min favoritkyss var den utanför stinsen (förutom vår första som är min riktiga favorit)

•september 22, 2013 • Kommentera

röda löv runt mig
sparkar runt som om vi vore vänner
men aldrig har jag väl varit vän med hösten
aldrig någonsin
mitt hjärta föddes på våren där stod
i morgonsolen med ingenting men allting på dig

jag har levt tjugotvå höster
sett löven falla ner blivit jord, blivit snö och sen gröna igen
men jag kan aldrig se skillnad på dig
kommer alltid tro att du står där i vårljuset, i all din prakt

sen försvann du
bort
och vi kysstes utanför ditt jobb
bakom stinsen
bredvid järnvägen
på en sån där lastkaj jag aldrig kommer glömma

borde inte skriva någonting om dig
utan att skriva någonting till dig
du är en dröm
en verklighet jag kan se, men aldrig nå
min dröm

pratar om dig då och då
skriker att jag hade haft det bättre om du vore närmre
ditt skratt ibland
hör det eka i mig själv
skrattar som du och då ryser, minns jag
väntar på startplats
väntar på dig
tills graderna blivit tjugo minus

kan du stoppa mig där jag tar slut
där jag inte ser ögon längre
bara framtider
stoppa mig när jag springer
packa om mig
under lager av filtar
när jag mår som sämst
kan du inte laga något vegetariskt
med honung 
och säga ska vi inte bara ligga kvar?
lyssna på håkan, kolla på bert?
kan vi inte bara hitta på något som får oss att må bra
som en natt i soffan, där vi aldrig kan dö?
med massa godis och kanske chips
vill ibland ha det så, men bara med dig

du kan få mig att gå sönder
och allting blir så värt om jag kan få se dig le igen
min dröm

Annonser

om jag ändå kunde uttrycka frågetecken

•september 21, 2013 • Kommentera

kan jag skriva på det här
kan du se på det här
klarar jag att se på dig
klarar du att höra på mig

i vindvrån mellan ord och flykt

•september 20, 2013 • Kommentera

står kvar mellan häggvik sthlm
brinner kvar på perrongen
för dig
allting för den dagen du kommer hit

kanske jag har hittat på allt
om dig, om mig, oss
men det var något som rörde sig i vindvrån mellan ord och flykt

jag faller så lätt
skaffar mig lögner om varför vi inte blev vi
hittar kärlek i varje millimeter du är iväg

slår sönder mig själv
jämför alla tjejer jag ser
med dig
ger fel nummer, ger fel namn
skriver inga dikter, om det inte vore för dig
min dröm jag drömmer varje dag

så himla dåligt, så himla uselt
jag vill bara att du ska se mig
om du kan se mig

Ett brev till min son

•september 18, 2013 • Kommentera

Igår tänkte jag på barn, hur det vore att bli pappa, hur det skulle kännas att en trött januarimorgon klä sitt lilla troll. Tänkte på hur jag skulle skydda honom från allt ont i hela världen, göra allt för att ge honom en lika fin uppväxt som jag på något magiskt vis lyckades få. Skulle såklart inte kunna överrösa honom med pengar, men med så mycket kärlek. Ta med honom till lekplatser, parker och kanske senare fotbollsplaner. Skulle se honom växa centimeter för centimeter, månad för månad, år för år. Såklart skulle vi bråka, jag skulle ilskna till, han skulle bete sig oresonligt, låsa in sig på rummet, skrika och ha sig. Men vi skulle aldrig somna osams, det skulle jag se till. Jag skulle vara din tryggaste punkt, och du min.

Tankarna började snurra. Hur jag är någons barn, hur mina föräldrar sett mig från alla sidor. Funnits bredvid mig oavsett vilka idiotiska val de avrått mig från. Stått bredvid när jag gråtit, när jag skrattat och när jag inte ville vara med längre. Vad de har uppoffrat för att få ha mig, mig. Jag, jag som bara är. Hur många timmar har de inte spenderat i bilköer för att skjutsa mig över hela Stockholm, hur många trötta januarimorgonar med mig och mina syskon har de inte stått ut? Hur många nätter har de inte legat i sin säng, oroliga över mina val. Kanske sömnlösa av oro över min hälsa. Gör han verkligen rätt? Mår han verkligen bra? Är det mitt fel? Är jag tillräcklig som moder? Är jag tillräcklig som fader? 

Jag klarade mig alltid, lyckades till och med bli ganska omtyckt, snäll och glad. Tankarna snurrade vidare, tänk de föräldrar vars barn inte klarar sig. De som behöver begrava sin dotter, de som behöver bära sin sons kista. Tankarna flög genast över till Claes och Maria, till Sara och till Oscar. Hur Marias tårar i Silverdal fortfarande ekar i mitt huvud. Hur all smärta har en gräns, där plötsligt ingenting längre återstår mer än ett krossat hjärta och en förlorad son. Ingenting kvar. 

Det slår mig, bland alla tårar, att vi alla är någons bästa. Alla är vi barn. Alla har vi blivit klädda en januarimorgon. Alla har vi skrattat som barn, och alla har vi vittnen till våra första steg. Vi, alla, har någon som varit en orolig mamma eller en livrädd pappa. Alla har vi någon det kommer brista för, för alla har vi någon som hört våra första ord. Klätt oss inför vår första skoldag, sett våra hjärtan blivit krossade en första gång. Lagat allt från cyklar till pannkakor under sommarlov, hämtat oss försent från fritids, hämtat oss mitt i natten från en Väsby-fest. Alla har vi någon som legat sömnlös över våra val.

Tänker på Kristian Gidlund, hans kamp mot sin egen kropp. Hur han varit stark, fast svag, hur han fått mig att gråta, hur han trollbundit oss alla. Men, tänk hans föräldrar. Hur har ni det? Klarar ni er? Orkar ni ens stiga upp idag, eller imorgon, eller ens när vintern kommit? Ni ska oavsett vara stolta över hur er son fick oss andra att hoppas, tro, på människan. Läste någon Tweet om att sommaren höll sig kvar extra länge för att ge er son extra tid i solen, jag tror att det är sant. 

Tänker att jag aldrig ska låta min son dö. Tänker att det aldrig får hända, men om det så sker, vill jag ha sagt det redan nu, Leo jag älskar dig. Och jag hoppas att jag inte sagt det nog gånger när du går. Jag hoppas aldrig du gör någonting för att göra mig stolt, det är mitt jobb gentemot dig. Försök bara vara hälften så stark och modig som Kristian och Oscar så kommer du ha världens stoltaste pappa. Tro mig, du är perfekt som du är.

jag väntar kvar vid stationen du ville vara vid innan du åkte

•september 15, 2013 • Kommentera

allting blir så himla tydligt
när jag tänker på dig
jag skippade en ruta, geni
vill slå sönder mig själv
minns vår, min påsk
mitt i våren

slår ihjäl minuter,
timmar, dar
det kommer aldrig att hålla
väntar kvar i all tid
så länge du finns och ler
kommer jag motbevisa allt som sägs i alla böcker
jag väntar kvar vid stationen du ville vara vid innan du åkte

det här är så uselt
men kom hem.

sen efter vi vacklat hem till hem kunde vi äta häagen dazs och kolla love actually

•september 12, 2013 • Kommentera

septembetnatt med ensamma bilder
ligger kvar och väntar lite till
skrattar till varje gång jag tänker till
vilket jävla idiot jag är som väntar kvar
varför gör jag så?
väntar kvar medan livet passerar utanför idag

tiden den går
ingenting kvar av klockans slag
en säger till mig
david ta det lugnt
varför gör du så
du kan bli vad som helst
vänta inte kvar, david ta det lugnt

det finns för få saker i mitt liv jag levt för för att glömma dig
ta mig för den idiot jag är
men det är för dig, allt jag skriver

du kanske har hittat någon annan
säkert från australien
med cendrehår
saltvatten kvar i brösthåret
två decimeter längre än jag någonsin kommer bli
men glöm mig aldrig
två decimeter kortare
svart fult hår
med rödvin i blodet
men med ett förjävla stort hjärta 
som sen i april bara pulserat för dig

har varit kär tusenmiljoner gånger
har sett allt från vänner till chainsaw massacre
på engelska, svenska, dubbat
men aldrig varit med om en sån jävla stark känsla som du gav mig

kan hända att jag låter desperat
vilket jag säkert är, men jag vill bara ha dig här
gå på oskar linnros imorgon, sjunga med i plåster
kyssa dig, ta din hand och sakta vacka hem till hem
där du sen skulle vara min, och drömmar kan krossas men aldrig sluta finnas

jag har börjat träna

•september 9, 2013 • Kommentera

cyklar en hel del
runt i sensommarhöstsolen
virvlar gula löv medan solen slår mig i ögonen
mest för att få tankarna kring dig ur mig
försöker ibland, det där med att glömma
men så fort jag sluter ögonen
och löven slutat virvla, solen slutat skina
då är du tillbaka
som att bli väckt när en just somnat

cyklar förbi ett par par
slår bort tankarna
vänder mig om när jag ser någon som kunde vara du
slår in pannbenet
det är aldrig du
men det kommer alltid vara du

skriver om nätterna
väntar på att dagarna ska försvinna iväg
kanske kastar jag iväg tiden
kunde ju också åkt utomlands
kanske till sydamerika
kunde hjälpt barn som jag i bogota
gjort något meningsfullt, hittat mig själv på andra sidan jorden
istället för att längta efter någon på andra sidan sängen
och i slutet av nätterna faller allt isär
hur kunde jag falla så hårt, utan att ta i?
allting blir tårar svordomar och ord på något papper jag kastar bort
din kärlek

men allt är inte bedrövligt
har börjat plugga svenska
försöker lära mig om grammatik
börjat gilla en blåmögelost jag hoppas du också kommer gilla
även hittat ett nytt favorit rött
dessutom har jag lärt mig göra riktigt god frukost
tränat och fått bättre kropp
slutat ångra, börjat skratta
skärper mig och tar mig hem
men om nätterna, när allt blivit tyst saknar jag dig tätt intill