vara.
Tack till alla kommentarmail dock, det uppskattas. Ni är fina

/d.Den 22a, mitt i natten, nästan
Isola är den bästa skivan, någonsin, eller åtminstone som jag har hört. Kanske inte rent låtmässigt, men som helhet är den svårtslagen. Om man skulle plocka isär Isola skulle inte ltåarna klara sig länge, men tillsamans blir ljudbilden helt underbar. Dessutom är det den perfekta plattan att lyssna på när man går själv genom natten. Helt underbar.
Undrar om folk kommer komma ihåg mig.
/d.

Den 20e, natt
Vissa är så patetiska. Jag är en av dom, såklart. Men många med mig. Jag blev idag, på riktigt. Det var ett tag sedan, ett riktigt bra tag sen. Imorgon börjar jag ett. Det tycker jag är bra, för då kan jag sova lite extra. Det behövs.
Förresten, innan jag glömmer det, ni vet hur jag säger att jag inte bryr mig om hur många som läser den här bloggen? Ja, nej, kanske? Hursom så gör jag det. Jag bryr mig som fan om er.
Siffrorna bryr jag mig inte om, inte alls. Men ni som döljer er bakom siffrorna, ni ska ha en eloge för att ni lika tappert varje dag tittar förbi. Det är ta mig fan det största tack jag någonsin fått – ja, jag blir rörd. Tack för att ni förgyller min tid.
Ibland tror jag att jag kan lyckas med att vara helt unik, utan att sticka ut. Jag tror jag kan lyckas. Fast det kommer säkert att ta en livstid att lyckas med, men det är det nog värt.
Nåja. Nu ska jag sova. Som jag alltid ska.
Tack, er; d. Den 19e, kväll.
Hej. Idag ska jag sluta vara sådär otroligt jobbig äcklig vidrig etc. etc.. Jag har fått nog, och vill tillbaka till då jag var nöjd. Fast nöjd blir jag aldrig. Men nåt åt det hållet.
Har väl funnit någon slags livsharmoni.
Stort tack till alla som under senaste veckorna har gnällt på mig, lovely.
/ddddd.

Den 18e nåt.
Okej hej.
Alla som är besvikna på kent’s singel eftersom den inte låter ”kent” måste gå i ide. Jag menar, vad har någonsin låtit ”kent”? Kent, precis som alla andra band, utvecklas med tiden. Så att påstå att Ingenting inte låter ”kent” är rent å helvete fel.
Singeln är fet. Punkt. Den 15, något senare
Har just varit ute med min lilla hund. Det märktes verkligen att hösten har kommit, vinden blåste både uppåt och nedåt, bladen virrvlade och jag började funderar på var jag var fär ett år sedan. Eller kanske inte exakt var jag var, utan snarare hur jag levde då. Vilka jag höll nära, vilka jag höll på avstånd, och kanske mest – vem jag var. Mycket har hänt på ett år, så mycket kan jag lova. Och ännu mer kommer hända om ytterligare ett år. Skönt med lite friska vindar.
Sen tänkte jag lite på det här med hur mycket meddelanden jag skickar ut varje dag. I snitt sjutio till hundra sms, säkert tio till tjugo mail, gästboksinlägg, forumposter etcetra, och kanske runt trettio msn konversioner per dag. Totalt blir det ungeför etthundrafemtio interaktiva meddelanden/konversioner per dag, och det är egentligen helt sjukt.
En annan sjuk sak är att besökar antalet här på bloggen bara växer och växer. I september nu har jag haft lika många besök som i hela augusti, och i augusti hade jag dubbelt så många som i juli. Det är sjukt. Men tillika kul. Det jag är mest stolt över är att jag har lyckats undvika hybris och annan typ av övermod. Bloggen blir större besöksmässigt, men fortfarande lika liten inuti, det känns riktigt bra.
/ er d.

Den 15e, nån gång
Hej. Jag har inte lyssnat på ingenting än. Det är jobbigt.
Imorgon ska jag på Lasse Lindh grejen, vet inte om jag har lust. Vi får se.
Igår var en bra dag. Träffade Sofia å fikade lite, trevligt! Träffade Shan å hanse band också, även det trevligt! Tyvärr så var jag tvungen att plugga hela kvällen, vilket sög.
/8D

Den 14e, morgon
Nu sitter jag här med mitt kaffe. Som jag verkar ha gjort helt fel. Det smakar vatten, men jag dricker ändå. Lyssnar på Bright Eyes, det är så vackert att jag nästan fäller en tår. Igår var den sämsta dagen på länge. Och natten var kanske ännu värre. Hoppas denna fredag blir aningen bättre.
Den som lever får se.
/ er david.

Den 13e, kalltid
Usch. Så många flickor man har skadat.
Jag är ful. Otrevlig. Och allt sånt. Ändå.
Hur lyckas jag? Är jag verkligen så självisk?
/e.Den 13e, en stund efter skolan
Idag har det varit en väldigt bra dag. Undrar om det var för att jag började med att dricka kaffe. Kanske ska börja med det. Min pappa gör det, fast han dricker mycket, och jobbar mycket. Undrar om det är bra eller inte. Jag tycker om min pappa. Han gör mig stolt. Han har tagit sig någonstans, kämpat sig upp och på vägen fått en väldigt fin världsbild. Det känns knappt som att han har några fördomar, knappt att det finns någon elakhet. Eller så håller han allting inne. Jag ska bli som han.
Elin Ås i min klass är snäll och trevlig. Henne tycker jag också om. Lite mer så vill jag också bli. Jessica är också jättesnäll och hur cool som helst, henne ska jag bli lite mer som. Kanske blir en bättre människa då. Ett plus ett blir två.
Fick en gullig liten kommentar idag om att alla popare vill ha en sån där hemsida, en sån där hemsida jag har lagt på is. Igår fick jag ett Sms från k. också. Min pappa har jobbat och slitit för att komma till den plats han är nu. Dessa tre små signaler ser jag som ett stort tecken – nämligen att börjar jobba på min älskade lilla sida. Igen.
Det ska bli så kul. Så, just nu ska jag smälla upp Dreamweaver och börja småkoda lite.IDAG FICK JAG MIN NYA IPOD, VILKET BETYDER ATT JAG SLIPPER ANVÄNDA MIN ÄLSKADE MOBIL SOM MUSIKSPELARE. TACK APPLE!
/er d.
Den 12, efter skolan
Idag har jag lite för mycket fritid, igen. Som nästan alltid, och då som vanligt, kommer jag på saker jag ogillar.
1. Folk som samlar på sig kändisars telefonnummer och sedan ringer ett sekund långt fnissigt samtal, för att sedan lägga nu. Detta är fan inte okej. Om jag skulle bli utsatt för det skulle jag typ…för det första bli livrädd, och för det andra alrtidg någonsin ge ut mitt mobilnummer. Visst om båda har träffats, och pratat lite smått, då kan det vara okej att slå en pling eller skicka ett sms, men annars är det bara personkränkande. Tycker jag åtminstone.
2. Muiskmobiler borde brinna. Jag hatar musikmobiler av alla dess slag. Själv har jag en, som jag faktiskt använder som just musikmobil. Det fungerar inte alls. Batterietiden halveras, ljudkvalitén är skit och interfacet är ren skit.
En sak som skulle vara vettig var om det skulle gå att söka på låtar genom knappsatsen, ni vet som man söker kontakter och annat i mobilen, men nej! Det är inte möjligt, åtminstone inte på min SonyEricsson. Så det är bara en helt sjukt dålig musikspelare.
Anledningen till att jag använder den är att det trots allt är det bästa alternativet, mycket sorgligt – jag vet. Men i början av nästa vecka kommer min efterlängtade nya iPod. Det kommer att bli den bästa av dagar.
Kristians låt ”Bara Utifall” är en av världens bästa, faktiskt.
/d.  
Den 11e september
Hej hej hallå dagboken!
Idag var det 17 år sedan jag kom till Sverige. Puss på det!
Eller skål för det kanske.
Undrar hur livet hade sett ut där borta, i Colombia, undrar om det hade varit bra.
Antagligen hade det varit bra – ungeför som här, fast på Spanska, och med mycket bmindre tak över huvudet. Och med mycket färre måltider. Fast ungefär samma vikt.
Det är lustigt hur allting blir, hur allting ändå är styrt.
På ett sätt kan jag tycka synd om alla stackare som måste stå ut med mig, och genom åren råkat ut för mig. Förlåt för det.
På ett annat är jag jävligt stolt öve att bara leva här. Bara vara.
Tack till er.
Och tack till mamma och pappa, förstås. Tack och förlåt.
/ er d. 
Den 11e september
Hejhej, hemkst mycket fel.
Ni har kanske läst mina recensioner från helgens spelningar, så jag tänker inte älta det mer. Förutom att Kristian skrev ”Till poeten David E.” på min Körsbärsaaffich. Och det gjorde mig så lycklig. Dels för att det visar att han åtminstone har varit här inne och läst någon dikt, och dels för att han är en av sveriges bästa textförfattare, enligt mig. Så det gjorde mig glad. Förstås.
Nu sitter jag bara och lyssnar på Bacon, som är en fantastiskt bra låt. Faktiskt en fantastisk låt, kanske den bästa till nya skivan. Älskar den så, och eftersom jag är snål dum och alldeles för egoistsik tänker jag inte skicka den till _någon_ kanske till Peter eftersom han har hjälp mig så mycket. Hursom.
Kul att så många har börjat läsa och kommentera, det uppskattas av lilla d. Funderar på att hälsa någon…hej sofia. och hej roujan. och hej valentina. hejhejhej.
och förlåt linnea.
/ bara er d.
HÅKANDAG!
Okokok, Go!
Drog igång Kom igen Lena. Nu är jag på gång – bigtime!
RamlarLenaGullbergskajVänmedenbilMidsommarGöteborgUppsnärjdGårdakvarnarKlubbland
NU KAN DU FÅ MIG SÅ LÄTT
VAD FOLK ÄN SÄGER,
OM MIG.
Imorgon kickar jag alltså igång min konserthöst, och detta är en liten liten tävling. Den som har gjjort den bästa konserten när hösten är slut vinner en liten sak. Håkan sätter ribban imorgon.
Förhandstipset är dock Kristian.
Hursom. HÅKAN!
vem kysste elin,
bakom ryggen på marie?
/ er d.
Den 8e, natt. Natten till den 8e alltså.
Okejokej.
Om några timmar är det dags att gå upp för att dra in till Grönan. Lovely?
Javisst!
Tyvärr är jag inte alls så taggad på Håkan som jag var förra året. Jag har väl växt ifrån honom antar jag. Dessutom skriver han rätt tråkiga texter. Men det är ändå, trots allt, Håkan Hellström. Och…ja. Mer behöver jag egentligen inte säga för att ni ska förstå att det kommer bli en superkväll imorgon.
Såhär sent på natten brukar jag hitta saker jag stör mig på.
1. Folk som säger djup, djupt, eller djupare.
Jag hatar att bli kallad djup, eller när någon annan påstår att han/hon är djup. Det liksom skär i mina öron, som en svordom. För. Fan, den som ”är djup” måste vara det största jävla miffot på planeten. Nej. Förlåt, det menade jag verkligen inte. Men jag kan ändå inte se det fina i att vara ”djup”. Är man ”djup” om man kan förstå vad en dikt handlar om? Nej! Det handlar för fan bara om hur mycket tankeverksamhet man orkar med. Inget annat. Och jag, som skribent, om jag skriver någonting som har två meningar, är jag djup då? Nej! Jag har bara tänkt till lite, om ens det.
Att vara djup ses som någonting bra idag, som någonting stort. För mig är det bara bullshit, för om man nu är ”djup” så innebär det att man måste sitta och tänka länge innan man inser nåt. Och även verkligen försöka analysera varje ord…ochoch..jag vete fan. Det ska inte behöva vara jättegenomtänkt, DET SKA BARA KOMMA FRÅN HJÄRTAT! Av sig själv. Inget djup, bara hjärtat. Blod. Erfarenhet. Inget tjafs. Har börjat tycka det är pinsamt med människor som påstår saker är djupa, eller ännu värre, folk som påstår att någonting som folk klassar som ”djupt” är, håll i er, ”odjupt”.
Fan. Idioti. Fast jag har säkert fel.
2. Folk som klipper jättejättejättefult i Photoshop. Det ser bara för fult ut, jag får nästan skavsår.
3. Folk som anser att jag har blivit ”känd”. Nej nej, och åter nej. Jag är okänd och dum. Tro mig. Och om ni ser mig på stan och känner er jätteglada över det, säg åtminstone hej, annars blir jag ledsen. Men, ta helst inga kort. Tack. Jag tycker om er jättemycket!
Trots att ni inte får se mig som känd.
För. Det är jag verkligen inte.Men efter regn kommer sol.
1. Jag tycker om er som påstår att jag är en stor jävla diva. Tack. Sånt behövs för att hålla balansen intakt.
2. Jag tycker om alla som läser här. Och att mina kära släktingar tittar in här titt som tätt.
3. Att jag känner mig ensam.Förlåt om jag gjorde någon ledsen i ögat – det var aldrig min avsikt.
Ta allt jag skriver i mina listor med en nypa salt, för…jag tycker inte om dom speciellt mycket.
/er, och föralltid er, david.
Den sjätte, nånting.
Hejhejhej.
Jag har världens huvudvärk.
Jag har det ofta nu förtiden. Kanske behöver glasögon – det vore fräckt.
Idag fick jag hem 20 Kristian afficher, dom är så fina! Och nu är det helg, superhelg!
Vad som gäller:
HÅKAN
KRISTIAN
KRISTIAN.
Så, om ni ska dit, säg hej. Annars blir jag jättetvär.
/ d. 
Den 5e.
Den där småäckliga känslan har lagt sig nu, och jag mår bästan bra. Funderar nästan på att köpa mobilen, skulle nästan nästan vara värt det. Frågan är bara var jag ska få mina fyratusen ifrån. Kent är kent igen, och jag ser grymt mycket framemot deras höst line-up.
Dessutom har jag varit Nintendo fan-boy sedan barnsben så jag är rätt van och härdad av mottångar och perosnliga besvikelser – i slutändan har Nintendo ändå alltid fattat rätt beslut, hoppas det även är så med kent. Ni som aldrig har varit riktiga nördar förstår kanske inte men det hela handlar om att Nintendo gång på gång svek sina fans genom att lansera, vad vi tyckte var skitprylar i början. Efter ett tag visade det sig, oftast, dock vara riktigt bra saker. Och vipps, idag står Nintendo högst på TV-spelshimlen. Det gör mig glad och stolt, hoppas kent står kvar där dom står, med eller utan mobil.Jag älskar för övrigt mina två senaste dikter, ingen annan verkar göra det, men jag gör det lite extra mycket åt er.
Tyvärr fick jag ingen ”Vill ha dig” singel i brevlådan idag, så recensionen får vänta någon dag.
/er hängivne d.Den 4e, igenigen
Glömde nästan. Imorgon kommer den slutgiltiga Recensionen av Kristians singelsläpp. Det jag har hört har varit underbart! Mer om det imorgon.
/ er d.Den 4e, lite senare
Okej okej. Nu har den första vågen av ilska, besvikelse och sånt lagt sig. Dom fick säkert ett jättefint erbjudande från SonyEricsson. Som antagligen ingen männsika skulle kunnat tacka nej till. Men ändå. Jag tycker allting känns lite småfalskt.
Tänker bara blunda för det som har hänt och låtsas som ingenting, om någon tar upp ämnet när ajg är med komemr jag bli ledsen. Förnekelse.
Hoppas kentarna la pengarna på något vettigt åtminstone.
Fan för kent.
/d.Den 4e, kväll.
Okej.
Nu är jag lite besviken. På kent.
Och deras mobil.
Vad är detta?
Total jävlaskit, det är precis vad det är!
Någonting liknande hade man kunnat vänta sig av Håkan Hellström, eller vilken jävla Rn’B grupp som helst, men inte kent. Snälla inte kent.
Det känns nästan som en mardröm. Faktiskt.
Hur ..varför…jag har inga ord.
Alla principer…fan.
Är så totalt jävla besviken. Har nog aldrig varit så besviken på ett band.
Känns inte rätt. Alls. Fan.
Nu ska jag spy.
Kristian var bäst idag, det var verkligen ren och skär musikkärlek. Tack för att det fortfarande finns hopp.Den 4e september, dag
Drömde en sån där jobbig mardröm inatt. Första gången på ritkigt länge jag drömde någonting alls. Det hela var rätt fånigt, men ni får höra ändå.
Jag drömde att det var lördag, dagen då herr k. ska uppträda två gånger. Jag skulle förtvivlat ta mig till Bengans där hans akustiska spelning och signerning skulle äga rum. Men! Jag kunde bara inte ta mig dig. Det gick bara inte. Så istället hamnade jag i dom där gula husen i Häggvik. Där irrade stackars drömdavid omkring och letade efter Kristian. Till slut hamnade jag i ett rum där han var på TV. Jag var tittade, men var upprörd. För jag vill också vara där, han skulle inte ens vara på TV! Sen vaknade jag. Det var skönt.
Jag hatar förresten ljudet som uppstår när min mobil vibrerar på bordet. Ibland svarar jag inte på SMS bara av den anledningen. För om jag svarar, kommer det säkerligen fler SMS och då mer jobbigt ljud. Ljudet är inte bara fult i den bemärkelse att det inte låter bra, utan också hemskt stressande. Jag kopplar ihop ljudet med förpliktelser, negativa sådana. Så ibland blir det bara inget svar.
Anyhow. Måste ta mig till skolan nu, ha en bra dag!
/ d. 
Den 3e september, kväll.
Hejhej.
Idag åkte jag till hagaparken och skrev en hel del.
Började på en novell, och en hel del dikter.
Vad som var än roligare var att jag har upptäckt poesi igen. Det var år och dagar sedan jag läste någonting, alls. Mest för att allting känns så utvattnat.
Hursom så har jag en jättebra bok där det står massa fina gamla dikter.
Har fastnat för Fröding som är exakt lika bra som mormor och morfar har pratat om!
Känner som om jag har hittat en ny väg i poesin.
Och.
Eftersom jag har ganska långt, eller åtminstone mycket hår nu, så tycker jag det är kul att vinkla huvudet lite – eftersom det blåser i håret då.
Jag måste ju se helt sär ut n’är jag gör det, men det är så kul!
Puss!  /d.
Den 2a september, kvällstid
Hejhej.
Idag har jag tagit ett bad.
Jag kollade mig själv i spegeln, och sånt där viktigt.
Har huvudvärk och världen känns grå.
Efter regn kommer dock sol – och efter det Håkan Hellström och Kristian Anttila.
/ er d. 
Den 2a september, nattetid
Man lär sig alltid något nytt.
Faktiskt.
Undrar var Erikberg ligger. Måste vara ganska nära.
Jag vågar inte släppa in någon nära. Längre.
Helt förstörd. 
Oberörd. 
Den 31a
Hejhej mina lamm.
Tänkte skriva lite om svarta väggar, kärlek och lögner här och nu.
Min blogg är nästan helst svart, det trivs jag med. Den nya headern blev snygg, det trivs jag också med. Trivs med hela min blogg och dess upplägg faktiskt. Skulle dock kunna tänka mig lite mer kommentarer, det skulle vara trevligt, jag vet att ni läser. Tycker mina dikter har blivit lite smartare, lite roligare att skriva och mer lättlästa. Hoppas att ni delar min uppfattning.
Jag har varit kär i en tjej i två år drygt. Älskar henne. Undrar om hon någonsin kommer hit. Om inte annat får jag åka till henne. Funderar därför för att strarta upp en kärleksfond – åt mig. Där folk som känner sympati å mina kärleksbanors vägnar kan donera en summa pengar, så jag kan åka och träffa min kärlek.
På tal om sånt där bullshit så har jag fått höra från flera håll att jag ser mig själv som någon slags Gud, och att det finns en väldigt stor krets av människor som dyrkar mig. Detta, mina damer och lögnare, är ren och skär osanning. Jag kan inte på något sätt se mig som någon Gud, än mindre att jag skulle ha en massa små ”dyrkare” som är helt fanatiska runt mig. Allt det är bara sjukt. Jag ser mig själv snarare som en vilsen jävel som inte kan skilja på rätt eller fel.
Trevlig Helg, er d.
Den  29e efter skolan
Hej folk.
Jag trixar och fixar lite på sidan, ny header å lite annat kul kommer upp snart.
Har en fin liten dikt på gång också. Men den sparar vi till ikväll.
Puss på er!
/ d. 
Den 26e, på dagen
Idag är en helt vanlig dag igen, förutom att det är söndag. Så det suger.
Eftersom jag har sovit alldeles för lite, igen, och ötit alldeles för dåligt, igen. Ibland undrar jag inte lite om jag förstör min egen kropp bit för bit.
Sånt för höra till
/ tack. d. 
Natten till den 23e augusti
Internetliv.
Två saker fick jag nys om idag, och pang, två nya saker att älska och hata.
First thing first. ”BlondinBella” och hennes blogg ska tydligen börja tjäna pengar. Kul för henne, javisst. Jag missunnar inte henne det, hon har slitit en hel del med sin blogg och har skaffat sig en otrolig läsarkrets, men! Är det inte sjukt, att så många läser den? Vilka är det som läser den, och varför? Min teori är att det är främst tjejer i min ålder, som ofta saknar självförtroende och den där livsglädjen som så många söker. Alla dessa människor som läser hennes blogg finner tröst i Isabellas positiva och energirika attityd. Mycket fint. Men vad säger det om läsarna egentligen, hur sårbara är inte dom, hur jobbiga är inte deras liv? Jag vet ingenting om sånt där förstås. Allt jag kan göra är att gissa.
Tjejerna som läser bloggen kan hursom inte må så bra, och finner som sagt tröst, men är dom så in i helvete fega att dom gömmer sig bakom tusen lager smink och tror att dom ska bli som Isabella? Svar, ja.
Denna grupp människor får alltså Isabella att tjäna pengar, bekvämt och bra.
Som sagt missunnar jag inte Isabella denna chans, men samtidigt undrar inte jag lite smått om inte det finns folk som är mer värda dessa pengar. Folk som verkligen bryr sig om andra, folk som lägger ut hela sitt liv, viker varje dag åt att försöka ge en bild av alla känslor. Indiemusiker räddar liv varje dag – tjänar inte ett öre på det. Bella lyssnar på Death Cab och Libertines, och kallar sig moderat – kommer snart tjäna en jävla massa. Det är sjukt och patetiskt.
Moving on. Upptäckte idag kanske världens sötaste team på Playahead, ett anti RäddaJorden team. Jag brast ut i skratt och blev uppriktigt glad! Jag älskar när folk hatar det jag har gjort, det är på något sätt en bekräftelse på att jag har gjort någonting rätt. Tack så mycket!
Idag hade jag platt hår – ge mig reklamintäkter.
/ er d.
Kvällen den 21a augusti
Idag skrev jag en dikt som jag kallar ”jag älskar dig.”.
Och jag vet att man egentligen inte borde döpa en dikt till det, för det får man abra en chans att göra. och jag har bränt min.
den är helt oredigerad, satte den på ett, eller nåt.
men.
det känns mest som ett krampaktigt försök att beskriva mitt livskärlek.
Förresten har jag fångat jätteläskig insekt i min iPod förpackning. Det känns lite elakt och fånigt, men den är kul att titta på. Ska nog släppa ut den om ett litet litet tag.
/ er d.
Samma natt lite senare.
Idag fyller faktiskt den här nya bloggen tre månader. Det är coolt/kul/bra. Hoppas ni har haft tre bra månader. Puss!
/ d.
Natten till den 21a
Ibland trillar bara allting rätt.
Pärlorna på Jockes panna är förstås svett. Och allt som hon gör är naturligtvis svåra saker, vågade saker, livförändrande saker. Antar jag.
Fan vad allting är lätt egentligen. Bara att man måste ha tur. Eller bara inte vara invalid.
Jag har massa idéer på massa dikter, som ni säkert vill läsa, så det kommer. Var inte oroliga för det. Men det har varit lite knappt med tid på sistone, därav den lilla nedgången i antalet dikter.
Igår fick några av er, en mycket liten andel dock, ett litet sms av mig – jag ber om ursäkt för det. Det var dumt, fånigt och jättekul. För igår snurrade jag runt i mitt svarta rum och lyssnade på popmusik tills jag spydde. Det känndes rätt då.
Förresten har jag blivit läskigt cynisk. Jag tittar inte ens på folks bilddagböcker. Jag känner inte ens ett litet sug efter att svara på vissa saker, och har helt slutat bry mig om vissa.
Vet bara inte varför – något är helt fel i min hjärna just nu.
/ rules to follow, er d. 
Den 19e nån gång
Jag hatar att sitta på Centralen. Alla är så rädda för att synas, eller kanske mest för att bli sedda. Min iPod är som sagt sönder, vilket leder till en enkel väg för andra små tankar att strömma in. Som vilken som egentligen är den bästa platsen att sitta på när man sitter på den där Burger King som ligger vid pendeltågen. Antigen sätter man sig vid ett bord, vilket å ena sidan är utrustat med fina små stolar och dessutom behöver man inte gå så långt. Å andra sidan ökar risken för att någon annan sätter sig brevid, då det finns fler stolar än en vid varje bord – ja jag är läskigt osocial. 
Eller så sätter man sig på en platå, där finns det bara rum för två, och dessutom känner man sig lite mer undangömd. Detta låter som någonting bra. Tyvärr har jag upplevt ett problem som verkligen får vågen att slå över till fördel för borden – utsikten. Visst, det är få som ser en när man sitter där själv, men själv, så ser jag alla. Och det är sällan en vacker syn. Jag vill kunna äta min hamburgare utan att behöva se en tant smaska i sig en likadan – utan tänder. Det är motbjudande.
Hursom. Idag fastnade en bebisgetting i mitt hår, panik utbröt.
Hursom. Kristian Anttila ligger etta på Sommartoppen.
Hursom. Jag är patetisk.
/ er d.
Den 18e, på dagen 
Ibland blir jag trött på allt och alla. Mer ofta nu förtiden faktiskt. Stör mig på små saker som inte borde spela någon roll. Som i princip hela ”poesi communityt”. Fan vad alla på ett eller annat sätt är efterblivna. Det är som ett enda stor kent.nu forum där ute. Alla vill verka bättre, vill få mest uppmärksamhet, vill ha mer kommentarer och framför allt så verkar dom allra flesta ha glömt att försöka sticka ut. Alla, jag skriver alla eftersom det är i princip alla ”poeter”, är ute efter en sak i slutändan – att få mest uppmärksamhet. Där någonstans ligger problemet, och anledningen till att äldre påstår att poesin är död, dom flesta har ingen ärlig anledning att skriva för.
Jag säåger inte att jag är perfekt, och inte heller att jag alltid gör allting som det ska göras – men jag skriver för att jag själv ska må bra. För mig egen skull. Inte för att få tusen besökare per dag, eller vad nu deras besökarantal ligger på. Jag är trött på alla ”poeter” som skriker efter uppmärksamhet, trött på att dom alltid vill ha mer.
Det hela kan även jämföras med Stockholms musikscen. Där alla är så rädda för att göra fel, allting ska antingen låta si eller så, att sjunga falsk är en synd. Göteborg å andra sidan, där är ingen rädd för att göra fel, för i slutändan är det just den folket vill ha. Eller åtminstone den riktiga publiken. Henrik Berggren sa någon gång ”…vi vill påverka än liten grupp människor väldigt mycket.” Den publiken.
Förlåt.
/ er d.
Natten till den 18e
Jag har slutat bry mig om allt nu känns det som. Bara släppt varje dröm och flugit runt som ett höstlov. Bäst för mig att skolan börjar snart. För jag vill verkligen inte flyga runt såhär, det klär mig mindre och mindre för varje dag. För varje dag blir jag förresten mer och mer cynisk, och för varje natt lär jag mig mer om mig själv än förut. Allting kommer bli bra. Det lovar jag mig själv.
Dagens dikt blev förjävla bra faktiskt. Tycker åtminstone jag.
Tack. / d.Natten till den 17e augusti
Uhm
Jag kunde inte sova.
Så jag skrev en halvtaskig dikt. Fast jag tycker den blev rätt ful/fin ändå. Titlar är alltid jobbiga när det gäller att sätta dom på dikter. Oftast blir den inte sådär jättegenomtänkt som vissa kanske tror. Men jag försöker. Försöker få det att se äkta ut. För det är precis vad det är.
En annan jobbig sak är att jag ska upp runt sex, alltså om 4 timmar, för att titta på Nyhetsmorgon. Varför? Jo, för att Kristian A. spelar där. Dock så har jag inte sett, trots att jag har letat, en mer exakt tid. Det får mig naturligt vis att gå upp när det börjar. Ett plus är visserligen att TVn står tjugo meter utanför mitt rum, så restid är det för en gång skull inte frågan om.
Jag såg en lite kul sak idag. Någon hade hittat min blogg genom att söka på ”Jensen Norra Media Journalistik Blogg”, undrar vem det kan vara? Kanske en lärare? Eller någon som har way to much spare time.
Imorgon blir det The Ark på Grönan, ska bli skitkul! Verkligen. I skrivande stunds väcks en förhoppning om att Kristian Anttila ska göra något slags gästspel på konserten, med tanke på att han känner grabbarna i bandet, och dessutom är i Stockholm. Men det lär väl inte bli så. Tyvärr.
Dags att försöka sova igen. Som vanligt.
Godnatt mina vänner / er d.Natten till den 16e augusti
Hej loggboken.
Klockan är 02.12, än är natten ung.
Sitter och pratar på msn men två jättetrevliga tjejer – det känns lite levande. Som förr.
Lyssnar på Lasse Lindh. Det känns bra – som förr.
Jag har även kommit på att jag ska börja dela in sakar i ”Ond” och ”God”.
Mest för att barn gör det, barn är smarta.
Poesi – Ond
Kent – God
Sena nätter – Ond
Nazi – Ond
Ond kan både vara bra och dåligt./ er d.Kvällen den 15e augusti
Hej mina lamm.
Idag kom jag hem från landet, igen. Den här gången var jag där med Mattias och Shan. Det var kul, riktigt kul. Vi badade, lagade egen mat, sköt med luftgevär, snackade en jävla massa skit och musik. Dessutom hann Shan förstöra både min mobil och iPod. Som tur var lyckades mobilen överleva flodvågen av vatten Shan stänkte på mig, min iPod, Lily, däremot är helt död. Jag funderar på att dödsförklara henne och göra en cermoni. Det känns faktiskt jävligt tungt, att vara utan henne är som att leva ett halvt liv – hur banalt det än låter. Nu har dock Apple en jättefin support, och förhoppningsvis får jag tillbaka min iPod innan skolan börjar. Men då kommer det vara en helt ny. Namnförslag är jävligt välkommna! Just nu heter den ”Queen Elizabeth”, men jag vet inte. Det låter lite töntigt. Men å andra sidan är det aldrig coolt att döpa en iPod. Ju.
Till gladare nyheter? Ja!
…jag har inga. Tyvärr.
Känner för att logga in på MSN snart…men jag vågar inte.
/ d.
Natten till den 12e augsti.
Idag/inatt har jag lyckats med bedriften att konvertera YouTubefiler till Mp3 filer. Detta är mycket tacksam då jag har fått en finfin version av Kristians kommande låt ”Körsbär” och ”När ingen annan ser”. Med samma program lyckades jag även få lite längre versioner av ”Smutser” och ”Hårt Godis”. Mycket trevligt!
I övrigt fortsätter jag att bojkotta msn, eftersom jag är rädd att ingen kommer säga hej till mig – när blev jag så osäker? Kanske borde jag försöka vara lite mer social, men det där suget har bara inte kommit. Faktum är att jag inte är kär, och det var länge sen jag inte var det. Så det känns lite tomt.
Samtidigt. Hello Saferide är bra, mycket bra. Jag har även fastnat för Placebo’s ”Running up that hill (Kate Brush)” och Timo’s ”Sweet Marie”. Min lillpopare till bror sitter å nynnar med just nu faktiskt.
Juste, jag glömde nästan berätta, ni måste rösta på Kristian Anttila på Sommertoppen! Skulle vara superkul att få upp honom i topp. Denna vecka är han utmanare eller vad dom nu kallar det borta på P3. Skicka iväg ett sms där det står: ”p3 sommar vill” till 722 50. Det kostar tre kronor och är så värt.
Nu borde jag sova. För imorgon ska jag upp tidigt för att dra ut till landet med Mattias och Shan. Men efter det blir det inte mycket mer landet resande för mig. Hoppas ni inte misstycker.
Over and out / er d.

Annonser

213 svar to “Dagboken 2007-2008”

  1. vattenfastmascara

  2. som vatten.

  3. Ja. Väldigt likt.
    Men.
    Du kan väl.. Höra av dig.
    Om du har lust.

  4. Helt motsatt tänkte jag, och ja, jag hör av mig :)
    Min mobil har tyävrr helt tokdött :(
    Men ajg ska försöka få igång den nu när jag är hemma.
    Hopaps du mår bättre, puss!

  5. Jag har förresten ett litet tipps. Du sa att du inte gillar när telefonen vibbrerar mot bordet. Stäng av vibratorn på den då vettja! (;
    Jag mår förresten inte lika dåligt nu som igår.
    Puss!

  6. Ye.
    Jag vet.
    Men följden blir att jag inte alls märker när jag får ett sms, och resultatet av det blir att det ligger 20 nya sms och väntar på svar. Och där någonstans börjar jag få ångest över allt.

  7. Hum.
    Lägg mobilen på ett mjukt underlag då :)

  8. ..Ellereller! Sätt på ljud när du får sms, och stäng av vibbrarton! :D

  9. Heeeeeeeej david ^^
    <3

  10. hejsan! :) <3

    den som inte fattar hur underbart äcklig ”Hårt Godis” är får inte vara min vän. Punkt.

    ÄTER SMÅBARN OCH SÄNKER ALLA NER I …DUR/DY(?)

  11. Haha, I <3 hårt godis. ^^
    :D

  12. Åhh :) är du född i colombia? coolt ^^

  13. Jaaappp :)
    Det är lite småcoolt.

  14. jajjamensan :)
    kan du spanska eller? :D

  15. nej.
    jag är dålig.
    jag vet.

  16. men lägg av, alla kan inte vara lika bra som jag ^^
    haha
    men, jag kan lära dig vettja ^^

  17. haha ^^
    jag kan inte lära mig. tro mig.
    fyra års försök, kan ingenting

  18. cereza

  19. CERVEZA JU! :D

  20. haha, det räcker en bra bit ^

  21. jo, men jag är FETT bra på att lära ut ^
    eller inte, men i alla fall (a)

  22. nej, cereza.

  23. cereza o cerveza :)

  24. haha xD
    Se, jag suger.

  25. hih^
    men sluta!, du måste tro på dig själv, du klarar det här!.. :D

  26. Igår var också mitt sämsta dygn på länge.

    du behöver inte känna dig
    slälv lixom
    kanske

  27. jag vet en som
    kommer minnas dig om
    hundra år
    men jag säger inte vem
    det är.

  28. är vi?^
    det är du med.. =)
    <3

  29. hahahaha.
    jobbigt värre typ.

  30. jaa det är ni! =)
    Tack tack!

    r: Ja! x’D
    Sånt där livsförstörande

  31. Hej igen, och sorry att jag inte svarade på ditt sista sms, men mina pengar tog slut. )=
    Men det jag ville svara var:
    ‘Det var inte meningen..’

    Eh. Ja, det var inte det.

    /v. som i valentina, valmöjlighet och väldigt vimsig.

  32. gör såhär:
    vakna(!), skicka ett sms till mig
    och tänk på glass. ^^ för du vet
    det är bättre att må skit och äta en glass
    än att bara må skit.
    har du själv sagt till och med.

  33. ja, gör som roujan säger.
    bara du mår ”helt okej” mer än ”inte så okej”..
    <3

  34. Jag gör nästan alltid som hon säger.
    Hon är allt så smart :) <3

  35. MEN DU ÄR FÖRINIHELVETE INTE DÅLIG DAVID, NÄR SKA DU INSE DET?!

  36. när jag har vunnit nobelpriset i litteratur. alltså aldrig :*
    men tack för omtanken :)

  37. haha^ så typiskt dig astzå david.. -.-
    I’ll be there! (när du får nobelpriset) ”;
    <3

  38. jag har faktiskt rosa bandet (:

  39. Vad bra! :)

  40. jovars.

  41. hur gick matchen?

  42. Vi vann!
    Det var ganska oväntat, men kanske just därför ännu roligare :)

  43. grattis :D
    ska du börja spela mycket igen? :)

  44. Njae.
    Förut, när det var som mest, spelade jag två-tre matcher varje helg, så mycket blir det inte. Max en match per vecka nu. Känns lagom :)

  45. oj! vad mycket.. :s
    jaa, det later battre (:

  46. nämen! :D vad glad jag blev nu

  47. nu blev det inte ritkigt så, men nu har jag massa tid, svar kommer! :)

  48. om man älskar kent, säger sig dö för kent, då gör man allt för att höra kent först. så är det bara. och SJÄLVKLART köper man också skivorna. albumet har ju förresten redan kommit ut i affärerna, så alla har ju inte laddat ner olagligt…

  49. Det läckte igår.
    Och jag menar just det, om man säger att man älskar kent så jävla mycket så ska man stå för sitt ord och köpa skivorna, sen att man laddar ner är en annan sak.
    Men att bara ladda ner och samtidigt påstå att man älskar kent är bara äckligt.

  50. i förrgår tom.

  51. jag tycker om originalen.
    titlarna alltså.
    fett najs.

    och jag står för mitt ord, jag har inte hört låtarna än för jag har inte köpt skivan än. vilket kanske är lite overdrive men jag tycker det är najs. osv.

    men titlarna var lite kul info.
    och haha. nu blir jag märkt som david engelin hardcore säkert.
    inte lika najs.
    hejrå

  52. Haha, vad snackar du om?
    Det är ju galet tufft att vara hardcore d-e (;
    Den senaste dikten, tror jag, har en rätt udda titel. Den blev för lång å såg dum ut, men kändes bra för stunden :)

    Jag tycker det är starkt av dig att inte ha laddat ner den än, oh so proud! Hoppas du får den på fredag hursom, för den är verkligen grymt bra.

  53. Hellman?
    menar du Jakob Hellman..?
    Han är riktigt bra!

  54. Jag tycker du är söt!

  55. Han är riktigt bra, ja! :)

  56. Jag tycker du är söt! :*

  57. Hej, länge sen jag skrev här sist..
    Du är bra du david, vet du det?
    Fortsätt skriv så fint som du gör, det kan förgylla en dag ska du veta.. (=

  58. åh, jag är glad att du lät mig köpa biljetten! och det ska bli jättekul att få se kent med dig :* hur fint som helst. 24 dagar kvar till premiären i stockholm (jag antar att vi ses lite då också!)

  59. oh! läser du här? =)
    ja. det kommer bli så fint. verkligen.
    vi lär nog göra det :) och det är inte långt kvar! härligt <3

  60. haha, ja! har nog läst varenda inlägg sedan du startade bloggen. tror jag. min tidsuppfatting är en aning skev ibland… lalal ^_^

  61. oj! :O
    nu blev jag jätteglad och lika överraskad! vad roligt! :) :*
    din blogg är för övrigt den finaste någonsin tror jag nog bestämt. tittar in där då och då. men förut var den stängd, å då var det lite svårare :(

  62. jag är så dålig på att kommentera, så det är inte konstigt att du inte visste att jag läste. får bättra mig på den fronten!
    nemen! åh, är det sant? tack så jättemycket! :* jag skulle nog inte klara av att låsa den igen. jag är för beroende av uppmärksamheten

  63. hih. det är helt lugnt! kommentera bara om du känner för det, jag har ju inte kommenterat hos dig.
    ja. du skriver så fint, och har ett jättebra öga för design och foto. fast det har du säkert hört en miljon gånger. heh.
    oh. jag är livrädd för att hamna där. då skulle den här bloggen nog gå åt helvete /= :*

  64. det är inte så lätt att få dig att förstå att man faktiskt bryr sig om dig. <3

  65. :( gullig du är!
    förlåt. för att jag inte förstår. :(

  66. varför ledsen gubbe? /:
    du är söt tycker jag.
    höra av sig? (:

  67. och det är förresten ingenting att be om ursäkt för, sådetså. (:

  68. tack för att Du fortfarande finns. du räddar min jobbiga höst med din poesi(i kombination med lite annat). :)

  69. oh. varsågod.
    vad skönt att jag räddar någon åtminstone.
    tack för att du är så snäll mot dig trots att jag är så väldigt långsam av mig.
    tack och förlåt.

  70. Halloj. Sicken kent-weekend du haft då! ^^ Jag har ”bara” vart på den första (16/11). Och ja.. Ville bara berätta, jag satt bakom dig, när du satt vid gallret satt jag mittemot i röd skjorta.
    Men jag kunde inte förmå mig att säga hej.

    Då var bara så, verklig. Typ, även om det här är 4 eller 5 gången jag ser dig.

    hursomhelst så kändes det bara fel att säga hej, och att allt bara skulle bli krystat. Sen att jag hade någonannans RÖDA (rött på mig är ett stort nej) skjorta, hehe för att jag spillt ketchup på min andra tröja innan, så kännde jag mig faktsikt inte lika fin som du var.

    Och hursomhelst två, så ångrar jag att jag inte sa hej.
    Bara så du vet. :) Att jag alltid ska vara så feg.
    Men det är väl så, att man oftast ångrar saker man inte gjort.

    Nu sitter jag här i min sjukt snygga kent-tröja. Och ja, antagligen har kent precis dragit igång, och nej nej jag är inte ett dugg avundsjuk. Men, HUR HAR DU RÅD med alla konserter?
    (om du nu har de dvs.) berätta hemligheten! :o ”)

    Nu, slutet på denna långa kommentar, ta hand om dig och fortsätt skriv! :)

  71. Hah. Hej! :)
    Vet aldrigt riktigt hur jag ska svara på sånt här. I fredags alltså. Jag har knappt något minne från den dagens köning, mådde mest dåligt och var nervös. Eller menar du kanske när alla väl var inne?
    Jag har visserligen inget som helst minne av det heller, förutom själva spelningen då. Försöker verkligen komma ihåg vem du var, men det är nästan löjligt svår. Tyvärr.
    Ja. Jag är rätt så verklig, ibland. Och…du borde sagt hej, för det tycker jag om, jag känner mig lite omtyckt då. Och i små mängder är det skönt.
    Hihi. Om du har sett mig fyra fem gånger, borde jag ha sett dig lika många, och förmodligen känna igen dig. Så nästa gång du ser mig kan du väl säga hej? Det skulle vara superbra! :)
    Förresten var jag nog världens fulaste i i fredags, så din röda skjorta hade nog inte varit så farligt. Trots att det var din kompis. Men gulligt att du tänkte så långt :*
    Jag har knappt råd ska du veta. Men när jag köpte biljtterna hade jag just fyllt år, så därför lyckades jag ha råd. Men det kostade en del, förstås. Men det var det värt!
    Tack så mycket för din jättefina långa kommentar, den gör mig glad och får mig att le. Mer sånt!
    Ta hand om dig du med, och kommentera mer om du har lust.
    <3

  72. haha nej jag förstår det, brukar inte heller riktigt veta. :)

    Japp, när alla satt sig ner därinne. Då satt jag precis bakom dig ^^
    fast innan så såg jag dig när du var och tog ut pengar i gallerian (eller vad man nu kan kalla det).
    Jo, jag ska ta och säga hej nästa gång, kan jag nästa lova. ;D

    Aha, vilken tur du hade då, jag fyllde år i mars :o (vilket säger sig självt).

    Oh, kul att du gillade den, själv tyckte jag att den kändes fånigt lång. jorå, mitt internet har vart knasigt ett atg, men nu är allt kalasbra, så kommentarer ska du få, det förtjänar du. :) <3

  73. ”ehrum..” -piip!

  74. eh. ja.
    förstår du?^

  75. det är inte bra med självförakt. det är faktiskt mycket mera destruktivt än att hysa förakt för andra.
    jag tycker inte att du ska lyfta fram det som en positiv egenskap hos dig själv.
    först när vi kan försonas med oss själva kan vi börja acceptera och respektera andra.
    alla hardcore(som berg själv kallar dem)kentfans kanske själva kämpar med en rädsla att hamna efter, inte vara uppdaterad i kentdebatten.
    vad vet jag.

    hojt!

  76. folk som bara lyssnat på vapen och ammunition, menar du folk som säger så? eller folk du tror bara lyssnar på det?

  77. gråbo:
    Jag lyfter inte fram det som en positiv egenskap – däremot blir jag gång på gång förvånad hur alla kan älska sig själva så mycket. Att jag hyser självförakt är nog en av mina svagaste sidor, och inte alls någonting jag vill vända till något positivt. Sedan tror jag inte det är mer ”destruktivit” än att hysa förakt mot andra, eftersom det inte påverkar andra i lika stor uttsträckning.
    Ja, förmodligen är det väl så, men knappast själ nog att se ner på andra fans.
    Hejs :*

  78. .:
    Det är ett begrepp. Jag tror inte, och hoppas inte det heller, att vissa endast och bara lyssnar på V&A. men det är en viss typ av ”kentare”.

  79. Aha! :) Minns knappt någonting som sagt, men trev ligt att du såg mig =)
    Vi får ta å häsla nästan gång tillfälle ges då.
    Hoppas att allting är bra, trots att allting är kallt och allmänt grått i luften.
    Puss! <3

  80. okej, men då måste du ha ganska mycket fördomar om hur man ska vara för att lyssna på kent på i samma utsträckning som du? jag pratar sällan om kent med andra men det betyder inte att jag inte älskar det dom gör.. och jag har svårt att tro att du ser ner på dina vänner :/

  81. okej, men då måste du ha ganska mycket fördomar om hur man ska vara för att lyssna på kent på i samma utsträckning som du? jag pratar sällan om kent med andra men det betyder inte att jag inte älskar det dom gör.. och jag har svårt att tro att du ser ner på dina vänner :/

  82. ”Sen kan jag visserligen känna att jag lätt ser ner på folk som bara lyssnar på Vapen & Ammo. och ändå påstår att dom är kent-fans, men jag försöker att låta bli för alla trevnads skull.”

    Det är den enda jag har sagt om V&A-kentare. Och då för att påvisa hur antagligen hardcore kentare tänker om oss andra.
    Om du nu bara lyssnar på V&A. så fine! Du kan vara min vän lika mycket för det, men ändå finns det någon dum liten tanke i mig som säger att jag är ”mer” ”kent” än du är. Det är väldigt dumt, och fåntigt jag vet – men aldrig någonting jag skulle döma någon av mina vänner med.
    Det är just det jag vill få fram. Att även om man kanske har sina fördomar och tankar om vissa fans, innebär det inte att man måste visa det – eftersom det oftast är helt fel.

  83. det dumma är att jag inte är så, att jag bara lyssnat på v&a. jag råkar bara vara väldigt duktig på att vrida och vända på allting och ta åt mig av det du skriver, vad du än skriver. förlåt. hata mig inte

  84. oj. det visste jag inte. eller jag vill inte tro att människor tar åt sig, och vrider på mina ord. trode ärligt talat att ingen riktigt brydde sig. jag får tänka på det i fortsättningen.
    självklart hatar jag dig inte.
    sammanfattningen lyder hursom – jag tycker inte mindre om folk som endast lyssnar på v&a., men jag känner mig mer ”kent” än dom – vilket är rätt dumt.
    puss!

  85. jag har en dikt på datorn som du antagligen inte har någon aning om att du skrivit. eller så minns du inte. men jag kan skicka den till dig senare om du vill.

    tack förresten.

  86. det skulle vara jättefint om du gjorde.
    men.
    vilken är det, och varför vet jag inte det?
    tack själv. <3

  87. Krama om.

  88. haha. det här har inget med saken att göra men ”storasyster”s kommentar blev kommentar nr. 666. lite kul. jag bara råkade se det. på tal om ingenting.

  89. :)
    Har du tagit bort pop-sverige bloggdelen (eller vad jag nu ska kalla den) här på sidan? :O

  90. haha nej.
    din blev det! :*

  91. nää. nu skojaru allt.
    annars är det värsta fail.
    ;<

  92. jo, jag tror nog det! :)
    när jag kollade var det 666, och då var du den senaste. ^^

  93. men åh.
    nu var det inge kul längre.

  94. haha ^
    fail. :*

  95. Elin:
    Den delen är borttagen eftersom jag inte alls blev nöjd med det jag hade.
    Under jul så kommer den nog upp igen. :)

  96. Aha okej, :)

  97. Det kommer bli teh greatness!™ :)

  98. Så bra, då har jag nått att se fram emot : D

  99. :D Det har du alltid!
    Min blogg har blivit snövit. Som allt annat nowdays.

  100. eh jag tänkte bara upplysa dig om att gula sidorna finns på internet .
    nej
    men det är mindre miljövänligt med vitt @ skärmar. heeh. det drar mer elektricitet.
    hahaha.
    har jag hört.
    ehhe.
    nevermind.

  101. OJOJOJ
    r said, on november 28th, 2007 at 7:47 pm

    WHO’S TEH MAAAAAN

  102. hahahahaaha x’D
    TEH MAN! ^^,

    :’)

    Jo jag har också hört det. dessutom får jag ont i huvudet av för ljusa sidor.
    kanske ska byta tillbaka.

  103. do it!

  104. meeh.
    vissa tycker den är snygg.
    JAG ÄR VISSA. okok?

  105. haha :( den vita färgen gör ont i mina ögon haha :(

  106. jag är också VISSA (=

  107. malin.
    i mina med faktiskt :(
    den är för stark. och när man försöker läsa en dikt får man huvudvärk.
    det blir nog byte

  108. jag tycker också den är snygg, men den är inte funktionell för en poesiblogg :(
    usch.
    så synd.

  109. hm.
    men
    jag har kvar den, så om du läser min någon gång så kan du ju njuta då.^^
    :*

  110. :) den är finfinfin!
    så jag ska njuta då :)

  111. åh nej, inte igen.

  112. hahahaha ^^

    förmodar att du syftar på min bok idé :*

  113. Jag läste. Och jag påverkades.

  114. Bra. Den har legat uppe i fem minuter, undrar hur många jag kan påverka.
    Bra att såna som du finns.

  115. ska du se kent någon gång nästa år? :)

  116. Ja :)
    Det blir åtminstone en spelning, i etuna då.
    Själv?

  117. vad mycket fint du har skrivit idag david

  118. tack så mycket! :D

  119. ja
    tills någon skriker att det bränns
    att det blir svart
    svart som sot

  120. svart.
    du är.
    en vecka.

  121. värt ^^

  122. mycket! :D

  123. alltså aaaww. videon

  124. åh herregud. lyssnar på den nu.
    och måste medge att visst, man hör att jag menar det jag säger, men å andra sidan…min röst låter jättepipig.
    och fan. :(
    vågar inte mer än lyssna.

    men hih, kul att du har sett den!^

  125. Jag tror att jag,
    är den som läst flest dagboksinlägg av dig, på en &samma gång.
    aja :) tack för tidsfördrivet! / a.

  126. Haha :)
    Underbart!
    Hur långt orkade du läsa? :)
    / d.

  127. hej.. (=

  128. Det är mysigt när det snöar här! :)

  129. hejhej! :) <3

  130. Det tycker jag med! :)
    älskar att titta på snön <3

  131. David jag blir helt fylld av glädje när du rekommenderar min blogg. Nu har du gjort min dag. Igen. Tack<3

  132. har läst det mesta i bloggen nu.. hah, jag har också döpt min iPod, nisse heter han :)
    Tack för en underbar blogg<3

  133. Varsågod, det förtjänar du verkligen. Du om någon förtjänar att rekomenderas och göras glad.
    Hoppas glädjen höll i sig hela dagen vännen. <3
    Tack själv.

  134. Simone:
    Oj! Jag har inte riktigt koll på hur många som har läst hela bloggen, men det är nog inte så väldigt många, så grattis eller något!
    Nisse är ett bra iPod namn, Sverker är också rätt bra, men min är tjej så icke sa nicke.
    Varsågod. Och tack själv.

  135. :O oh no.
    vi kommer sakna dig fan. inte minst jag
    lycka till med diktsamlingen och det. jag köper den om den släpps, lätt :)
    <3

  136. det känns lite som om att alla börjar ta pauser just nu. jag kommer att sakna dina ord. förhoppningsvis blir din paus inte speciellt lång.

  137. Trist med paus, kommer sakna att läsa din blogg och dina fina dikter. Lycka till med diktsamlingen! :)

  138. hoppas verkligen att ngn vill ge ut dina dikter, det borde de! kommer sakna det du skriver, ha det underbart<3

  139. Nu kör vi, igen igen igen. Bättre än någonsin. Ni är finast.

  140. du är varken värdelös, falsk eller idiotisk. tvärtom. det är bara synd att du inte förstår det själv…

  141. hej :)
    jag har försökt att skriva här massa gånger, men det har bara blivit fel, dumt och korkat, så för det mesta raderar jag det bara och klicka vidare.
    men nu så skrev jag lite iallafall, hur dumt och korkat det än är, det jag skriver.
    ville bara säga att du är himla bra, och det du skriver är alltid lika fint och sant. Lycka till efer uppehållet! ..för du kommer väl fortsätta?

    :*

  142. hejhej!
    hihi, tack så mycket. jag tycker om alla kommentarer, lika roligt varje gång.
    jag fortsätter, ja. pausen är över sedan länge.

  143. frida:
    tack, tack så jättemycket. jag ska verkligen försöka bättra mig vad det gäller just det där, försöka bygga upp något slags självförtroende.
    det ska nog gå. <3

  144. jag saknar när du uppdaterade varje dag…

  145. Jag med. Ska bättre mig när jag kommer tillbaka från Italien.
    Ha det så bra på kent!

  146. av någon anledning blev jag så glad när jag såg att du hade uppdaterad, för andra gången idag :) tack för att får mej att le <3,
    (och förlåt för att jag kommenterar sönder din blogg)

  147. Du får mig också att le!
    Underbart att ha någon så hängiven som du <3

  148. och vi behöver fler som dig ju. jag är glad att du ville berätta allt för mig. jag finns alltid här, även om det inte alltid märks…

  149. Jag hoppas att du kan prata om allt med mig.
    Och jag hoppas att du aldrig kan ljuga mot mig.
    För det har du kunnat, men frågan är om du kan det nu.

  150. f:
    ja, jag vet. och jag finns alltid här.
    att berätta allting för dig kändes jättebra. ska våga göra det med fler nu har jag bestämt.
    tack

  151. Thilde:
    Ja, jag kan prata om allt med dig. Men det har jag inte gjort, har varit alldeles för rädd.
    Men nu, tack vare Julia och Frida, vågar jag ta steget och prata med dig om allting.
    Det är det enda jag vill, faktiskt.

  152. förhandsbokar.

  153. jag med jag med

  154. jag vill absolut förhandsboka! :*

  155. självklart vill jag förhandsboka :)<3,

  156. Härligthärligt! <3
    Ytterligare fyra att lägga på en allt längre lista, tack.
    Ni får ett gulligt litet brev också.
    <3

  157. Jag vill förhandsboka lätt!
    Och jag vill att du har med dikten om hjärtans marknad typ. Det är min favoritdikt :> Puss david. Du är så jävla värd det här.

  158. Hih :)
    Har redan räknat med dig olivia <3 :)
    Och den där dikten kommer med. vi får se vad den heter dock. :)
    Puss olivia, tack! <3

  159. ”lev väl” njas.
    glöm inte att skicka!

  160. Åh, är det för sent att förhandsboka? Annars skulle jag gärna vilja göra de.
    :)

  161. roujan:
    Ska bli! <3

  162. Elin E:
    Nej! Det är det verkligen inte, inte än :)
    Skicka namn och adress till mig på Bilddagboken, kapten-d. eller nåt :)
    kontaktar dig förresten :)

  163. Måste man lämna adress till dej för att ha förhandsbokat? Känner mej orolig för att missa din underbara bok, vart gör jag det isf.. eller är det försent?

  164. Japp, det måste du. Men jag har reserverat ett ex åt dig :)
    Skicka adress och fullständigt namn till d.engelin@hotmail.com så får du boken direkt hem till dig :)
    <3

  165. Hejsan, det var himla länge sen jag skrev här.. Men nu jävlar. :)
    Kan jag också få förhandsboka?.. :$ Även fast jag typ inte känner dig och sådär..
    :* <3

  166. det fanns.
    det fanns.

  167. Åh hej! Tänkte smsa dig inatt faktiskt! :)
    Självklart får du förhandsboka, jag tror tom. du kan få ett litet hjärta på första uppslaget för du är så snäll <3
    Skicka namn och adress på mailen eller sms, eller kom hit och berätta.
    Puss!

  168. det gjorde väl det.

  169. jag vill skriva något men jag vet inte vad. vi kanske kan ta det på msn någon dag?

  170. ingen fara :)
    skriv när du vill, vad du vill, hur du vill…

  171. Jaså, tänkte du det. :) vad hindrade dig?
    åhå, vad sött! :* det skulle sitta finafisken ska du veta.^
    Till vart och berätta?.. <3

  172. när jag läser din blogg vill jag skriva en meter lång kommentar. men det går inte. för då skriver jag saker som inte alls ska skrivas. men jag gillar när du uppdaterar din blogg. massvis. jag blir glad när det har kommit en ny dikt eller siffran innom parantes har blivit lite större.

  173. olivia:
    åh. jag vet, du är nog lite kär.
    det känns så bra att veta sånt där, att ni fortfarande finns, att ni fortfarande tycker om det här – det värmer så in i helvete.
    nu ska jag sova, länge.
    tack, du är så fin.

  174. Det där du skrev om att vara sjutton år och ärlig, jag tror det stämmer. Hur socialt fel skulle det inte vara att skriva så som 27 åring t.ex? Eller varför inte 37? Man förväntas vara på ett sätt en viss ålder helt enkelt. Det är synd. Glöm aldrig sjuttonåringen i dig, David. Jag tycker om att du är ärlig. Och att du känner och tänker. Önskar det fanns fler sådana människor.

    Hur som helst, har du läst Sjutton av Per Nilsson? :) Det är en bra bok, tycker jag. Men det är förstås jag, det. Historier kan vara bra och historier kan vara dåliga. Det jag värdesätter mest är hur man berättar dem. Vilken känsla man förmedlar och om det väcker tankar.

    Sen är jag även intresserad av din kommande bok. Lite nyfiken sådär, för jag har läst en del av dig. Men jag fattar inte ens vart man beställer. Tell me!

    Okej, nu läste jag några kommentarer… Man skickar alltså ett mejl till dig? Och sen? Betalning och sådära? Inte för att jag är säker på bokning just nu, men jag är intresserad av att veta mer som sagt :D

    Ciao så länge :*

  175. Ja. Jag tycker också det låter vettigt.
    Å andra sidan har vi enormt många äldre popmusiker som är minst lika ärliga, fast kanske inte riktigt på samma intima plan, jag vet faktiskt inte.
    Jag ska aldrig glömma sjuttonåringen, det vore dumt, mycket dumt. Och nu sitter jag här i tårar och försöker skärpa mig för att du ska få ett vettigt svar, men det går inte riktigt.
    Ja, bokning.
    Skicka ett mail med adress och namn om du är intresserad, sedan hamnar boken i din brevlåda tillsamans med en faktura på 100+ kronor. :)
    PUSS! <3

  176. Hej. igen. osånt.
    Tack för kommentaren.
    Hoppas du har en bra dag,
    pussssss!

  177. Hej Olivia!

    Så lite så, du är så fin att du förtjänar tusen till :*
    Jag har haft en ytterst bra dag faktiskt, hoppas detsamma gäller dig :*

    PUSS! <3

  178. jag märker väl det när man ska kommentera! datan får ju dampryck så fort sidan visas. men det hindrar inte mig : )))
    i’m longing for your book!
    puss darris(darling)<3

  179. Du är bra för mig david.
    Om du hade smsat mig hade du fått svar innan smset anlänt!
    Haha puss.

  180. EÈA:
    Hhum, då kanske det är dags att byta redan nu! För så får det ju inte vara :(
    Åh, jag med. Det kommer bli så jävla fint, hela grejen.
    pusstuss! <3

  181. Olivia:
    Du är bra för mig med! Och idag när vi träffades igen insåg jag hur jävla bra du är för mig.
    Tack för allt och för att du står ut.
    Puss!

  182. Men jag svarade ju! faktiskt. :)
    Du svarade inte på mitt, däremot!

  183. Ja, Håkan var verkligen sjukt bra i lördags! Såg också kent 18/11 och jag tror jag törs säga att Håkan var snäppet bättre i lördags (även om jag verkligen älskar kent). Fast iof kanske det beror på att jag faktiskt fick träffa Håkan innan konserten i lördags, och det gjorde ju det hela lite bättre :)

  184. Åhå!
    Så roligt att du fick träffa honom :)
    Verkar verkligen ha varit en underbar upplevelse!
    Jag tror faktiskt jag är säker på att Håkans konsert i lördags var den finaste jag har varit på.
    :*

  185. jag oroar mej nog för mycket men vill ändå kolla om du fått mitt mejl med adress och namn så att jag får boken nu i maj (för det var väl då?)
    om något gått fel så att jag inte får den skulle jag nog inte kunna förlåt mej själv :)<3,

  186. hihi, <3 jo jag har adressen och allt!
    men nu ärd et så många adresser att jag måste sammanställa allting igen. ska göra det nu faktiskt.
    jag hör av mig i din blogg om någonting gått snett, men det är jag säker på att det inte har gjort :*
    boken kommer i maj, tre-fyra veckor från nu.
    du ska få en liten present i din bok.

  187. jagsaknarsaknarsaknarsaknarsaknardig :(((((( *lesen*

  188. KOM HEM DÅ DIN TÖNT :*

    saknar dig massor, ja :(

  189. JAG KOMMER IMORGON!!!1ett

  190. nejnejnejnej!!!!!!!!!!!!!!!!
    kent är så jävla mycket finare än håkan

  191. var du i alvik någonting igår?
    <3

  192. ja! :D

  193. coolt, jag såg dig tror jag^ <3

  194. coool!
    jag såg ut som skit också, mest på grund av att min hjärna var långsam och ögonlocken tunga. men också på grund av vanliga förutsättningar.

    du borde sagt hej! :D

  195. haha, tur att jag inte fick mer än en skymt då.^ <3

    ja, men saken är den att jag var på tåget, jag satt i första vagnen och du i mellersta antar jag. såg dig på perrongen när jag åkte iväg, du gick förbi. :)

    hade du blåjeans och en svart jacka?

  196. haha, kanske det kanske!
    ja, det hade jag. kulkul. hoppas vi får tillfälle att se under en längre tidsperiod snart.
    Puss!

  197. ja, absolutabslout. :) du kan kanske sända mig ett litet sms om du har tid under dagen? jag tänkte nämligen gå nu, in till stan eller så.
    Puss!

  198. nej
    det stämmer inte. ditt hjärta kan aldrig gå sönder.
    och speciellt inte av orsak: flicka.
    Du är bäst david. idag ska vi vara glada.
    jag läste precis att det ska vara fint väder kring 14.00, smsar när jag är klar på söder. puss

  199. ÅH SNART KOMMER BOKEN.
    Shit. Vad. Najs.
    Alltså åh.<3

  200. GRATTIS DAVID. JAG AVLIDER BARA LITE AV TANKEN PÅ ATT SNART FÅ BOKEN. kommer sträckläsa och gråta och skratta och allt sånt! Du är bääääst ju. grattiiiiis

  201. Åh herru gud.. sitter här med (glädje)tårar i ögonen. har precis läst boken. med stort B.
    wow :’)

    och ja, snart så

  202. en viss artist… hihi. pusstuss!

  203. bjöd han (kristian) på hårt godis?

  204. boken. åh. tack. jag älskar dig! mest av allt. alla. jag bara grät och grät och grät när jag läste den. du är finast. nu skriver jag bara massa konstigheter märker jag. jag åt upp din chokladboll, förresten. den var god, tack för den med! snart ska jag göra ett youtube film med alla filmer på dig när du är karatekid. puss på MIN david<3

  205. vilsen liten fjäril:
    nej.
    jag åt mest choklad.

  206. frida:
    :) den som lever får se, hih :)

  207. åh, den 30e, då kan jag! :D vad glad jag blir.
    låter spännande! :) undrar bara var det är… men information kommer väl antar jag.
    fick boken igår förresten! så himla fint och vackert. nästan tårar, men är lite för glad för att gråta.
    du är fin, och skriver alltid så fint.
    ses på fredag, troligtvis! Massor med kramar <3 :*

  208. jag har läst lite i din dagbok här, och funderat lite över allt det här med sofia (förlåt för att jag lägger mig i, det är inte meningen), och jag tycker att du ska skicka boken till henne. det skulle jag ha velat. puss fina du!

  209. felicia:
    det kommer mer info. var där idag och kollade lite. det var riktigt mysigt! men litet.
    åh. hoppas den hjälper dig på traven vännen <3
    MASSOR <3! <3

  210. frida.
    lägg dig gärna i, det värmer jättemycket, fast det gör så ont. men ja. hon var på förhandsbokningslistan, men jag vet inte, skickade inte iväg någonting till henne. kändes inte rätt att göra det när hon inte ens pratar med mig.
    men ja.
    hon borde få boken. och nu loggar hon in på msn. jag vill att hon ska få den.
    någon gång snart ska jag våga ta upp det med henne.
    pusstuss kära du! :*

  211. hoppas verkligen att det blir den tredje, vore så tråkigt att missa..

  212. nu lutar det åt att det blir både 3e och 10e, den 10e med kristian anttila. <3

  213. ååh vad kul :)<3

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: